Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siktväxel - Sikula - Sikuler, Sikeler - Sikyon el. Sekyon - Sil (lantbruk) - Sil (socken) - Sila, La - Silas - Silbenet - Silbermann, Gottfried - Silbodal - Silbojokk - Silcher, Philipp Friedrich - Sild - Dildutjokk - Silen, Västra och Östra - Silene - Silener - Silenos - Silentium - Sileshår - Silesia - Silesius - Silfvercrona (Siluercroen), Pieter Spiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
Sikula—Silfvercrona
844
talas vid uppvisandet. Likbetydande är
»avista-växel». Jfr f. ö. Dagväxel, Datoväxel
och Växel.
Sikula, paleont-, se Graptoliter.
Siküler, S i k è 1 e r (lat. 8i’culi), italiskt,
med latinerna besläktat folk på Sicilien, ö.
om floden Himera.
Si’kyon el. S e’k y o n (lat. 8i’cyon),
forn-grekisk stad på Peloponnesos’ nordkust, ung.
17 km v. om Korint. Befolkningen var
hu-vudsakl. dorisk. S. hade sin blomstringstid
under 600—500-talet under tyrannerna av
Orthagoridernas ätt, av vilka den mest
bekante är Kleisthenes. Senare tillhörde S.
Peloponnesiska förbundet, blev 315
make-doniskt, förstördes 303 av Demetrios
Po-liorketes och återuppbyggdes högre upp på
två terrasser, stod sedermera under
tyrannvälde, tills Aratos (se d. o.) befriade det och
för en tid gjorde det ledande i Akajiska
förbundet. S. intager en viktig plats i de
bildande konsternas historia, särskilt i äldre tid, som
säte såväl för en berömd målarskola som för
en ännu berömdare bildhuggarskola;
Polyklei-tos (se d. o.) räknas såväl till S. som till
Argos, Lysippos (se d. o.) var sikyonier. S.
hade jämväl en betydande industri, men de
s. k. sikyoniska vaserna från 600-talet, som
ofta tillskrivas S., tillverkades i Korint. I
senare tid var S :s skoindustri berömd.
Ganska betydande ruiner, särskilt teater och
stadion, vilka utgrävts av amerikanska
arkeologer. — Jfr C. H. Skalet, »Ancient Sicyon»
etc. (1928). M. Pn N-n.
Sil, lantbr., se Täckdikning.
Sil, socken i Skaraborgs län, Kinne härad,
på slättbygden närmast s. ö. om Kinnekulle;
8,73 kvkm, 273 inv. (1932). Genomflytes av
Forshemsån. 616 har åker, 56 har skogsmark.
Egendom: Silboholm. Ingår i Husaby,
Skälv-ums, Ova, Kinne-Kleva och Sils pastorat i
Skara stift, Kinna kontrakt.
SiTa, L a S., urbergsmassiv i Kalabrien, s.
Italien, s. om Tarantobukten; högsta punkt
Botte Donato, 1,929 m ö. h. De sedermera
skövlade skogarna lämnade under forntiden
virke till grekernas skeppsbyggeri. Sedan 1927
pågår skogsplantering i stor omfattning.
Si’las, ansedd medlem av urförsamlingen i
Jerusalem. Paulus begagnar namnets
romerska motsvarighet Silvanus. Enl. Apg. 15: 22
hörde S. till dem, som sändes från Jerusalem
till Antiokia med det s. k. apostladekretet;
vers 32 betecknar honom som »profet». Han
följde Paulus till Korint (Apg. 15: 40, 2 Kor.
1: 19, se även 1 och 2 Tess. 1: 1). S. möter
åter i 1 Petri 5: 12; den anpart i brevets
tillkomst, som där tillskrives honom, har man
stundom velat tyda som översättarens. E. A.
Silbenet, anat., se Huvudskål, sp. 173,
175; jfr N ä s a n s b i h å 1 o r.
Silbermann [zi’-], Gottfried, tysk
orgel-och klaverbyggare (1683—1753). Byggde stora
orgeln i Freiberg (1714) och ett 40-tal andra
berömda orglar (däribland i Dresden). S.
konstruerade även de första tyska
hammarklave-ren. Flera andra medl. av släkten vunno
berömmelse som orgel- och pianobyggare. T. N.
