Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Sinclairsholm—Sinding, O. L.
906
ner, av vilka flera äro övers, till sv., äro
skarpt socialistiskt tendentiösa. R-n B.
Sinclairsholm [si’nklärs-], gods i Gumlösa
socken, Kristianstads län, vid Almaån och
Gumlösa kyrka; 1,008 har, därav 418 har
åker; tax.-värde 516,000 kr. (1932); därjämte
stärkelsefabrik och mejeri. Grundlädes på
1620-talet av länsmannen på Landskrona slott
Anders Sinclair och har sedan bl. a. tillhört
Joachim Beck, Jörgen Marsvin, släkterna
Skytte (1667—1808), Gyllenkrook och från
1896 genom gifte och arv Barnekow.
Sinclairsvisan [sBrjklärs-], se O d e 1, A., och
Sinclair, M.
Sind, S i n d h, historisk landsdel i Främre
Indien, kring nedre loppet av Indus, bildar en
särskild provins inom presidentskapet
Bombay; 136,133 kvkm, 3,472,508 inv. (1921),
inberäknat vasallstaten Khairpur (15,688 kvkm,
193,131 inv.); huvudstad: Karachi. S.
omfattar det bergiga Kohistan vid gränsen mot
Belutsjistan, nedre Indus’ vidsträckta
deltaslätt samt v. delen av öknen Thar. Klimatet
är kontrastrikt med heta somrar och kalla
vintrar. Marken är i stor utsträckning
impregnerad med salter, men jordbruket
möjlig-göres genom konstbevattning från sidokanaler
till Indus; en ny dammbyggnad planeras vid
Sukkur. Huvudprodukter äro ris, vete, hirs,
raps, bomull m. m.; betydande boskapsskötsel
(nötkreatur, bufflar, kameler). Tillv. av
lergods, läderarbeten, lackerade varor, mattor
m. m. Handelscentra äro hamnstaden Karachi
och den forna huvudstaden Haidarabad. Av
befolkningen 1921 bekände sig 2,562,700 pers,
till islam och 876,629 till hinduismen; de flesta
tala s i n d h i (se d. o.). S. F.
S. är den del av indiska halvön, dit
muhammedanerna först inträngde (711). Även
efter de stora muhammedanska invasionerna
på 1000- och 1100-talet bevarade dock S. länge
ett halvt oberoende under lokala dynastier av
räjputstam. Stormogulen Akbar införlivade
det 1591 med sitt välde. En del av 1700-talet
stod det under egen muhammedansk dynasti,
men denna störtades 1783, och talpurernas
släkt med fyra samtidigt regerande furstar
kom till makten. 1843 annekterades landet
på mycket lösa grunder av engelsmännen
under sir Charles James Napier. J. Ch-r.
Skndaco [-kå], it., förr borgmästare el.
styresman i de italienska kommunerna. Nu kallas
han ofta podestå (se d. o. och Italien, sp.
836). J. R. N.
Sindbad Sjöfararen, sagofigur i »Tusen och
en natt». S:s många äventyrliga färder
skildras i en rad av samlingens berättelser.
Sinder, se Z i n d e r.
Si’nders, se C i n d e r s.
Sindhi, det nyindiska språk, som talas av
omkr. 3^2 mill. människor i prov. Sind kring
Indus’ nedre lopp och i dess delta, på halvön
Cutch och i angränsande trakter. S. är delat
i flera dialekter, av vilka de viktigaste äro
läri i Indusdeltat, siraiki el. högsindhi n. om
Haidarabad och tharèh i ökenområdet Thar.
S., som närmast härstammar från någon v.
dialekt av präkrit (se d. o.), har bevarat en
del ålderdomligheter i böjningen; ordförrådet
har upptagit en mängd persiska och arabiska
lånord. Skriften är dels en modifierad form
av den arabiska, dels en nyindisk.
Littera
turen, av vilken föga hittills blivit tryckt,
består mest av folksånger, sagor o. s. v.
Litt.: E. Trumpp, »Grammar of the sindhi
language» (1872); G. Shirt, U. Thavurdas och
S. F. Mirza, »A sindhi-english dictionary»
(1879); W. St. Clair Tisdall, »Simplified
grammar of panjäbi» (1889); A. Jukes, »Dictionary
of the jatki or western panjäbi language»
(1900); G. A. Grierson, »Linguistic survey of
India», VIII: 1 (1919). K. F. J. (J. Ch-r.)
Sinding, Christian, norsk tonsättare
(f. 1856 u/i), bror till O. L. S. och S. A. S.
Utbildade sig från 1875 vid konservatoriet i
Leipzig och senare i andra tyska musikcentra.
Efter att ha
komponerat flera
kammarmusikverk under
studietiden fullbordade S.
1884 pianokvintetten
i e moll, som
betecknade hans genombrott.
Ett starkt intryck
gjorde också den
första symfonien i d moll,
framförd f. ggn i Oslo
1889. Ung. samtidigt
tillkom
pianokonserten i Dess dur. S. har
komponerat
ytterliga
re två symfonier (i D och F dur), av vilka
den senare, n:r 3, erhöll sina första
framföranden i samband med komponistens
65-årsdag, 1921, i Leipzig och Berlin. Hans
övriga orkesterverk betitlas »Rondo infinito»
och »Episodes chevaleresques».
Violinlitteraturen har S. riktat med tre konserter o. a.
kompositioner för violin och orkester samt
sonater, sviter och romanser för violin och
piano jämte serenader för två violiner och
piano. Andra till kammarmusik hörande verk
äro en stråkkvartett, pianotrior, sonat och svit
för piano samt de ofta spelade
essmollvaria-tionerna för två pianon. Därtill kommer en
mängd smärre pianostycken, av vilka
»Früh-lingsrauschen» blivit mest bekant, mer än 200
sånger, kantater, körverket »Til Molde»,
några trestämmiga damkörer samt operan
»Det hellige bjerg» (1912: uppf. i Dessau
1914). — Det Sindingska tonspråket, som
tekniskt utmärkes av såväl mästerskap som ett
stundom enformigt maner, är, särskilt i
orkesterverken, starkt påverkat av Wagner.
Med sin pomp och sin elementärt ehuru ofta
också massivt verkande kraft äger det
samtidigt personliga och nordiska drag; till dem
hör också lyriskt drömmeri. Av mycken
melodisk finhet och träffsäker karakteristik
äro de bästa, allmänt kända Sindingska
sångerna, sådana som »Sylvelin», »Mainat»,
»Maria Gnadenmutter», »Ein Weib», »Der skreg
en fugl» m. fl. — S. har tillbragt en stor del
av sitt liv utomlands, särskilt i Berlin, men
med undantag för 1921—22, då han var
kom-gositionslärare vid Eastman-konservatoriet i
)ochester, har han på senare tid levat i Oslo,
där »Wergelands-grotten» är en av honom
disponerad hedersboning. S. gästdirigerade i
Konsertföreningen i Stockholm våren 1905.
Litt.: O. M. Sandvik och G. Schjelderup,
»Norges musikhistorie», II (1921), s. 179 ff. H. G-t.
Sinding, Otto Ludvig, norsk målare
(1842—1909), bror till Chr. S. och S. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
