Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siene - Sienkiewicz, Henryk - Siero - Sieroszewski, Wacław - Sierra - Sierra Leone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Sienkiewicz—Sierra Leone
808
rad, närmast s. om Vårgårda
municipalsam-hälle vid V. stambanan; 26,30 kvkm, 524 inv.
(1932). Sträcker sig från Säveåns dal i n. v.
upp i Svältornas numera skogrika bygder i
s. ö. 817 har åker, 1,273 har skogsmark.
Ingår i Hols, S. och Horla pastorat i Skara stift,
Kullings kontrakt.
Sienkiewicz [J’jänkie’vitJ’], H e n r y k, polsk
romanförfattare (1846—1916). Studerade vid
högskolan i Warschau och debuterade som
författare av noveller med stark social
tendens. En vistelse bland
Amerikas jungfruliga
stäpper och skogar
väckte hos S.
atavis-tiska ridderliga
tendenser, som funno
utlopp i historiska
berättelser i Walter
Scotts och Dumas d.
ä:s stil, »Ogniem i
mieczem» (1883; »Med
eld och svärd», 1887),
»Potop» (1886;
»Syndafloden», 1901) och»Pan
Wolodyjowski» (1888;
»Den lille riddaren», 1902). Denna trilogi om
1600-talets polska krig spelade en stor roll i
Polens andliga historia, medförde tröst under
förtryckets år och underhöll tron på en
kommande befrielse. Skrivna på ett lysande
språk, med sällsynt väl utmejslade scener och
karaktärer, gjorde de S. till nationens
älskling. Högst står »Ogniem i mieczem», en
mäktig syntes av dynamiken i en tragisk
utveckling. Med den mäter sig knappt »Quo vadis»
(1896; sv. övers. 1898), trots att den blivit en
av världens mest lästa romaner. En bred
episk skildring av Polens kamp med Tyska
orden är »Krzyzacy» (1900; »Korsriddarna»,
1903). Besläktad med Bourgets psykologiska
berättelser är »Bez dogmatu» (1895; »Utan
fäste», 1902), en fin själsanalys från
fin-de-siècleperioden. För ungdom skrev S. den
utmärkta berättelsen »W pustyni i w puszczy»
(1911; »Genom öknen», 1913). Dessutom skrev
S. bl. a. resebrev från Amerika och Afrika.
Mästerverket bland novellerna är »Latarnik»
(1882; »Fyrvaktaren»; flera övers, till sv.
jämte andra noveller). — S. erhöll 1905
Nobelpriset. Efter världskrigets utbrott sökte
han jämte Paderewski påverka
världsopinio-nen för Polen. Han dog i Vevey i Schweiz; hans
stoft överfördes 1924 till katedralen i
Warschau. — Litt.: Sami. skr. i 38 bd (1886—
1913); polska arbeten av P. Chmielowski, S.
Tarnowski, S. Lam, K. Czachowski m. fl.; eng.
monogr. av M. Gardner (1926). J. Kleiner.
Siero [siä’rå], stad i sp. prov. Oviedo
(Astu-rien), 16 km ö. n. ö. om staden Oviedo; 28,091
inv. (1921). I omgivningarna stora stenkolsfält.
Sieroszewski [fjäråfä’fski], Waclaw, polsk
författare (f. 1858), huvudrepresentant för den
exotiska romanen i Polen, vilken S. uppfattar
i naturalismens anda; högintressant även som
personlighet, som en hård kämpa- och
forskarnatur. 1878 förvisades han till Sibirien, ett
offer för sin socialistisk-konspiratoriska
verksamhet, och stannade där 12 år. 1905 deltog
han i den revolutionära rörelsen och blev
1914 legionär under Pilsudskis ledning. S:s
huvudverk äro »Na kresach lasöw» (1894),
»Risztau» (1900), »Powiesci chinskie» (1903),
»Ol-Soni-Kisan» (1906), »Beniowski» (1916),
»Milosc Samuraja» (1928). Gripande förstår S.
att framställa elementarkrafterna i naturen
och hos människan. Hans stora vetenskapliga
verk om jakuterna utgavs 1896 av geografiska
sällskapet i Petersburg. J. Kleiner.