Silbodal, socken i Värmlands län, Nordmarks
(se d. o., med karta) härad, mellan sjöarna
V. Silen, Järnsjön och övre Gla i v.
Värmland; 25 9,43 kvkm, 2,584 inv. (1932). Sjörik
bergs- och skogstrakt med bebyggda dalar.
1,894 har åker, 16,659 har skogsmark.
Huvudort är Årjängs (se d. o.) municipalsamhälle.
Vid Kyrkerud därintill ligger V. Värmlands
lant- och skogsmannaskola. Pastorat i
Karlstads stift, Nordmarks kontrakt.
SFlbojokk (»silverbäcken»), förr namn på
Sildutjokk, Skellefte älvs källflod till
sjön Sädvajaure, där den bildar ett vackert
vattenfall, och kapellbyn vid S:s mynning.
Det 1658 förstörda kapellet (se
Nasafjäl-1 e t) återuppfördes på 1690-talet, och S. var
till 1734 egen församl., därefter annex under
Arjeplog till 1786, då det indrogs.
Silcher [zi’l^or], Philipp Friedrich,
tysk tonsättare (1789—1860). Blev musikdir.
vid univ. i Tübingen 1817. S. komponerade
solosånger och manskvartetter i tysk
folkton (däribland »Ich weiss nicht, was soll es
bedeuten»). Han arrangerade även folkvisor
för manskvartett och var nitisk
manskörs-ledare. — Biogr. av A. Prümers (1910) och A.
Bopp (1916). T. N.
Sild [sill], danskt namn på ön Sylt (se d. o.).
Si’ldutjokk, se Silbojokk.
Silen, Västra och östra, insjöar på
gränsen mellan Värmland och Dalsland (se
kartor vid dessa ord), den förra 51 kvkm stor
och belägen 97 m ö. h., den senare 43 kvkm
och 103 m ö. h. De förenas genom fallet vid
Krokfors. Västra S. avrinner dels vid
Gustavs-fors till Lelången, dels över Svärdlången till
Laxsjön och Upperudsälven. Båda sjöarna
beröras av Dalslands kanal.
Silène, bot., se Glimsläktet.
Silèner, grek, myt., naturdemoner, vilka
tyckas härstamma från Mindre Asien och
knappast kunna skarpt skiljas från satyrerna (se
d. o.). Ibland betecknas de med hästsvans och
hästben försedda väsen, vilka förekomma på
attiska vaser, som s. (se S a t y r e r). Bland s.
framträder Silenos, om vilken sagan
berättade, att konung Midas fångat honom genom
att blanda vin i en källas vatten och av
honom lärt visdomsord, bl. a. att det bästa för
en människa är att icke födas och det därnäst
bästa att dö ung. Senare uppträder Silenos
(Seilenos) som Dionysos’ fosterfader och
fram-ställes som en starkt hårig, fetlagd och skallig
gammal man, som alltid befinner sig i ett
saligt rus. Det finnes emellertid även en
ädlare typ. I yngre tid flyta s. och satyrer
ännu mera tillsammans, de till åren äldre
bruka kallas s. och de yngre satyrer. M.PnN-n.
Silenos (grek. 8éileno’s, lat. Silénus), grek,
myt., se Silener.
Sile’ntium, lat., tystnad; tyst!
Slleshår, Drösera, bot., se Drosera och
Insektätande växter, med bild 9—11
på plansch.
Silösia, lat. och eng. [säTlFzio] namn på
Schlesien.
Silèsius, se Angelus Silesius.
Silfvercrona (skrev sig Siluercroen),
Pieter Spiering, finansman, diplomat
(f. i slutet av 1500-talet i Holland, d. 1652 i
London). S. var till en början köpman i
hemlandet men kom i början av 1620-talet i
förbindelse med Axel Oxenstierna samt var 1629
—31 svensk generallicentförvaltare i Preussen
och 1632—34 biträde i finansärenden hos
Oxenstierna i Sydtyskland. Efter en
beskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
