Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigillaria, Sigillträdet - Sigillbevarare - Sigillografi - Sigillträdet - Sigismund (konung i Sverige och Polen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Sigillbevarare—Sigismund
820
B ild 2. Avtryck av barkyta av en SigiUaria-stam med
kol-vandlad rest av djupare barklager.
gjorde, att S. länge ansågs som en fanerogam
växt. Liksom hos Lepidodendron utbildades
även ett mycket tjockt lager sekundär bark.
— Reproduktionsorganen (Sigillariostrobus)
utgjordes av kottar, samlade i kransar el.
grupper, vanl. strax under bladkronan (bild
1). De bestodo av spiralställda sporofyll, som
buro vardera ett sporangium. Sporerna voro
av två slag, små hanliga mikrosporer och
mycket stora honliga makrosporer. — De
underjordiska delarna av Ä., liksom av
Lepidodendron, äro av den typ, som benämnes
Stig-maria (se d. o.) och som tidigare ansågs som
en särskild växt. S. var ett viktigt
skogsträd i stenkoistidens sumpmarker och har
ofta i väsentlig grad bidragit till bildningen
av stenkol. Släktet var utbrett över hela
jorden — dock jämförelsevis sparsamt på s.
halvklotet. Th. H-e.
Sigillbevarare, se Sigill, sp. 815, och där
gjorda hänvisningar.
Sigillografl (av lat. sigi’llum, sigill, och
grek. gra’féln, beskriva), sigillkunskap (se
Sigill).
Sigillträdet, paleobot., se Sigillaria.
Sigismund, konung i Sverige och Polen (där
S. 111), f. 20 juni 1566 under föräldrarnas
fångenskap på Gripsholm, d. 19 (g. st.) april
1632 i Warschau, son till Johan III och
polska prinsessan Katarina, Sigismund I :s
dotter. Fadern lät uppfostra honom i rom.-kat.
religionen. Efter Stefan Bäthorys död (dec.
1586) verkade änkedrottning Anna, S:s
moster, oförtrutet och målmedvetet för dennes
val till konung i Polen. Johan III blev i det
avgörande ögonblicket tveksam, men valet
kom likväl till stånd (1587). S. lämnade
Sverige i sept. 1587, sedan han och fadern genom
»Kalmar stadgar» (se d. o.) enat sig om
garantierna för Sveriges självständighet och
intressen inom den nya föreningen. Efter
landstigningen i Danzig fördes besvärliga
förhandlingar med de polska ständernas
ombud ang. Estlands avträdande, som S.
ihärdigt vägrade. I Polen blev S. med sin tunga
läggning icke populär, och hans böjelse för
gunstlingar och sidoinflytanden framträdde
från början. På mötet i Reval (sept. 1589), då
Johan III sökte övertala S. att medfölja till
Sverige, omintetgjordes S:s planer på
abdika-tion till förmån för ärkehertig Ernst av
Öster
rike genom de svenska och polska rådsherrarnas
energiska föreställningar. S. fortsatte
emellertid abdikationsförhandlingarna och äktade
i sammanhang därmed ärkehertiginnan Anna,
dotter till ärkehertig Karl av Steiermark
(maj 1592). Emellertid hade S:s intima
förbindelser med Österrike,
abdikationsintri-gerna och gunstlingsväldet framkallat
miss-stämning, och vid riksdagen 1592 tvangs S.
till reträtt. Efter Johan III:s död fick S.
med svårighet riksdagens tillstånd att
besöka Sverige. Ilan åtföljdes till Sverige 1593
av nuntien Malaspina och sina jesuitiska
biktfäder, som under förhandlingarna med hertig
Karl och de svenska ständerna i mycket
bestämde hans hållning (se Malaspina). Han
förmådde ej genomdriva sitt krav, att
katolikerna skulle tillerkännas religionsfrihet,
och han måste före kröningen (febr. 1594)
avge försäkran att fasthålla vid Uppsala
mötes beslut. Samtidigt nedlade han dock en
hemlig protest mot dessa avtvungna
medgivanden. Vid sin avresa (juli 1594) förstod han
att splittra den svenska
regeringsmyndighe-ten mellan hertig Karl, riksrådet och de
kungliga ståthållarna och förbehöll sig själv
särskilt riksdags sammankallande. Inför hertig
Karls egenmäktiga politik (se Kar 1, sp. 344)
stod S. länge utan verkliga maktmedel.
Endast det av Klas Fleming styrda Finland
förblev honom troget. 1598 utverkade S. ånyo
riksdagens tillstånd att resa till Sverige. S.
värvade folk och beslagtog transportskepp i de
preussiska hamnarna, och samtidigt sökte
hans diplomati förmå Nordtysklands furstar
Sigismund. Kopparstick av I. Suyderhoef efter
original av P. Soutman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