Sierra [siä’ra], sp., bergskedja (eg. sägj,
ingår inom spansktalande länder i en mängd
namn på bergstrakter, t. ex. S. de C o c h
a-b a m b a, S. de Gata, S. de Gredos, S.
de Guadarrama, S. Morena; art.
återfinnas i regel på resp, huvudord. S. de
Cör-d o b a, se Argentina, sp. 26; S. de la
V e n t a n a, se Argentina, sp. 27; S. de
los Ö r g a n os, se K u b a, sp. 237; S. M a
e-stra, se Kuba, sp. 236; S. Nevada de
Santa Marta, se Colombia, sp. 1235;
S. Pacaraima, se Guayana, sp. 1205;
S. Parim a, se Venezuela.
Sierra Leone [si’ore liåu’n], britt, besittning
i Västafrika, på övre Guineakusten, mellan
Liberia och Franska Guinea; 80,400 kvkm,
1,541,311 inv. (1921); huvudstad: Freetown.
Området delas i kolonien S. (10,400 kvkm,
85,163 inv.), omfattande Sierra Leonehalvön,
Sherbro island, Turnerhalvön m. fl.
kusttrakter, samt protektoratet S. (70,000
kvkm, 1,456,148 inv.) i det inre. Sierra
Leonehalvön är kuperad; f. ö. är kusten låg och
lagunrik. Det inre bildar en småbergig
högslätt, genomfluten av vattenrika kustfloder;
vattendelaren mot Niger når omkr. 1,500 m
ö. h. Klimatet är tropiskt och osunt för
européer; fordom var S. beryktat som »den vite
mannens grav», men de sanitära
förhållandena ha numera förbättrats. Regntiden varar
från maj till okt. (Freetown har 3,900 mm
årlig nederbörd); under dec.—febr, blåser
den torra landvinden harmattan. Den
inhemska befolkningen (mandingo, timne m. fl.
folk) tillhör sudannegrerna och övergår
alltmera till islam. I den egentliga kolonien
funnos 1921 28,222 mestadels kristna
»kreo-ler», d. v. s. avkomlingar av de hitflyttade,
frigivna negerslavarna, samt 1,161 vita och
599 asiater (mest syriska köpmän). S:s
huvudprodukter äro palmkärnor och palmolja,
kolanötter, piassaba och ingefära.
Mineraltillgångarna (platina, guld, järn, kromjärn m. m.)
utnyttjas ännu föga. Exporten värderades
1929 till 1,5 mill. pd st., importen till 1,8 mill.
Huvudhamnen är Freetown, som genom
järnvägar (545 km 1929) samt ett utmärkt
vägnät förbindes med inlandet. Åtskilliga
skolor ha inrättats av de i S. verksamma
missionssällskapen. Guvernören (för kolonien
och protektoratet) utnämnes av konungen och
har vid sin sida ett verkställande råd (5
medl.) och ett lagstiftande råd (21 medl., därav
3 valda). I protektoratet utgöra
stamhövdingarna de lokala myndigheterna under
vederbörlig britt, kontroll. — S. besöktes på
1400-talet av port, sjöfarande och var under
1700-talet ett centrum för slavhandeln. Den
första verkliga kolonisationen företogs 1787,
då f. d. amerikanska negerslavar hitfördes. S.
blev eng. kronkoloni 1808; protektoratet över
det inre proklamerades 1896. Slaveriet i
protektoratet upphävdes först 1928. — Litt.: T.
N. Goddard, »Handbook of S.» (1925); F. A. J.
Utting, »The story of S.» (1931). S. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
