Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sillen - Sillén, Gustaf af - Sillén, Oskar Karl Gustaf - Sillerud - Sillery - Sillfiskar - Sillfiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Sillen—Sillfiske
858
Stockholms och Södermanlands län; 11 kvkm,
10 m ö. h., 20 m djup. Avrinner genom Trosaån.
Sillen, Gustaf af, arkitekt,
fortifikations-officer (1762—1825). Gjorde sig bemärkt genom
ritningar till Bagges »Beskrifning öfver
Örebro» (1785) och genom etsningsförsök. Efter att
ha blivit konduktör 1781 begav sig S. 1786
på en utländsk studieresa och vistades i
Italien 1788—93. Med 1797, då han av hertig
Karl erhöll uppdrag att leda arbetena vid
Rosersbergs modernisering, vidtog hans
egentliga verksamhetsperiod. En stor del av hans
ritningar för Rosersberg finnes i Kungl. bibi.
Han lämnade ritningar till kyrka i Uddevalla
och till åtskilliga officersboställen. S. fick
1802 med kaptens namn avsked från
Fortifikationen. -rn.*
Sillén, Oskar Karl Gustaf,
handels-tekniker (f. 1883 29/u). Diplomerad vid
handelshögskolan i Köln 1905, anställd inom
affärslivet i Sverige och utlandet 1906—11,
docent vid Handelshögskolan i Stockholm
1911, prof, i handelsteknik där 1915,
auktoriserad revisor 1912, chef för a.-b.
Industribyråns revisionsavd. 1912. S. har mycket
anlitats som föreläsare i handelstekniska ämnen
samt haft många offentliga och enskilda
uppdrag rörande bokföring och dithörande frågor.
Genom sin verksamhet har S. gjort en
betydelsefull insats som banbrytare för en
modernare och rationellare handelsteknisk
organisation. S. har utgivit bl. a. »Genvägar för
kontrollmetoder vid räkning» (1912; 2:a uppl.
1921), »Grunddragen av industriell
självkostnadsberäkning» (1913), »Moderna
bokförings-metoder», I (1915; 3:e uppl. 1927),
»Affärsföretagens likviditet» (1915), »Direkt eller
indirekt export?» (1917), »Internationaler
Über-blick über das Treuhand- und
Bücherrevisions-wesen» (1926; 2:a uppl. 1930),
»Bokföringslagen» etc. (1930; tills, m. W. Hemberg),
»Nyare balansvärderingsprinciper» (1931). K.H.A.
Sillerud, socken i Värmlands län,
Nordmarks härad, vid Dalslandsgränsen, mellan
Järnsjön, V. och ö. Silen, St. Bör m. fl. sjöar;
414,18 kvkm, 2,802 inv. (1932). Sjörik
skogsbygd och bergstrakt med spridd dalbebyggelse.
2,927 har åker, 25,248 har skogsmark. Vid
Järnsjön Äsebyfors stations- och
industrisamhälle. Pastorat i Karlstads stift, Nordmarks
kontrakt.
Sillery [sijri’], kommun i fr. dep. Marne,
Champagne, 9 km s. ö. om Reims. Berömd
till v. av champagne, Sillery sec non mousseux.
Sillfiskar, Clupeidae, en till ordn.
benfiskar och underordningen biåsmunnar
hörande familj. Hithörande fiskar äro mjukfeniga.
Simblåsan står i förbindelse med
tarmkanalen, buken är vanl. hoptryckt till en köl,
kroppen utom huvudet är klädd av stora,
lätt avfallande fjäll, gällocken äro
fullständiga och gälöppningarna stora. Magen är
försedd med blindsäck, blindtarmarna äro många
och äggstockarna försedda med äggledare.
