Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siemens, Ernst Werner von - Siemens, Friedrich - Siemens, Wilhelm (sir William) - Siemens & Halske - Siemens’ induktor - Siemenskoncernen - Siemens-Martinmetoden - Siemens’ ozonrör - Siemens’ regenerativa ugn - Siemering, Leopold Rudolf - Siena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Siemens, F.—Siena
804
namomaskin, blev produktionen mera
inriktad på starkströmsteknikens utveckling. Jfr
Elektriska banor och Elektriska
maskiner, sp. 595. Företagets verksamhet
inom denna gren av elektrotekniken blev av
banbrytande art och kom genom dotterföretag
och agenturer att omfatta hela Europa. Såsom
ledare stodo från 1868 bröderna Werner v. S.,
Wilhelm S. (se nedan) och Karl S. (1829
—1906). Efter den 1888 adlade Werner v. S:s
död 1892 övertogo hans söner Arnold v. S.
(1853—1918) och Wilhelm v. S. (1855—
1919) ledningen. Firman sammanslogs 1903
med Schuckert-Werke i Nürnberg till S i
e-mens-Schuckert (se
Siemenskon-c e r n e n). Biogr. över E. W. v. S. av A.
Fürst (1916) och C. Matschoss (2 bd, s. å.; med
brev av S.). G. H-r.
Siemens [zFmons], Friedrich, tysk
ingenjör (1826—1904), bror till E. W. v. S. och
W. S. Ägde sedan 1867 i Dresden ett
glasbruk, där han bl. a. utbildade den
regenerativa ugnsprincipen för glasindustriens
värmebehov. G. H-r.
Siemens [zi’mans], Wilhelm (sir W i
1-1 i a m), tysk ingenjör och värmetekniker (1823
—83), bror till E. W.
v. S. och F. S.
Förestod Siemens &
Hal-skes filial i London
från 1858 och gjorde
sig mest känd som
uppfinnare jämte
brodern Friedrich av den
regenerativa
principen vid metallurgiska
ugnar (se
Regenerator). S. blev
natu-raliserad engelsk
undersåte redan 1859 och
adlad 1883. G. H-r.
Siemens & Halske [zFmans-], se Siemens,
E. W. v.
Siemens’ induktor [zRmons-], fys., se I
n-duktionselektriska apparater.
Siemenskoncernen [zkmans-], ett av
Tysklands och hela världens största företag inom
den elektriska industrien. S. leder sitt
upphov från den gamla firman Siemens &
Halske i Berlin (se Siemens, E. W.
von), vilken 1897 ombildades till a.-b. och
ännu existerar som koncernens huvudfirma för
svagströmsteknik (tillv. av telefonapparater,
elektriska mätinstrument, järnvägssignaler,
ledningsmateriel för svagström m. m.). Detta
bolags aktiekap. var 97,5 mill. Rmk 1927.
Starkströmstekniken omhänderhas sedan 1903
av Siemens-Schuckert (tillverkare av
generatorer, motorer, transformatorer,
ställverk, ångturbiner, turbogeneratorer, kablar
och ledningar, elektricitetsmätare m. m.).
Sistnämnda bolags aktiekap. var 120 mill. Rmk
1927. Till koncernen äro anslutna en mängd
dotterbolag för olika industriella uppgifter,
ss. Siemens-Bauunion, Siemens-Elektrowärme
samt ett flertal telefonbolag. Koncernens
huvudverkstäder ligga i Berlin, Nürnberg och
Mülheim a. d. Ruhr. 1928 hade S. omkr. 70
filialer i Tyskland och 110 agenturer i
utlandet samt sysselsatte sammanlagt 110,000
tjä*n-stemän och arb. I Sverige representeras S. av
Elektriska a.-b. Siemens i Stockholm. G. H-r.
Siemens-Martinmetoden [zi’mons-martå’-],
stundom använd benämning på
martinproces-sen (se d. o.) med anledning av
Siemensrege-neratorns betydelse för processens praktiska
genomförande.
Siemens’ ozonrör [zBmens-], fys.-kem-, se
Ozonisator.
Siemens’ regenerativa ugn [zFmans-], dets.
som regenerator (se d. o.).
Siemering [zi’m-], Leopold Rudolf,
tysk skulptör (1835—1905). Väckte uppseende
genom »Penelope» (1860) och genom
tävlings-skiss till Schillermonument (1863; R. Begas
segrade i tävlingen), utförde
monumentalverk, utmärkta för sund, kraftig realism:
»Vilhelm I» (börsen i Berlin), »Leibniz»
(vet.-akad. i Budapest), »Fredrik II» (i
Marien-burg 1877), Luthermonumentet i Eisleben
(1883), krigsmonumentet i Leipzig (1888),
»Kejsar Vilhelm» (staty i Ruhmeshalle,
Berlin, s. å.; andra i Magdeburg 1897 och i
Sieges-allee i Berlin 1901), ett monument över Haydn,
Mozart och Beethoven i Tiergarten i Berlin
(marmor 1904), Bismarck (Bielefeld, s. å.) och
det kolossala, figur rika
Washingtonmonumen-tet i Filadelfia (1897). — Jfr monogr. av B.
Daun (1906). G-g N.*
Siena [siä’-]. 1. Prov, i it. landskapet
Tos-cana; 3,812 kvkm, 260,799 inv. (1931).
2. Huvudstad i it. prov. Siena, i en vacker
trakt, 48 km s. om Florens, vid järnvägslinjen
Florens—Rom; 47,698 inv. (1931). Säte för
ärkebiskop och för univ. (gr. på 1200-talet)
med jur. och med. fakultet. Livlig
vävnads-industri. Den muromgivna staden ligger på
tre platåer och består av tre stadsdelar: Terzo
di Cittä i s. v., Terzo di San Martino i s. ö.
och Terzo di Camollia i n. Gatorna äro smala,
krokiga och backiga men kantas av många
vackra palats och kyrkor.
Under senare medeltiden (1200—1500-talet)
lär S. ha haft 100,000 inv. och tävlade med
Florens i rikedom och konstintresse. Den på
stadens högsta punkt belägna domkyrkan,
påbörjad omkr. 1230, är ett av den italienska
gotikens mästerverk. I början på 1300-talet
utbyggdes koret mot ö. över dopkyrkan San
Giovanni, som bildar ett slags krypta. V.
fasaden fullbordades 1380; den nuv.
portalskulpturen är till större delen reproduktioner
från restaureringen 1869 (originalen i Museo
dell’ Opera del duomo). Kyrkans innerväggar
äro klädda med svart och vit marmor i
horisontella band. Predikstolen, av vit marmor, är av
Niccolö Pisano (se d. oj. Den romanska
kampa-nilen är från slutet av 1300-talet. Den forna
dopkyrkan San Giovanni under katedralen har
en ofullbordad gotisk fasad (1382) och en
marmordopfunt av Quercia. På andra sidan Piazza
del duomo ligger Museo dell’ Opera del
duomo, domkyrkomuseet, med många märkliga
konstverk. Från domkyrkans vänstra
sido-skepp är ingången till domkyrko- el.
Piccolo-minibiblioteket, uppf. av kardinalen F.
Pic-colomini (senare påven Pius III), med fresker
av Pinturicchio. Många av S:s kyrkor ha.
värdefulla målningar och skulpturer, ss. den
av Vanvitelli 1755 ombyggda Sant’ Agostino,
serviternas kyrka Servi di Maria (1471—1522),
San Francesco (1250—1326, moderniserad efter
branden 1655, ombyggd efter 1885), San
Do-menico, en enskeppig tegelkyrka från 1300-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
