Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silkesfjärilar, Silkesspinnare - Silkesodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Silkesfjärilar
854
ren (Antheraea pernyi), ha använts och
användas fortfarande för produktion av silke.
Av den senare får man det s. k.
shantung-sidenet.
Silkesodling omfattar uppfödning av
silkesmaskar i syfte att använda de spinntrådar, av
vilka larverna före förpuppningen spinna en
kokong, för framställning av silke, varav
siden beredes.
Silkesodlingens historia. Den
hävdvunna uppfattningen, att det var
kineserna, som först började odlingen av
silkesmaskar, har övergivits av flera forskare, som
anse, att industrien först upptogs i Sydasien.
Redan omkr. 3,000 år f. Kr. fanns i Kina
silkesodling, men silkets tidigaste användning
var till metrevar och till gitarrsträngar.
Silkesodlingen monopoliserades av kineserna, vil-
Mullbärsspinnarens utvecklingsstadier.
Utfodring av silkeslarver.
På våren låter man äggen kläckas, så snart
mullbärsträdets första blad blivit ung. så stora
som en enkrona. Detta sker genom att man
utsätter äggen för en temp. av 18—20° C.
Larverna byta om hud 4 ggr med omkr. en veckas
mellanrum, tilltaga ofantligt i vikt och
konsumera stora mängder blad. Då deras
bladförbrukning måste noggrant på förhand beräknas
för anskaffandet av tillräcklig föda, har man
noggranna siffror häröver. Som exempel må
anföras: 25 g ägg innehålla omkr. 36,000
larver. De väga omedelbart efter kläckningen
17 g.
Efter 1 hudömsning förtära 0,255 kg larver 3,5 kg löv
»2 » » 1,598 » » 9,8 » »
»3 » » 6,800 » » 32,2 » »
» 4 » » 27,076 » » 95,2 » »
före förpuppningen » 161,500 » » 560,o » »
Odlarens arbete stegras därför dag för dag,
behållarna för larverna måste ständigt ökas,
och efter ett par tim. måste nytt foder ersätta
det uppätna. De nykläckta larverna flyttas
över på hylliknande behållare med späda
mull-bärsblad. De bli efter 32—36 dagar fullvuxna
och nå då en längd av omkr. 6 cm. Efter
slutad tillväxt skrida de till förpuppning, vilken
sker bäst, om de ha tillgång till halm el. ljung,
vari spinntrådarna kunna fästas. Ur ett
spinnrör på huvudets undersida avsöndras då en
spinnvätska, som omedelbart stelnar i luften
till en tråd, vilken brukas till förfärdigandet
av en nästan äggformig, vit-gul hylsa av ett
Ka vaktade den som en sträng hemlighet, vars
yppande bestraffades med döden. Konsten
spred sig likväl så småningom västerut till
Assyrien och Babylonien, där man lika
svartsjukt som tidigare i Kina sökte förhindra dess
vidare utbredning. Detta lyckades så väl, att
ännu på Plinius’ tid romarna ej visste
närmare besked om hur silket alstrades. Till
Europa lär odlingen ha kommit först 555 e.
Kr., då två munkar skola ha förärat den
östromerske kejsaren lustinianus ägg av s., som
de medfört från Indien, gömda i sina ihåliga
vandringsstavar. För vidare uppgifter om
silkesodlingens utveckling genom tiderna se S
i-denindustri.
Teknik. Silkesfjärilens ägg utsättas
under vintern för låg temp. I Japan, där man årl.
gör tre uppfödningar, transporterar man upp
äggen till de högre bergstrakterna för att
fördröja deras kläckning till lämplig tidpunkt.
Fem veckor gamla silkeslarver, färdiga att
förpuppas. jämte kokonger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
