Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
873
Silvermyntfot—Silverstolpe, A. G.
874
gräns, och malmer, hållande 0,5—1 %, anses
rika. Den rikaste Salamalmen har hållit
över 1 %, de mexikanska malmerna omkr.
0,05 %, Park city 0,02 %, Tintic 0,06—0,15 %,
medan Cobaltgruvorna lämnat malm med
ända till 18 % silver, vilket är enastående i
världen. Större klumpar av gediget silver ha
förekommit vid Kongsberg (697 kg) och
Klaustal i Harz, där i slutet av 1400-talet
en sammanhängande massa av 20 tons vikt
skall ha anträffats.
Ang. fyndigheternas geografiska
fördelning bör som ett anmärkningsvärt
förhållande framhållas, att de under tertiärtiden
bildade Kordillererna i Nord- och Sydameiika
utgöra världens förnämsta silverzon. Här
finnas i Mexiko och Förenta staterna jordens
största silverproducenter, av vilka de
viktigaste redan blivit nämnda och som tills, m.
det i ö. Kanadas urberg belägna
Cobaltområ-det representera omkr. 3/4 av världens
årsproduktion; därnäst komma Burma i Asien,
europeiska förekomster samt Australien. Av
nu utbrutna gruvor avkastade Potosf
(Bolivia) 1545—1789 15,000 ton silver; Vena
Grande, Zacatecas (Mexiko) 1548—1832 14,000
ton; Freiberg (Sachsen) 1163—1890 5,057
ton; Comstock lode (Nevada) 1859—89
4,820 ton samt Kongsberg (Norge) 1624—
1914 1,020 ton. Om Sveriges största
silvergruva, Sala gruva, se d. o.
Bland forntidens viktigaste
silverproducenter må nämnas världens äldsta silvergruvor
vid Hisarlik i Troja, trol. bearbetade redan
2500 f. Kr., vilka, jämte andra gruvor i
Mindre Asien och på öarna i Egeiska havet,
under århundraden försågo de omkringliggande
länderna med silver. Fenicierna bröto
Tar-sisgruvorna i Spanien ävensom gruvor i
Baktrien och s. ö. om Svarta havet. Grekerna
bearbetade Lauriongruvorna i Grekland, som
blevo en väsentlig finansiell faktor i Atens
storhetstid. Romarna bearbetade Coto
For-tuna, nära Magarron i Murcia, Spanien.
Ram-melsberg på Harz levererade från 900- till
1200-talet det mesta av Europas silver.
Freiberg och de viktigaste av spanjorerna
exploaterade amerikanska förekomsterna ha redan
nämnts, likaså Sala. Andra svenska
fyndorter av betydelse ha varit Falu gruva, ur vars
malm silver utvunnits sedan 1788, öster och
Väster Silvberg (se S i 1 v b e r g), Lövåsen,
Hällefors, Guldsmedshyttan och Kaveltorp.
Om Boliden seSkelleftefältet. F. R. T.
Silvermyntfot, system med silver som
myntmetall för huvudmyntet (se Myntfot och
Riksdaler).
Silverniträt, kem. och farm., se
Silverföreningar och Silverpreparat.
Silverpoppel, bot., se P o p p 1 a r.
Silverpreparat ha numera stor användning
som antiseptiska medel, varjämte
silver-n i t r a t (se Silverföreningar; Argenti
nitras, Lapis el. Lapis infernalis), AgNO3,
tillika nyttjas som etsande och
sammandragande (adstringerande) medel. Till etsning
begagnas lapis i form av en smal, cylindrisk
stång, 1 a p i s s t i f t el. 1 a p i s p e n n a,
infattad i ett lämpligt skaft; genom
bestryk-ning med sådant stift framkallas en ytlig
förstöring av den behandlade vävnaden, som
först blir vit men snart svartnar därigenom,
att ljuset reducerar silversaltet, varvid små
mörka korn av metalliskt silver avskiljas.
Behandlingen, vid vilken silver förenar sig
med vävnadens äggviteämnen, dödar och
förstör de närmast träffade cellerna, varvid
framkallas kortvarig, vanl. måttlig
smärta. Utspädd lösning av lapis brukas som
adstringerande och antiseptiskt medel, t. ex.
invärtes mot magsår och vissa andra
magsjukdomar, som f. ö. kunna behandlas även
med lapispiller, samt till indrypning innanför
ögonlocken mot inflammation i ögats
binde-hinna, konjunktivit, särskilt vid gonorrésmitta
i ögonen. Av stor betydelse är sådan
indrypning av lapislösning på nyfödda barn (jfr
Blindhetsstatistik, sp. 511).
Indrypning av lapislösning i ögonen och på andra
känsliga ställen är rätt smärtsam, övriga s.
nyttjas väsentligen som antiseptiska medel
vid behandling av sår, slemhinneåkommor
m. m. Här märkes bl. a. kolloidalt silver
(Argentum colloidale) eller kollar gol,
även kallat lysargin. Kollargol ges
stundom invärtes mot infektiösa mag- och
tarmåkommor, mest dock utvärtes, ibland
även intravenöst — dock med mycket
växlande resultat. Vidare märkes protargol,
Argentum proteinatum, en
silveräggviteför-ening med omkr. 8 % silver. Lösningen av
protargol fälles icke av äggvita eller koksalt,
som en lapislösning gör; den förra bibehåller
därför längre sin antiseptiska verkan och är
tillika mindre retande och smärtsam än den
senare. Protargolen nyttjas mest vid
infektiösa slemhinneåkommor, särskilt gonorré i
urinröret och i ögonen. Dessutom kunna
nämnas flera andra silveräggviteföreningar, mest
brukade för sistnämnda ändamål, ss. a 1 b
argin el. gelatossilver, Argentum
gelato-satum (med 16 % silver), ar gon in (se d. o.)
el. silverkasein (4 %). Om silverlaktat
se A k t o 1. Vid alltför långvarigt bruk av
s. (t. ex. silverhaltiga hårfärgningsmedel) kan
genom utfällning av silver i hud och
vävnader uppstå silverförgiftning (se d. o.). C. G. S.
Silverprov, bestämning av silverhalten i en
legering. En äldre metod »på torra vägen» är
en motsvarighet i liten skala till avdrivningen
av verkbly. Provet nedsmältes, blandat med
bly, i luftström, varvid legeringens övriga
beståndsdelar oxideras och avlägsnas med den
samtidigt bildade blyoxiden, medan rent silver
återstår. Vid nyare metoder »på våta vägen»
löses legeringen i salpetersyra, varefter silver
bestämmes genom någon fällningsmetod,
utbildad såsom titrimetrisk metod. G. S-ck.
Silverräv, zool., se Räv.
Silverskatt, Sölvskatt, kam., en i
man-talsräntan ingående räntetitel i Bohuslän, där
även kallad kontribution, i Jämtland
samt på Gotland. Jfr Kontribution och
Mantalsräntan. Kbg.*
Silverskre, zool., se O r m d r
ag-Silversmide, se Guldsmedskonst.
Silverstolpe, Axel Gabriel, författare,
politiker (1762 10/8—1816 15/b) ; se släktart. S i 1
f-verstolpe. Tog kansliexamen i Uppsala 1780,
blev handsekr. åt änkedrottning Sofia
Magdalena och 1795 riddarhussekr. Han blev
kammarherre 1811. Led. av Vet.-akad. (1798). Redan
tidigt uppträdde S. som vitter författare med
äreminnen, vilka inbragte honom bl. a. Sv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
