Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sillfiske - Sillgrissla - Sillhövda - Sillimanit - Sillkung - Sillmås - Sillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Sillgrlssla—Sillon
860
i Bohusläns n. skärgård men drog sig
därefter sydligare. Den tilltog också mycket i
riklighet. 1887—96 utgjorde fångsten över 1
mill. hl årl. Störst voro fångsterna vintrarna
1893—94 och 1895—96, då det fiskades resp.
2,182,841 och 2,372,051 hl. Sistnämnda vinter
saltades 360,112 tunnor. Jfr Göteborgs
och Bohus län.
Sedan inträdde en stark tillbakagång,
beroende på att sillen ej kom så nära land som
förut, och sedan vintern 1903-—04 har
storsillen ej i nämnvärd myckenhet besökt
skärgården i Bohuslän. Sedan 1904 har
vadsillfisket bedrivits så gott som uteslutande i
öppna havet i Kattegatt och Skagerak.
Snörp-vaden fick nu storartad användning vid fiske
ute på öppna havet. En snörpvad i Bohuslän
är numera vanligen 250 famnar lång och 140
—150 alnar djup. Av stor betydelse för
snörp-vadsfiskets utveckling har införandet av
motorer varit. För s. bilda fiskarna s. k. vadlag
av 15—16 pers. För att föra den fångade
sillen i land medför varje vadlag en särskild
följebåt. En mindre julle medföres ofta,
hu-vudsakl. för känningen efter sillen.
För detta ändamål nyttjas en lodlina av
koppar el. mässing. Då linan går genom ett
sillstim, känner man, när sillarna stöta mot
lodet. På senare år har vadsillfisket gått starkt
tillbaka. Vintern 1930—31 deltogo blott 51
vadlag däri, och utbytet blev endast 6,750,000
kg (omkr. 75,000 hl) till ett värde av 910,327 kr.
S. med drivgarn bedrives alltjämt på öppna
havet i Skagerak, Kattegatt och i s. Östersjön
samt i Öresund. Det svenska s. vid Island har
först på senaste åren tagit större omfattning.
1932 deltar ett tjugutal svenska kuttrar däri,
varvid sillen kryddas el. saltas ombord.
Utom vid ångtrålfiske, där fartyg och
redskap i regel ägas av rederier, bedrives allt s.
i Sverige kooperativt. I regel äro alla medl.
i ett vadlag delägare i redskap och båtar,
och alla åtnjuta lika stor del i förtjänsten.
Om det norska s. se Norge, sp. 1187 ff.
Världens största s. försiggår i
Nordsjön, och däri deltaga huvudsaki. skottar,
engelsmän, fransmän, holländare och tyskar.
Detta bedrives till största delen med
drivgarn. Tyskarna fiska även med trål. Fisket
äger rum huvudsaki. i v. och s. delen av
Nordsjön. Det pågår i maj på Skottlands v.
och n. v. kust. Därpå flyttar det till
Storbritanniens östkust och drager under
sommaren och hösten utmed Skottlands och
Englands kust ned till sydligaste delen av Nord-
Sillkung, Regalecus glesne.
sjön. Under detta sillens successiva
uppträdande längre söderut flytta fiskarna från
den ena platsen till den andra. Skottar och
engelsmän, som ha korta avstånd till
fiskeplatserna, gå i land efter varje fångst och
sälja sillen färsk, och den saltas och rökes i
stor mängd. Holländare, tyskar och
fransmän göra långa fiskeresor och använda ofta
större fiskefartyg. De salta sillen ombord.
Fransmän idka från slutet av okt. till slutet
av febr. s. i Engelska kanalen. På Skottlands
väst- och nordvästkust fiskas rätt mycket sill
i jan. och febr, med Stornoway som
medelpunkt. Även Belgien deltar i s. i Nordsjön.
Behållningen av s. i Nordsjön 1929
utgjorde för
Skottland. ... 157,642,000 kg 22,077,000 kr.
England ......... 205,016,000 » 31,512,000 »
Holland .......... 88,605,000 » 21,531,000 »
Tyskland ... 102,681,000 » 20,226,000 »
Frankrike ... 22,922,000 » 5,238,000 »
Belgien .......... 12,439,000 » 1,376,000 »
Vid Island bedrives numera ett mycket
betydande s. såväl inne i fjordarna med
sätt-garn och landvadar som till havs med
drivgarn och snörpvadar. För 1929 gav det 63,2
mill. kg, varav 10,7 mill. kg fångats av
utländska fiskare, huvudsaki. norrmän (10,i
mill. kg). Det mesta av sillen saltas för
export; Sverige är den ojämförligt största
förbrukaren av den salta islandssillen. —
Vid Kanadas kuster förekommer ett
betydande s., och även vid Förenta
staternas n. ö. kust är sillen föremål för
fiske. — Japans s. är ett av de största i
världen. K. A. A-n.
Sillgrissla, zool., se G r i s s 1 o r.
Sillhövda, socken i Blekinge län, Medelstads
härad, vid Smålandsgränsen, n. om
Karlskrona; 100,78 kvkm, 2,139 inv. (1932). Sjörik
skogsbygd, avvattnad huvudsaki. av
Sille-torpsån. 1,660 har åker, 5,557 har skogsmark.
I norra S. ligger Blekinge läns sanatorium i
Fur. Ingår i Fridlevstads och S. pastorat i
Lunds stift, Medelstads kontrakt.
Sillimanlt, ett vanl. brun-, grå- el.
vitak-tigt, rombiskt (se Kristallsystem)
kristalliserande mineral av det polymorfa
alumi-niumsilikatet Al2 O3 . SiO2 (jfr Andalusit
och Disten). S., som har hårdheten 6—7
(se Hårdhetsskala) och spec. v. 3,23—3,25
samt bildar trådiga el. stängliga aggregat,
är beståndsdel särskilt i metamorfa bergarter
(gnejser, granuliter m. m.). N. Zn.
Sillkung, Regalecus gle’sne, taggfenig
benfisk med bandformig kropp, som kan bli 6 m
lång eller mera, litet trubbigt huvud med
stora ögon, lång ryggfena, små bröstfenor
och långa bukfenor med blott en stråle. S.
är silvervit med röda fenor. Den är en
pelagisk djupvattensfisk. S. har åtskilliga
gånger anträffats vid Norges kust, en gång
i Bohuslän. T. P.
Sillmås, zool., se M å s s 1 ä k t e t, sp. 606
samt bild 3 a och 3 b på pl.
Sillon [sijä’], franskt katolskt
ungdomsförbund, stiftades 1894 av Marc Sangnier
(f. 1873), vilken ville förena
socialdemokratiska reformintressen med rom.-kat. fromhet.
Man utgav en tidskr., Le Sillon (Plogfåran),
efter vilken förbundet fick sitt namn. Raskt
uppväxte i alla Frankrikes större städer avd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
