Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silkesfjärilar, Silkesspinnare - Silkesodling - Silkeshare - Silkeshäger - Silkesmask, Silkesmaskodling - Silkesodling - Silkespapper - Silkesspinnare - Sill - Silla - Sillanpää, Frans Eemil - Sillebasen - Sillein - Sillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Silkeshare—Sillen
856
Kokongerna läggas i kokande vatten, och silket
hasplas av.
duväggs storlek, vari förpuppningen sker. För
att utnyttja kokongen måste man döda
puppan i torr värme el. med kolsvavla. I Kina
och Japan erhållas 3 skördar, på Madagaskar
5—6 skördar silke om året, i Europa däremot,
där blott försommaren är lämplig för
odlingen, blott 1 skörd. Äggproduktionen är i Europa
förlagd till särskilda centralanstalter, varifrån
äggen utlämnas till odlare; dessa anstalter
tjäna även forskning och undervisning. Dylika
finnas för Italien i Padova och Gorizia (Görz,
förr i Österrike), för Frankrike i Montpellier.
Silkesodlarna sälja kokongerna till
sidenspinnerierna. När silket skall hasplas upp, läggas
kokongerna i varmt vatten, som löser upp det
bindeämne, vilket sammanhåller trådarna. I
medeltal lämnar en kokong en
sammanhängande tråd av 300—600 m. Förbrukningen och
produktionen av silke framgå av följ, siffror,
som äro medeltal av åren 1908—12.
[-Förbrukning-]
{+Förbruk-
ning+} i kg
[-Produktion-]
{+Produk-
tion+} i kg
Tyskland ...................... — 3,562,000
Italien ................... 4,109,000 1,150,000
Frankrike ............... 512,000 4,342,000
Förenta staterna .............. — 9,551,000
Kina ...................... 5,379,000 —
Japan (export) ............ 8,644,000 —
Sydkina och Kanton (ex-
port) .................... 2,390,000 —
1916 producerades sammanlagt 23,665,000 kg
Silkesodlingen är i allm. en hemindustri, som
idkas av den fattigare befolkningen, men den
understödes på mångahanda sätt av staten,
vilket är oundgängligen nödvändigt, då den
har många svårigheter att kämpa emot. Dels
angripes mullbärsträdet av parasiter,
sköldlöss, så att födan blir knapp för larverna. I
Italien nedgick av denna anledning skörden
med 1/n, motsv. 30 mill. lire, tills
entomologerna lärde sig att bekämpa sköldlusen.
Därjämte angripas larverna i likhet med andra
domesticerade djur av olika sjukdomar, t. ex.
stelsjuka, svampsjuka el. muskardin, vållad av
en svamp (Botrylis), samt fläcksjuka, vållad
av en bakterie. På 1840-talet togo dessa
sjukdomar en sådan fart, att den franska
silkes-produktionen nedgick till 1/5. Pasteur (se d. o.)
fick då i uppdrag att studera dessa sjukdomar
och föreslog mot stelsjukan desinfektion av
äggskalen, vilket dödar svampen, samt mot
fläcksjukan mikroskopisk undersökning av
alla honorna efter äggläggningen och
dödandet av alla ägg efter djur, som befunnits
nedsmittade. — Inom flera europeiska länder ha
försök gjorts att införa silkesodling, även i
Sverige. Men i stort sett har man misslyckats
n. om Alperna, då såväl silkesmasken som
mullbärsträdet behöva ett varmt, likformigt
klimat. I. T-dh.
Silkeshare, zool., se Angorakanin.
Silkeshäger, zool., se Hägrar.
Silkesmask, Silkesmaskodling, zool., se S i
1-kesfjärilar.
Silkesodling, se Silkesfjärilar.
Silkespapper, tunt, vitt el. färgat, olimmat
papper (ofta av blekt halvtyg); frasar lätt
vid hantering. Brukas såsom finare
omslagspapper. Som s. tullbehandlas i Sverige allt
omslagspapper, som väger 30 g el. därunder
per kvm. G. H-r.
Silkesspinnare, zool., se Silkesfjärilar.
Sill, gemensamt namn för olika arter och
raser, tillhörande sillsläktet (se d. o.). Om
olika konserveringsmetoder av s. (ss.
ma(a)tjes-sill, rökt sill m. fl.) se Sillrökning och
Sillsaltning.
Silla, se Korea, sp. 1217.
Srilanpää [pä], Frans Eemil, finsk
författare (f. 1888 1®/o). Blev student 1908 och
debuterade 1916 med romanen »Elämä ja
au-rinko» (»Livet och solen», 1926). Hans
främsta verk äro
romanerna »Hurskas kurjuus»
(1919; »Det fromma
eländet», 1920), en
skildring från det
röda upprorets tider, och
»Nuorena nukkunut»
(1931; »Silja», s. å.),
en fin teckning av en
ung kvinnas liv.
Dessutom har han
utgivit en större
berättelse, »Hiltu ja
Ragnar» (1923; »Hiltu och
Ragnar», s. å.), och
flera novellsamlingar, bl. a. »Enkelten
suo-jatit» (1923; »Änglarnas skyddslingar», 1925),
»Maan tasalta» (1924; »Nära jorden», s. å.)
och »Töllinmäki» (1925; »Stugbacken», 1927).
S. är det nutida Finlands främste
finskspråkige prosaförfattare. Son till en
backstugu-sittare från Satakunda, hämtar han sina
ämnen ur den västfinska allmogens liv. Hans
verk utmärka sig både genom känsliga
naturstämningar och genom en djupgående
psykologisk uppfattning av själslivets skiftningar.
— Litt.: W. Söderhjelm, »Utklipp om
böcker», III: 2 (1920); L. Viljanen i Ord och Bild
1932. G-r C.
SiHebasen, zool., se Havssulor.
Sillein [zilaT’n], ty. namn för Z i 1 i n a.
Sillen, långsträckt insjö på gränsen mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
