Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silverstolpe, Gustaf Abraham - Silverstolpe, Karl Gunnar Mannerheim (Westin) - Silvertionde - Silverträd - Silvertärna - Silveråldern - Silvester - Silvius, David - Silvretta - Silvåkra - Silybum marianum, Mariatistel - Sima - Simancas - Simarra - Simarubaceae - Sï-ma Tsien - Simbabye - Simbaggar - Simberg, Hugo Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Silverstolpe, K. G. M.—Simberg
878
resa och sammanträffade med en rad tyska
kulturpersonligheter, varvid hans sympatier
för den tyska nyklassiciteten och
nyhumanismen stärktes. Efter hemkomsten inrättade
han en gosspension; han intresserade sig där
särskilt för musiken. 1799 hade han invalts
i Mus. akad. Under titeln »Strödda
afhand-lingar i ämnen rörande de fria konsterna»
(1808—09) offentliggjorde han dels
översättningar från tyskan rörande bildande konst,
dels en originalavh., »Anmärkningar i
anledning af Kongl. målare- och
bildhuggareacade-miens exposition 1809», som är ett första
försök i svensk konsthistoria, utgående från
ny-klassicitetens idéer. Han var liksom brodern
Fredrik Samuel S. motståndare till den senare
nyromantiska och »götiska» uppfattningen av
konsten och sände sedan till Stockholms
Posten bidrag i denna riktning, satiriserande
Hammarskölds och Atterboms konsthistoriska
verk. Eljest hade han vissa beröringspunkter
med nyromantikerna.
Som affärsman var S. optimist; 1808 gjorde
han konkurs. Emellertid blev han s. å. rektor
i Norrköping (tillträdde 1810). I 1809 års
riksdag deltog han på riddarhuset och
räknades till »1809 års styrande klick». Livligt
intresserad för folkundervisningen, inlämnade
han vid riksdagen ett förslag om offentliga
undervisningsanstalter för alla folkklasser.
1812 insattes han i en kommitté för
undervisningens ordnande och motionerade 1815 om
folkskolors inrättande, men detta förslag blev
tillbakavisat. Skolordningen av 1820 är åter
delvis framgången ur hans strävanden. 1816
fick S. titel av kansliråd och rikshistoriograf,
sedan han 1809 utgivit en avh. om den svenska
statsförfattningens historia. Han utgav även
»Historia öfver förhållandena mellan Sverige
och Norrige» (2 dir, 1821—23; ofullbordad). —
Jfr N. Gobom, »Till G. A. S:s biografi» (i
Personhist. Tidskr. 1915). K. W-g. (E. F-ck.)
Silverstolpe, Karl Gunnar Mannerheim
(Westin), nationalekonom (f. 189 1 23/s); se
släktart. Silfverstolpe. Student 1909, fil.
dr vid Stockholms högskola på avh.
»Kapitalbildning» 1919, prof, i nationalekonomi med
statistik vid Handelshögskolan i Göteborg
1923—32 och dess rektor (juni) 1928—(juli)
1931. S. är f. n. förordnad att föreläsa och
examinera i nationalekonomi med
jordbruksstatistik vid Lantbrukshögskolan i Ultuna.
S. utarbetade och publicerade i Svensk
Handelstidning en första svensk index över
partipriser, vilken kommit till vidsträckt
användning under världskrigets senare år och
efter världsfreden samt fortsättes, även sedan
off. indexberäkningar börjat publiceras genom
Kommerskollegium (se d. o.), inom vilket S.
medverkat. Bland hans arbeten märkas,
utom talrika publikationer i tidskrifter och
i dagspressen, »Guldet under och efter
världskriget» (1922) samt de populärvetenskapliga
»Nationalekonomi för alla» (1922; 5:e uppl.
1929) och »Svenskt näringsliv i tjugonde
seklet» (1927; 3:e uppl. 1931). E. F. K. S-n.
Silvertionde, kam., den tiondel av
silvertillverkningen i landet, som förr lämnades
kronan i skatt. 1877 efterskänktes den liksom
den s. k. bergverkstionden (se d. o.) i övrigt.