S. uppträda ofta i ofantligt stora stim och ge
då upphov till de största fisken. De
förekomma mest i havet, både i varma och kalla
regioner, men några arter äro verkliga
söt-vattensfiskar. Många av havsarterna vandra
för sin lek upp i färskt vatten. Till fam.
höra sillsläktet (Clupea), som omfattar
vanliga sillen, skarpsillen el. vassbuken,
sar
dinen el. pilcharden, majfisken och
stamsillen, innefattande engelsmännens och
amerikanernas shad, m. fl. (se S i 11 s 1 ä k t e t),
ansjovissläktet (Engraulis; se
Ansjovis) och den vid Nordamerikas östkust
rikligt förekommande menhaden (Brevoortia
tyrannus; se Sillsläktet). K. A. A-n.
Sillfiske, ett av de främsta havsfiskena. Det
kan vara garnfiske el. vadfiske. G a r n f i
s-k e t är antingen sättgarnsfiske, då
garnen förankras, el. drivgarnsfiske,
då garnen hopfästas till en lång s. k.
driv-garnslänk, som utsättes från båten, varvid
garnen under fångsten driva fritt i sjön.
V adfisket kan idkas antingen med
land-el. stängvadar, i omedelbar närhet av
stranden, el. också med snörpvadar, såväl i
närheten av kusten som ute i öppna sjön. 1909
började s. bedrivas också med trål av
ång-och motorfartyg, och detta fiske är särskilt
på Sveriges västkust och i Nordsjön av
ganska stor betydelse. Se även Fiske och
Fiskredskap.
Det första betydande skandinaviska s. var
det skånska (jfr C. Weibull, »Lübeck och
Skånemarknaden», 1922). Dess
blomstrings-tid faller mellan slutet av 1100- och mitten
av 1500-talet, då Öresund besöktes av många
fiskare och köpmän från icke blott
Danmark utan även Tyskland, Nederländerna och
England. Först under de senaste årtiondena
har det skånska s. åter börjat tilltaga i
betydenhet. Fångsten avsättes nu färsk, och
salt-ning äger rum endast till husbehov.
Stor havssill i ofantliga massor har årl.
besökt Bohusbukten och n. Kattegatt under
regelbundet återkommande fiskeperioder på
omkr. 30—60 år, varefter den under en
mellanperiod av 60—70 år uteblivit från samma
havstrakt. I regel synas perioder av stor
tillgång på sill ha följt varandra med 111 års
mellanrum. Rikt s. påstås ha ägt rum i
Bohuslän under början av 1000-, 1100- och
1200-talet. Andra perioder av rikt s. ha inträffat
under förra hälften av 1300-talet, då
hanse-städerna fingo rätt att mot avgift deltaga,
samt omkr. mitten av 1400-talet, då
hanse-städerna erhöllo förnyelse av sina privilegier.
Vid mitten av 1500-talet finner man åter
havssillen i stora mängder vid bohuslänska
kusten, varvid åtm. lybeckarna deltogo i
själva fångsten, vilken var reglerad genom
lagstiftning. 1747 och 1748 började den längsta
och mest bekanta av de bohuslänska
sillfiskeperioderna. Fångsten uppgick 1755 till
närmare 75,000 tunnor, 1760 redan till mycket
över 200,000 tunnor, vid mitten av 1780-talet
till omkr. 1 mill. tunnor och ett årtionde
därefter till omkr. l3/4 mill. tunnor, varefter
fångstmyckenheten började avtaga. 1787
fun-nos i bohuslänska skärgården 336 salterier,
429 trankokerier, 358 stora vadar, 2,100
sill-förarbåtar o. s. v. Huvudplatserna för fisket
funnos liksom under de föreg. fiskeperioderna
i mell. delen av skärgården, där också de
flesta s. k. verken för sillens beredning till
handelsvaror voro belägna. Under fiskets
bästa tid saltades årl. från 200,000 till 400,000
tunnor, röktes från 3,000 till 7,000 tunnor och
kokades från 30,000 till 60,000 fat tran.
Perioden upphörde med vintern 1808—09;
vintern 1877—78 började sillen åter att gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
