Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Sinclair, C. G.—Sinclair, U.
904
1919). — Litt.: R. W. Saint-Clair, »The
Saint-Clairs of the Isles» (1898). B. H-d.
Sinclair [si’nklär], Carl Gideon (skrev
sig Sinklaire), militär (1730—1803); jfr
släktart. Deltog i fransk tjänst i sjuåriga
kriget och blev överste 1762. S. var 1770—
73 lärare i krigskonst
för den blivande
monarken Maximilian
Josef av Bayern,
varvid han i
Zweibrüc-ken utgav
»Institutions militaires ou
traité élémentaire de
tactique» (3 bd, 1773).
överste i svenska
armén 1775, lämnade
S. 1778 den franska
tjänsten och blev chef
för Björneborgs reg:te.
1780 blev han förste
generaladjutant och tog ledande del i det
lant-militära reformarbetet, särskilt inom
artilleriet, vars chef han blev 1781. 1784—91 var han
generalfälttygmästare, 1790 blev han
generallöjtnant. S:s militära reformplaner, som
framgå av i Eriksbergs arkiv förvarade
skrifter, voro vittsyftande och vunno delvis icke
Gustav III:s stöd, vilket S. upptog med
bitterhet. Bl. a. förkastade S. indelningsverket
som »antimilitäriskt». Han blev 1799 general
av infanteriet. T. S-g.
Sinclair [sfqklär], Fredrik Carl (skrev
sig Sinklaire), greve, militär, politiker
(1723—76); jfr släktart. Blev överstelöjtnant
under pommerska kriget, kastade sig in i
politiken vid riksdagen
1760—62 och blev
inom kort drottningens
och det framväxande
hovpartiets (se d. o.)
mest betrodde man. S.
hugnades 1762 med
överstefullmakt,
livs-tidspension och
uppdraget att följa
kronprins Gustav på hans
resor samt blev 1766
frih. Han ansågs
allmänt ha främsta
förtjänsten av
hovpar
tiets framgångar, och då hans vägar icke
alltid voro de rakaste, blev han av motståndare
och avundsmän smädad och hatad som få. Han
sökte samarbete med hattarna och blev vid
deras seger 1769 riksråd samt 1771 greve. Vid
mössornas återkomst till makten på riksdagen
1771—72 ingick han ett hemligt avtal med
dem om att upphöra med sitt motstånd mot
partiets ståndpunkt i striden om
konungaförsäkran och fick därför 1772 det indräktiga
generalguvernörsämbetet i Pommern. Härvid
fann han sig misstrodd av alla och stod
utanför politiken såväl före som närmast efter
Gustav III:s statsvälvning. Hans
ämbetsförvaltning var förtjänstfull, och särskilt tog
han del i det militära reformarbetet, bl. a.
som inspektör av Amiralitetet. S. återvann
därigenom konungens förtroende. T. S-g.
Sinclair [siOjkläe], sir J ohn, baronet, skotsk
nationalekonom (1754—1835). Var 1780—1811
med få avbrott led. av underhuset och 1793
president i en då på hans förslag upprättad
lantbruksstyrelse (board of agriculture). Han
avgick 1798 men innehade 1806—13 ånyo
denna post. Han främjade jordbruk och
boskapsskötsel i n. Skottland, bl. a. genom
införande dit av moderna jordbruksredskap och
rasrena nötkreatur samt genom sitt verk
»Code of agriculture» (1819), varjämte han
planerade och övervakade utgivandet av det
vidlyftiga verket »Statistical account of
Scot-land» (21 bd, 1791—99). V. S-g.
Sinclair [sFqkläe], John, sedan 1909 l:e
baron P e n 11 a n d, brittisk politiker (1860—
1925). Tog 1887 som kapten avsked ur armén,
var (liberal) led. av underhuset 1892—95 och
1897—1909 samt var i Asquiths ministär 1905
—09 förste innehavare av ministerposten för
Skottland. 1912—19 var han guvernör i
Madras. 1909 upphöjdes han till pär (baron
Pentland). V. S-g.
Sinclair [si’nklär], Malcolm, militär (1691
—1739); jfr släktart. Deltog i Karl Xll:s
ryska fälttåg och var rvsk fånge 1709—22.
S. utsändes 1737, då löjtnant, som politisk
spion till
grannskapet av den
rysk-turkis-ka krigsskådeplatsen,
varefter han blev
major och på riksdagen
1738 le.d. av sekreta
utskottet. Av detta
sändes han juli 1738
på en ytterst hemlig
mission till Porten
för att överbringa
skrivelser ang.
svensk-turkiskt förbund mot
Ryssland och söka
ordna en tryggare post-
väg än den dittills brukade. Ryske ministern
i Stockholm Bestusjev blev underkunnig om
det hela, och på hans antydan gav ryska
regeringen order åt ett par officerare att söka
uppsnappa S. Detta lyckades på dennes
återfärd 17 juni i nordligaste Schlesien, då S.
berövades sina papper och mördades. Genom en
fransk köpman, som då reste i hans sällskap,
fick den svenska styrelsen närmare kännedom
om illbragdens förlopp. På ryskt håll
förfäktade man kategoriskt sin oskuld och
sopade igen spåren så grundligt, att motsatsen
först i våra dagar på grundval av rysk
rege-ringskorrespondens kunnat till fullo bevisas.
I Sverige framkallade mordet en störtvåg av
rysshat och krigslystnad, som fick ett
enastående populärt uttryck i den av A. Odel
diktade »Sinclairsvisan». S:s öde blev sålunda en
av de psvkologiska förutsättningarna för
fredsbrottet 1741. T. S-g.
Sinclair [si’pkläe],
U p t o n,
nordamerikansk författare (f.
1878), väckte
uppseende med »Manassas»
(1904; sv. övers. 1929)
och framför allt »The
jungle» (1906;
»Vildmarken», s. å.), som
skildrade hur slaviska
invandrare i Chicago
blevo utsugna. Hans
många senare
roma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
