Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sionstoner - Sioux - Sioux city - Sioux falls - Sipahi - Siphonales, Siphonocladiales - Siphonophora - Siphonostoma - Sipjagin, Dmitrij Sergejevitj - Šipkapasset, Schipkapasset - Sippa - Sippar - Sippola - Sippsläktet - Sipylos (Magnisa dag) - Sir - Siracusa - Sirap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Sionstoner—Sirap
930
Sionstoner, sångbok, utgiven av
Evangeliska fosterlandsstiftelsen. S., som
innehåller sånger av O. Ahnielt, ur svenska
psalmboken, »Pilgrimsharpan», Svenska
missionsförbundets sångbok etc., utkom f. ggn 1889.
Texten till S. spreds 1856—1930 i över
600,000 ex.
Sioux [sö], indianfolk på prärien v. om
Mississippi, det mest bekanta av de till den stora
språkgruppen med samma namn (näst
algon-kinerna den talrikaste n. om Mexiko) hörande
folken: omaha, ponka, mandaner, osager,
og-lala etc. Själva kalla de sig d a k o t a (jfr
Dakotas); s. är eg. ett öknamn. De äro
ståtliga (jfr pl. Amerikanska folk) och
tappra samt voro till sitt levnadssätt ett
typiskt präriefolk, med buffeljakt som
huvudnäring. Buffeln spelar även, jämte solkulten,
en stor roll i s:s religiösa liv. Mot de vitas
framträngande gjorde de alltid motstånd, och
U. S. A. ha haft flera allvarliga uppror
att bekämpa: 1862 dödades 700 nybyggare och
100 soldater, 1876 tillintetgjordes general
Cus-ter med hela sin styrka. Det sista kriget mot
s. pågick 1890—91. De bo nu på reservationer
i Nord- och Syd-Dakota, där de på senare år
synas öka sig: 1924 omkr. 28,000 mot omkr.
23,000 1910. — Litt.: J. O. Dorsey, »A study
of S. cults» (Bureau of Ethnology, llth
An-nual Report, 1894); E. Malm,
»Siouxindianer-nas sista strid» (1929). K. G. L.
Sioux city [sö’ si’ti], stad i v. lowa, U. S. A.,
vid Big Sioux rivers mynning i Missouri;
79,183 inv. (1930). Järnvägsknut med livlig
handel, slakterier, kvarnar m. m. Säte för det
metodistiska Morningside college (gr. 1894).
1920 var antalet i Sverige födda pers. 1,607.
Jfr G. N. Swan, »Svenskarna i S.» (1918).
Sioux falls [sö’ fä’lz], största staden i
Syd-Dakota, U. S. A., i statens s. ö. del, vid fall
i Big Sioux river; 33,362 inv. (1930).
Järnvägsknut med industri och livlig handel.
Sipähl (eng. seapoy el. sepoy), urspr.
persisk benämning på soldat, sedan mest om
infödda soldater inom brittisk-indiska armén.
Siphonäles, Siphonocladiäles, bot., se G
rönal g e r, sp. 1176.
Siphono’phora, zool., se Sifonoforer.
Siphono’stoma, zool., se Kantnålar.
Sipja’gin, Dmitrij Sergejevitj, rysk
ämbetsman (1853—1902), inrikesminister 1900,
mördad 1902 (se Ryssland, sp. 1348).
Sipkapasset [JTpka-], Schipkapasset,
pass i Balkan, Bulgarien (se karta vid d. o.),
mellan Gabrovo och Kazanlik. Om striderna
vid S. 1877 se Rysk-turkiska kriget
1 8 7 7 — 7 8, sp. 1309.
Sippa, arter av släktena Anemone (se
Sippsläktet), Dryas (se F j ä 11 s i p p a)
och Pulsatilla (se B ack sippa).
Sippar (bibelns Sefarvaim), gammal
babylonisk stad. Utgrävdes 1881—82 av H.
Ras-sam och 1894 av Bedry Bej och V. Scheil.
Solguden Babbar eller Samas hade här ett
berömt tempel, Ebabbar. Staden blomstrade
under Chammurapidynastien. Från äldre tid
är föga bevarat, trol. emedan staden förstörts
av elamiterna. P. L.
Sippola [si’ppåla], socken i Viborgs län,
Finland; 555 kvkm, 10,403 inv. (1931),
finskspråkiga. O. Brn.
Blåsippa, Anemone hepatica.
Sippsläktet, Anemone, hör till fam.
ranun-kelväxter och kännetecknas av enkelt
blom-hylle, talrika ståndare och pistiller samt
nötlika småfrukter. Hit höra omkr. 75 arter,
fleråriga örter med förlängd och vågrät el.
uppstigande el. kort och mer el. mindre
uppsvälld jordstam. Bladen sitta på
jordstammen och äro oftast trekluvna el. trefingrade.
Stängeln är vanl. enblommig och alltid
försedd med tre i krans sittande högblad, hos
några arter, t. ex. blåsippan, omedelbart
under blomman och då liknande ett foder, hos
andra, t. ex. vitsippan, långt nedanför denna
och då örtbladslika. I Sverige finnas 4 arter.
Vitsippan, A. nemorosa, och
blåsippan, A. hepatica, äro välbekanta vårväxter i
lundar och skogar, allmänna i större delen av
landet men saknas i Lappland och vidsträckta
områden i Norrland. Gulsippan, A.
ranun-culoides, som liknar vitsippan men har gula
blommor, vanl. 2 el. 3, är någorlunda allmän
endast i s. Sverige. Tovsippan, A.
silvest-ris, som har stor, vit, ensam blomma, växer
sällsynt på torr, stenig mark på Öland och
Gotland. I Orienten och Sydeuropa har A.
coronaria odlats sedan urminnes tid; den
odlas även i Sverige. — Sipporna, särskilt
vitsippan, äro giftiga. Se även färgpl. till art.
Ranunkelväxter. G. M-e.
Si’pylos, grek., nu M a g n i s a dag, berg
i Mindre Asien, ö. om Smyrna,. se N i o b e.
Sir [sä], eng. (av lat. se’nior, äldre herre;
jfr Seigneur och Sire), adelstitel för
ba-ronet och knight (användes framför hela
namnet eller framför förnamnet men aldrig
direkt framför släktnamnet).
Siracusa [-ko’za], provins i Italien, s. ö.
Sicilien; 2,208 kvkm, 288,790 inv. (1931); om
huvudstaden S. se S y r a k u s a.
Sirap. 1. (Kem.) Benämning på olika
tjockflytande, mer el. mindre renade
sockerlösningar. Vanl. erhållas de som biprodukt vid rening
av socker. Efter renhetsgraden skiljer man
mellan matsirap och restsirap el.
melass (se d. o.). Stärkelsesirap
fram-ställes genom kokning av stärkelse med ut-
XVII. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