Silverträd, bot., se Leucadendron.
Silvertärna, zool., se Tärnsläktet.
Silveråldern, den näst äldsta av de hos
He-siodos, Ovidius m. fl. omnämnda fyra
världsåldrarna. Ordet brukas även för att beteckna
en litteraturperiod (se Latinska
litteraturen, sp. 834 ff.).
Silve’ster, rysk präst (d. 1566). Var 1547—
60 rådgivare åt Ivan den förskräcklige och
måste sedan gå i kloster. S. skrev slutkapitlet
i »Domostroj» (se d. o.).
SiTvius, David, ämbetsman (1663—1732).
Efter tjänstgöring bl. a. i likvidations- och
defensionskommissionerna blev S. titulärt
kommerseråd 1710 och ord. 1720. Han tog del i
grundläggningen av frihetstidens statsskick,
och hans uppmärksammade »Påminnelser
angående successionsrättigheten till Sveriges rike
och det s. k. souveraine väldet» (1720) är att
betrakta som en officiös framställning av dess
rättsgrunder. S. medverkade i moderat
protektionistisk anda till 1720-talets
handelspolitiska reformarbete. Han gjorde sig även
bemärkt som anhängare av pietismen, var
en av upphovsmännen till den vid riksdagen
1726—27 tillsatta ecklesiastika deputationen
och tog som medl. därav ledande del i den
fåfänga agitationen för ett reformatoriskt
generalkonsistorium, bl. a. genom ett 1730 tryckt
»Oförgripeligt betenekande». T. S-g.
Silvre’tta, alpgrupp inom Rätiska alperna,
på gränsen mellan Schweiz (Graubünden) och
Österrike (Vorarlberg och Tyrolen). Bland
topparna märkas Piz Linard (3,414 m ö. h.),
Silvrettahorn (3,248 m) och Fluchthorn (3,403
m). Passhöjderna ligga 2,700—3,000 m ö. h.
S. har stora glaciärer.
Silvåkra, socken i Malmöhus län, Torna
härad, vid Krankesjön, på nordsidan av
Romele-åsen; 20,55 kvkm, 599 inv. (1932). Magert
torv- och sandjordsområde. 1,066 har åker,
177 har skogsmark. Egendomen Silvåkra, som
bl. a. tillhört släkterna Ramel och De la
Gardie, styckades 1904. Ingår i Silvåkra
och Revinge pastorat i Lunds stift, Torna
kontrakt.
Sllybum mariänum, Mariatistel, en
meterhög enårig tistelväxt med parflikiga,
vitbrokiga blad, ensamma, stora korgar och
ljusröda blommor. Härstammar från s. Europa
och odlas i trädgårdar. G. M-e.
Sima. 1. (Byggnk.) Rännlist, se
Kolonnordningar, sp. 994. — 2. (Geol.) Se
Jorden, sp. 1174.
Simancas [simahikas], kommun i sp. prov.
Valladolid, 10 km s. v. om staden Valladolid;
1,072 inv. (1920). Berömt statsarkiv med
omkr. 33 mill. urkunder i mer än 60,000
faskiklar. Jfr H. Biaudet, »Les archives de
S. au point de vue de 1’histoire des pays du
Nord-Baltique» (i Annales Academiæ
Scienti-arum Fennicæ, ser. B, VIII: 1, 1913).
Simarra, se Dräkt, sp. 20.
Simarubäceae, en liten tropisk växtfam., som
står nära Rutaceae och Burseraceae, träd el.
buskar med vanl. spiralställda, ofta parbladiga
blad och strålformiga blommor. Många 8. äro
gagnväxter, t. ex. dikaträd, kvassia
och gudaträd (se dessa ord). G. M-e.
Si-ma Tsien, se Kinesiska språket
och litteraturen, sp. 742.
Simbabye, se Zimbabwe.
Simbaggar, zool-, dets. som dykare (se d. o.).
Simberg, Hugo Gerhard, finländsk må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
