Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigill, Signet, Insegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Sigill
816
Bild 1. Konung Karl Sverkerssons sigill (1164—67). — Bild 2. Birger jarls sigill (1257). — Bild 3. Sigill
för Öjar, kanik i Uppsala (1296).
segling. De östromerska kejsarna använde s.,
Konstantin den store trol. i början av
300-talet, påvarna på 500-talet. Från romarna
kom s. till frankerna. Under merovingerna
trycktes det på själva skrivsidan av
urkunderna men omnämndes ej, såsom fallet var
med namnet, i bekräftelseformeln och var
således blott igenkänningstecken. Under
karo-lingerna intogs s. jämte namnunderskriften i
bekräftelseformeln. Namnunderskriften kom på
1100-talet helt ur bruk, utom i notariatsintyg.
Nästan all beviskraft låg nu hos s.
Handha-vandet av riks- och regentsigill var därför i
allm. anförtrott åt en av rikets högsta
ämbetsmän, stundom benämnd
sigillbeva-rare (se Garde des sceaux,
Lord-kan s 1 e r och L o r d privy seal). I
Sverige kallades det stora rikssigillet stundom
riksklämma (se d. o.). I rikssigillet ingår
riksvapnet (se d. o.). Rikets insegel under
medeltiden avbildas vid art. Pergamentbrev.
Tidigast tyckes det ha varit endast kejsare och
konungar, som i sina off. urkunder begagnat
s., men brukét därav spred sig snart.
Personliga s. förstördes el. ändrades ofta vid
ägarens död, såvida man ej lät dem följa denne
i graven. På varjehanda sätt sökte man
skydda sig mot förfalskning; stränga straff
stadgades för den, som förfalskade s.
Förlorades ett s., kungjordes förlusten för närmaste
offentliga myndighet el. för konung och råd,
varefter det förklarades dödat. Med nyare
tidens början avtog s:s betydelse alltmer, jämte
detta och i dess ställe framträdde åter
namn
Bild 4. Sigill för Frender, biskop i Strängnäs (1344). — Bild 5.
Stockholms stads sigill (1326).
underskriften, och s:s påtryckande var
erforderligt endast vid urkunder av mera off. natur.
S. och läran därom ha således endast för
medeltiden någon egentlig praktisk betydelse.
Sveriges äldsta kända s. äro konung Karl
Sverkerssons och ärkebiskop Stefans, anbragta
under samma urkund av 1164—67. Från
slutet av samma årh. påträffas ett s., tillhörande
jarlen Birger Brosa (se d. o., med bild).
Bilder av medeltida kungliga s. finnas vid art.
Erik, sp. 968, 969 och 974, Ingeborg, sp.
580, och Riksvapnet. Från början av
1200-talet finnas s., tillhörande biskopar, abboter
och adelsmän (se t. ex. Bonde, sp. 800). Vid
mitten av 1200-talet nämnes ett kapitelsigill,
mot slutet även stads- och borgarsigill.
Enstaka landskapssigill märkas från början av
1300-talet (se t. ex. Dalarna, sp. 355). Även
härader ha sina särskilda s. Ofta begagnades
dubbla s., så att på huvudsigillets baksida
an-bragtes ett s. k. kontrasigill, stundom
nyttjat självständigt som sekret (se d. o.).
Vani. höra båda stämplarna på ett dylikt
dubbelsigill till samma person, men det
förekommer också, att de tillhöra skilda personer,
t. ex. man och hustru, far och son. Städers s.
ha stundom på baksidan sin borgmästares s.
och klosters sin abbots el. abbedissas. I såväl
andligas som lekmannasigill (bland de senare
även kungliga) användes ofta ägarens
vapensköld. Ärkebiskopar och högre andliga
använde antingen ett personligt el. ett för
stifts-styresmannen allmänt ämbetssekret el.
bådadera. Ofrälse personers s. innehålla vanl.
endast initialerna till för- och
tillnamn. Ofta finner man, att samma
person vid olika tider begagnat
olika s. Stundom ha särskilda
doms-sigill (sigillum ad causas) använts
av konungar, t. ex. av Magnus
Ladulås och Magnus Eriksson (jfr
H. Fleetwood i Hist. Tidskr. 1922).
Det ämne, vari s. avtrycktes, var
metall, vax, deg (oblat) el. lack
(s. k. spanskt vax). Metallsigillen,
s. k. bullor (se Bulla), bestodo
vanl. av bly, någon gång under
viktigare regeringshandlingar av guld.
Under svenska handlingar träffas
aldrig metallsigill. Vaxsigillen
voro röda, gröna, svarta, bruna el.
ofärgade. Mellan dem tyckes även
en viss rangordning ha varit
gäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
