Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silvcla—Silverbröllop
869
öster S. är V ä s t e r S. av stor utsträckning,
omkr. 3,500 m. Om brytningen där i äldre
tider är ingenting känt, men mot slutet av
1500-talet arbetades i ett 50-tal gruvor. I
fältets s. del (Stollberget) ligger
Skredbergs-gruvan, som vid mitten av 1500-talet rasade
vid omkr. 60 m djup. Här ligga vidare
Biskops- och Sextigruvorna, den senare
bekant från Gustav Vasas testamente. Var och
en av dessa är av nästan samma
storleksordning som öster S. Fältet har i nyare tid
arbetats från 1550-talet till slutet av 1600-talet
och från 1711 till årh:s mitt. På 1860-talet
återupptogs gruvdriften för vinnande av såväl
järn- som zink- och blymalmer och fortgick
med ett par korta avbrott till 1918, då arbetet
koncentrerades på en mullformig järnmalm
(limonit), i fältets s. del. 1898 uppfördes ett
anrikningsverk för tillgodogörande av fattiga
bly- och zinkmalmer; det utvidgades 1913 till
att även omfatta järnmalmsanrikning. 1927
byggdes ett flotationsverk för tillvaratagande
av gamla varp och erhölls en zinkslig med
44 % zink och 5 % bly samt en blyslig med
60 % bly och 4 % zink med en silverhalt av
600 g per ton. På grund av depressionen
ned-lades denna drift i jan. 1930. Själva
gruvdriften hade upphört med 1925. — Litt.: H.
Sundholm, »Järnhyttorna på Silfberget och
Dalarnes silfverberg under medeltiden» (i Blad
för Bergshandteringens Vänner 1931). H. Sdhm.
Silvela [-coä’-], A gu s t i n o Francesco,
spansk advokat och politiker (1843—1905).
Invald i cortes som representant för det äldre
liberala partiet, tillhörde han senare två av den
konservativa Cänovas’ ministärer och blev
efter dennes död 1897 ledare för en ny
konservativ partigruppering. Han var
konseljpresident 1899—1900 och 1902—03; ansågs som en
ytterst skicklig parlamentariker. L-ts.
Silver, ett sedan äldsta tider känt
metalliskt grundämne, som på grund av sin i vissa
fall enkla framställning, den lätthet, varmed
det formas, och sina värdefulla egenskaper
alltid varit högt skattat och av stor betydelse
(se Myn t). S. förekommer gediget i t. ex.
Norge (Kongsberg), Sachsen, Sibirien, Mexiko
och Peru. Om dess malmer se Silvermalm.
Framställning. För utvinning av s.
användas såväl smältmetoder som lakningsmetoder.
80—90 % av allt s., som produceras, erhållas
som biprodukt vid framställning av andra
metaller, ss. bly, koppar, zink och guld.
Egentliga silvermalmer, i vilka s. förekommer
antingen gediget el. i förening med svavel, klor,
arsenik el. antimon, äro jämförelsevis sällsynta.
Om silverhalten i sådana malmer är hög,
smältas de vanl. — om erforderligt efter röstning
— tills, m. blymalmer el. annat blyhaltigt gods.
De flesta blymalmer hålla s. Vid smältning av
sådana malmer — enbart el. i blandning med
egentliga silvermalmer — samlas s. i det
erhållna blyet, verkblyet, och utvinnes därur
genom särskilda processer. Om silverhalten i
blyet är lägre än 0,12 %, genomgår detta först
en anrikningsprocess. Verkblyet underkastas
drivning (se d. o. och A v d r i v n i n g), då s.
erhålles. Ur egentliga silvermalmer kan s.
även utvinnas medelst amalgamering el.
ut-lakning med cyanid- el. hyposulfitlösningar.
— Av lakningsmetoder är numera
cyanidmetoden (jfr Guld, sp. 1243) den mest
an
870
vända. Metoden kan begagnas, om s.
förekommer i malmen som metall, klorid el. sulfid.
Läkningen sker i höga cylindriska kärl,
försedda med ett centralt rör, genom vilket
tryckluft införes. Ur den erhållna silverlösningen
utfälles s. med zink el. elektrolytiskt.
Hypo-sulfitmetoden har kommit mycket i bruk för
bearbetning av fattigare malmer. Medelst
klorerande röstning överföres i malmen
förekommande s. till klorid, och denna utlöses
genom läkning med natrium- el.
kalciumhypo-sulfitlösning. Vid smältning av silverhaltiga
kopparmalmer ingår s. i skärstenen och
vid dennas bessemerering i bessemerkopparn
samt erhålles vid kopparns elektrolytiska
raffinering i form av ett slam (jfr Guld och
Koppar).
Statistik. Varldsproduktionen av s. i runda
tal under olika perioder efter upptäckten av
Period [-Totalproduktion-] {+Totalpro- duktion+} ton Procent av
totalproduktionen Medeltal årlig
produktion ton
1493—1600 23,230 5,2 220
1601—1700 39,560 8,9 400
1701—1800 57,000 12,8 570
1801—1900 .... 158,580 35,5 1,590
1901—27 .... 168,130 37,6 6,230
1901—10 56,910 12,7 5,690
1911—20 60,890 13,6 6,090
1921—25 34,610 7,8 6,920
1926—27 15,700 3,5 7,850
1929 uppgick världsproduktionen till 8,140
ton. I Europa, som 1929 i sin helhet
producerade 351 ton, voro de förnämsta
produktionsländerna Tyskland med 171 ton och
Spanien med 83 ton. Jfr Silver malm. E. S. B.
Fysikaliska och kemiska egenskaper. S. är
en rent vit, täml. mjuk och mycket tänjbar
metall. Dess spec. v. är 10,5, smpt 960,5° C,
kpt ung. 2,000°. Det har av alla metaller
den största ledningsförmågan för elektricitet
och värme. Gentemot syre (luft) och vatten
förhåller sig s. praktiskt taget fullt ädelt, vid
högt syretryck bildas oxid enl. den reversibla
formeln 4 Ag + O2 = 2 Ag2 O. Smält s. löser
syrgas, som vid metallens avsvalning bortgår
under stänkning (»spritsning»). Vätesvavla
och sulfider svärta s. under bildning av sulfid.
Av syror lösa endast salpetersyra och konc.
varm svavelsyra s. S. är sålunda en ädel
metall, vilket även framgår av värdet på dess
normalpotential (se d. o.) och av den därmed
sammanhängande lätthet, varmed s.
utredu-ceras ur sina föreningar. Härvid kan s.
erhållas i kolloid form (se K o 11 o i d e r), ofta
som en metalliskt speglande beläggning på
kärlets väggar. S:s kem. tecken är Ag (av lat.
argentum), atomvikt 107,88, atomnummer 47,
atomvärde 1. Det bildar elementära, positiva,
envärda ioner, därjämte ett stort antal
komplexa, positiva och negativa ioner med
ammoniak, cyan m. fl.
Användning. S. brukas, vanl. legerat med
koppar, till prydnadsföremål, husgeråd och
mynt. Rent s. nyttjas till beläggning på glas
(speglar), till överdrag på andra, oädlare
metaller, särskilt nysilver (jfr G a 1 v a n o t e
k-nik, Guldsmedskonst och K o n t r o
11-s t ä m p 1 i n g). G. S-ck.
Silverbromld, Bromsilver, kem., se F
o-t o g r a f i och Silverföreningar.
Silverbröllop, se Bröllop, sp. 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
