Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Sinnesslöa—Sinnesslöanstalt
924
Bild 3. Arbetssal i Psykiatriska sjukhuset i Stockholm.
och vid sinnessjukhusen i Västervik och Säter
avd. för sjuka med framträdande antisociala
och farliga tendenser. Var och en av dessa
senare avd., s. k. fasta paviljonger, har f lats
för 30 sjuka. En särskild avd. om 100 platser
för kriminalpatienter, väsentligen av
psykopatisk typ, finnes vid sinnessjukhuset i Växjö.
En synnerligen ändamålsenlig vårdform för
vissa kategorier av sinnessjuka, särskilt för
kroniskt sjuka utan egentlig asocialitet, är
familjevården. Sveriges äldsta
familjevårds-koloni är belägen i österkorsberga socken,
Jönköpings län, och är ansluten till S:t
Sigfrids sjukhus i Växjö. 1 Korsberga hade
prästsläkten Pontén under tre generationer
mottagit sinnessjuka till behandling och
utackorderat dem hos ortens befolkning. En modern
organisation fick denna familjevård genom
överläkaren vid dåv. Växjö »hospital» Emil
Vilhelm Lindell, som 1903 blev dess läkare.
De sjuka inackorderas till ett antal av två—
tre i allmogehemmen, där de deltaga i
familjens vanliga arbeten och dela dess liv.
Kolonien, som 1930 omfattade 225 patienter, har
sin huvudcentral på sinnessjukhuset i Växjö
och står under omedelbar tillsyn av
sjuksköterskor och läkare vid detta sjukhus.
Liknande familjevårdskolonier ha skapats vid en
del andra sinnessjukhus, ss. vid dem i Visby,
Piteå och Kristinehamn. Likaså har
Stockholms stad organiserat en stor
familjevårds-koloni i trakten av Knivsta i Uppland.
De formella bestämmelserna för s. finnas
väsentligen i »sinnessjuklagen» och kungl.
stadgan ang. sinnessjukvården i riket, båda
av 19 sept. 1929. Medicinalstyrelsen är
överstyrelse för statens sinnessjukhus. Såväl den
samhälleliga som den enskilda s. kontrolleras
av överinspektören för sinnessjukvården. Den
säkerligen oberättigade farhågan, att
människor av illegitima skäl »inspärras» på
sinnessjukhus, har föranlett inrättandet av en
särskild sinnessjuknämnd, bestående av
fackmän och lekmän, vilken handlägger frågor
av detta slag.
Under senare år har man insett, att s. icke
endast har sin uppgift inom sjukhuset. S.
har måst träda ut i livet för att följa och
understödja sina patienter,
sedan de lämnat
sjukhuset, och för att genom
rationella ingrepp i de
psykiska sjukdomarnas
lindrigare faser söka bota den
sjuke el. åtm. förebygga,
att sjukdomen tar svårare
former. För denna
verksamhet ha skapats
hjälp-byråer för psykiskt sjuka,
ställda under medicinsk
ledning och försedda med
i socialt arbete erfarna
medhjälpare (ofta kallade
»kuratorer»). I Sverige
organiserades den första
hjälpbyrån genom enskilt
initiativ i Stockholm. Den
har sedermera övertagits
av kommunen.
Kommunala hjälpbyråer finnas
även i Göteborg och
Malmö, och nyligen har
staten vid en del av sina sinnessjukhus
organiserat motsvarande hjälpverksamhet.
Litt.: B. Gadelius, »Sinnessjuka och s.» (i
Verdandis Småskrifter, n:r 154, 1908) och
»Sinnessjukdomar och deras behandling förr
och nu» (1913); M. Söderström, »Undervisning
i sjukvård för sinnessjukhusens personal» (2
bd, 1929). V. W-rt.
Sinnesslöa. Med sinnesslöhet förstås en
medfödd el. i tidigare barndomen uppkommen
svaghet hos själsförmögenheterna, så att dessa
icke utvecklas på normalt sätt utan kvarstå
på en ståndpunkt, som motsvarar el.
understiger barnaålderns andliga nivå. Medfödd
sinnesslöhet kan bero på ett ärftligt anlag el.
vara förorsakad av sjukdomar under
fosterlivet. Sinnesslöhet, som icke är medfödd,
förorsakas i allm. av någon akut
infektionssjukdom, som åstadkommit en bestående skada hos
hjärnbarken. Man skiljer mellan idioti, mera
höggradig sinnesslöhet, och i mbeei 11 i te t, en
lindrigare form. Gränsen mellan idioti och
im-becillitet brukar räknas vid den
utvecklingsnivå, på vilken ett normalt barn vid 6—7 års
ålder befinner sig, så att s., som icke nå en
sådan utveckling, kallas idioter, och s., vilkas
själsförmögenheter nå längre i utveckling,
kallas imbecilla. Inom dessa båda grupper
finnes en oändlig variation av högre och lägre
utvecklingsgrader. I de lägsta graderna
saknas alla yttringar av själsliv: känslor,
föreställningar, begär, vilja, begrepp och
talförmåga. Den något högre stående idioten saknar
icke alldeles talförmåga, men denna är
mycket bristfällig, och de känslor och
föreställningar, varav han är mäktig, röra sig endast
kring det egna jaget, i det att han alldeles
saknar moraliska känslor och begrepp. Någon
möjlighet för undervisning och uppfostran
finnes över huvud ej i fråga om idioten.
Däremot kunna de imbecilla till en viss grad
genom särskild undervisning bibringas
kunskaper, såsom att lära sig hjälpligt läsa och
skriva, men framför allt äro de i stånd att
genom metodiskt ledda övningar förvärva
praktiska färdigheter. A. P-én.
Sinnesslöanstalt avser vård och uppfostran
av sinnesslöa. Den första anstalten för upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
