Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Silverbuske—Silvermalm
872
Silverbuske, bot., se Elaeagnus.
Silverek, bot., se Centaurea och
Cine-r a r i a.
Silverfingerört, bot., se Potentilla.
Silverfisk, Strömsill, Argentina
sphy-raè’na, laxartad, omkr. 25 cm lång benfisk
med stora fjäll, ovan ljust olivgrön, på
sidorna silverglänsande. Den lever på djupt
vatten och fångas i Sverige ej sällan vid
räk-trålning i Gullmarsfjorden och vid
Bohusläns kuster. Köttet är välsmakande. T. P.
Silverföreningar. Viktigast är si Iver
ni-t r a t, Lapis (infernalis), AgNO3, som
framställes genom metallens upplösning i
salpetersyra. Vita kristaller el. gjutna stänger
(smpt 208,5° C), ytterst lättlösliga i vatten.
Brukas till framställning av speglar,
andra silversalter, vid elektrolytisk försilvring,
som reagens på vissa negativa ioner samt
inom medicinen (se Silverpreparat).
—• Silverbromid och - k 1 o r i d
(brom-silver, klorsilver) äro i vatten svårlösliga,
framställas av nitratet genom utfällning och
begagnas på grund av sin ljuskänslighet inom
fotografien (se d. o.). Kloriden (som mineral
kallad hornsilver el. kerargyrit)
är i vittrade malmer ibland ett viktigt
sil-vermalmsmineral (Sydamerika, Mexiko m. m.).
Om övriga föreningar av medicinsk
betydelse se Silverpreparat. G. S-ck.
Silverförgiftning, A r gy r I, Argyrösis,
uppkommer genom långvarigt invärtes el.
utvärtes bruk av silverpreparat på sådant sätt,
att silver upptages i kroppen. Därvid
avlagra sig småningom fina svarta korn av
metalliskt silver el. svavelsilver dels i huden
under epidermis, dels i tandköttet, tarmen,
tarmkäxet, levern, njurarna och blodkärlen,
meddelande dessa organ en grå till gråsvart
färg. Huden blir mörkt bronserad.
Missfärg-ningen kvarstår under hela livet och kan ej
avlägsnas. Den kan vara allmänt utbredd i
hela kroppen el. uppträda lokalt, t. ex. på
ögonens bindehinnor el. i svalget efter
behandling av dessa med silverpreparat, ävenså
på händerna hos fotografer, som mycket
syssla med silversaltlösningar. Denna
»förgiftning» är icke förenad med några andra
symtom än missfärgningen. . C. G. S.
Silverglans el. A r g e n 111, ett
metallglän-sande, svartaktigt blygrått, reguljärt (se
Kristallsystem) kristalliserande mineral av
svavelsilver, Ag2 S, med hårdheten 2—2,5 (se
Hårdhetsskala) och spec. v. 7,2—7,4. S.,
som är ett viktigt silvermalmsmineral och
innehåller 87,i % silver, är smidig, ger ett
glänsande streck och låter tälja sig med kniv
såsom bly. N. Zn.
Silvergransläktet, A’bies, tillhörande fam.
Pinaceae av klassen Coniferae, skiljes från
gransläktet Picea genom upprätta kottar med
avfallande fjäll och kännetecknas i övrigt av
oftast platta, nästan kamlikt utbredda blad.
Släktet omfattar i nutiden omkr. 50 arter
och är utbrett över Mellan- och Sydeuropa,
Östasien och Nordamerika. I Sverige är
ingen art numera inhemsk, men flera odlas
som prydnadsträd, t. ex. A. alba, den
europeiska silvergranen, som i sitt hemland
lämnar gott virke för byggnads- o. a. ändamål,
A. cephalonica, från Greklands berg, A.
sibi-rica, den sibiriska silvergranen, A. Veitchii,
från Japans berg, A. nobilis, från Oregon, A.
concolor, från s. v. Förenta staterna, A.
bal-samea, balsamgranen, från Nordamerika, ur
vars bark särskilt i Kanada utviunes
kanada-balsam (se d. o.), m. fl. R. Fl.
Silvergyllen, mynt, se D a 1 e r, sp. 365, och
Gulden, sp. 1252.
Silverkanin, zool., se Kanin.
Silverklorld, kem., se Silverföreningar.
Silverlaktät, kem., se A k t o 1.
Silverlejon, zool., se Puma.
Silvermalm, i naturen förekommande
anhopningar av silverhaltiga mineral, ur vilka
silver kan med ekonomisk fördel framställas.
Vanligast bland silvermineralen är
silverglans; dessutom anträffas gediget silver samt
åtskilliga sulfidiska föreningar med arsenik
el. antimon, ss. stephanit, Ag5 Sb S«,
pyrargy-rit, Ag3 Sb S3, proustit, Ag3 As S3, polybasit,
(Ag Cu)9 Sb Ss, samt ibland klorsilver och
andra halogenföreningar. Dessa silvermineral,
i synnerhet silverglansen, förekomma dock i
naturen vanl. i intim blandning med andra
malmmineral, blyglans, zinkblände,
åtskilliga kopparsulfider, falerts, guld m. fl., och
utgöra endast en kvantitativt underordnad
komponent i mineralaggregatet; mindre
vanlig är s. i egentlig mening med övervägande
silvermineral som metallisk beståndsdel.
Silvret utvinnes därför i regel som biprodukt vid
den metallurgiska förädlingen av bly-, zink-,
koppar- och guldmalmer; endast omkr. Vo av
världsproduktionen härrör från fyndigheter,
som bearbetas huvudsaki. för silverhaltens
skull. Då de flesta s. sålunda äro att
betrakta som silverrikare avarter av de nämnda
andra metallernas malmer, gäller om deras
bildningssätt och geologiska uppträdande
vad som anföres i art. Malm och
Kopparmalm. Förekomsterna ha sålunda i de flesta
fall eruptiva processer att tacka för sin
tillkomst; även oberoende av eruptiva bergarter
förekomma silverförande blymalmer som
im-pregnationer i kalksten och sandsten.
Mångenstädes ha sekundära anrikningsprocesser i
närheten av dagytan spelat en betydande roll
vid bildning av rikare malmkroppar, s. k.
bonanzas. Representanter för gångtypen äro
Tonopah (silverglans och polybasit i kvarts)
och Comstock lode (blyglans, kopparkis,
zinkblände med silverglans, stephanit och
polybasit), båda i Nevada; Coeur d’Alene
(bly-glans-järnspat) i Idaho; Guanajuato,
Zacate-cas m. fl. (gediget silver, silverglans,
pyrar-gyrit, stephanit, polybasit i kalkspat) i
Mexiko; Cobaltdistriktet (gediget silver och andra
silvermineral i kalkspat) i Ontario;
Kongs-berg (huvudsaki. gediget silver med kalkspat,
tungspat och fluorit) ävensom det berömda
Freiberg i Sachsen. Silverförande
koppar-malmsgångar äro Cerro de Pasco i Peru
ävensom Butte i Montana. Metasomatiska
förekomster äro Sala gruva (se d. o.) samt Park
city och Tintic (silverhaltig blyglans,
zinkblände i kalksten) i Utah. Om kopparskiffern
vid Mansfeld, som även är en viktig
silverproducent, se Kopparmalm och
Kopparskiffer.
Silverhalten i bly-, zink- el. kopparmalm
tillmätes värde endast såframt den
överstiger 15—20 g per ton (O,ooi5—-0,002 %).
Blyglansmalmens halt överstiger oftast denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
