- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
931-932

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

931

Sirat—Sirendjur

932

spädda syror och består av en blandning av
druvsocker och dextriner. Den brukas mycket
som ersättning för vanlig s. I. B.

2. (Farm.) Stark lösning av socker i vatten
eller i en vattenlösning av diverse andra
mestadels smakförbättrande ämnen. Det
enklaste sirapspreparatet är sockersirap,
Syrupus sacchari, som beredes av 37 dir
destillerat vatten och 63 dir socker. Sv.
farma-kopén innehåller ytterligare 17
sirapsprepa-rat, av vilka några väsentligen brukas såsom
smakförbättrande medel (remedia corrigentia),
andra som bröstmedicin, avförande el.
stärkande medel. C. G. S.

Sirät, prydnad, utsirning.

Siraudin [sirådä’], Paul, fransk författare
(1813—83). Bland S:s omkr. 150 populära
vådeviller ha åtskilliga blivit uppförda på
smärre svenska teatrar, i övers, el. bearb., t. ex.
»Trois amours de pompiers» (»Tre förälskade
poliskonstaplar», 1858) och »Les femmes qui
pleurent» (»När fruntimren gråta», 1859;
»Nyckeln till kassakistan», 1860). (Kj. S-g.)

Sirdar, dets. som serdar (se d. o.).

Sir-darja, se S y r - d a r j a.

Sire [sir], fr. (jfr Seigneur och Sir),
»Eders majestät», tilltalsord till kejsare och
konungar.

Sirédon, zool., se Amblystoma.

Sireköpinge. 1. Socken i Malmöhus län,
Rönnebergs härad, n. ö. om Landskrona; 22,43
kvkm, 1,099 inv. (1932). Småkullig, bördig
slättbygd kring övre loppet av Kvistoftaån.
2,117 har åker; skog saknas. Många
egendomar, bl. a. Sireköpinge, Spargott och
Hede-gården. I v. vid ån stations- och
industrisamhället Tågarp. Ingår i Halmstads och S.
pastorat i Lunds stift, Luggude s. kontrakt.

2. Gods i S. socken (se ovan); 365 har,
därav 300 har åker; tax.-värde 665,200 kr.
(1930). Tillhörde på 1500-talet ätten Tott, på
1700-talet ätten Ramel och senare bl. a.
släkterna v. Schwerin och Haage.

Sirèlius, UunoTaavi, finländsk etnograf
(1872—1929). Blev 1906 docent och 1921 prof,
i finsk-ugrisk etnografi vid Helsingfors univ.
och var från 1917 intendent vid
nationalmuseum. S. utgav stora finskspråkiga arbeten
om fisket i Finland, om folkdräkternas
historia i Finland, det sammanfattande verket
»Suomen kansanomaista kulttuuria»
(Finlands folkliga kultur; 2 bd, 1919—21)
ävensom »Finlands ryor» (1924). H. E. P.

Siren. 1. (Grek, myt.) Se S i r e n e r.

2. (Fys.) S. el. Akustisk siren,
fysikaliskt instrument för frambringande av
en bestämd ton med känt svängningstal.
Den av Cagniard de la Tour (jfr
d. o.) konstruerade s. består av en
metallcylinder, förenad med en blåsbälg el.
luftkompressor. Cylinderns ena ända begränsas
av en plan skiva, försedd med en el. flera
rader koncentriskt anordnade, snett borrade
hål. Utanför detta lock finnes anbragt en
rörlig skiva, som perforerats på samma sätt
men där hålen luta åt motsatt håll. Skivan
är så lagrad, att den försättes i snabb
rotation, om en luftström pressas fram genom
cylindern. Genom lämplig
utväxlingsmeka-nism kan skivans rotation kontrolleras på en
tavla med rörliga visare. Därmed är det
möjligt att noga bestämma det antal stötar per

sek., som den genom hålen i skivan
(intermit-tent) utströmmande luften får, varigenom
svängningstalet för den ton, som härvid
uppstår, kan bestämmas. Denna s. har
förbättrats av Helmholtz, andra konstruktioner ha
utförts av Seebeck, König, Pellat m. fl. J. T.

3. Ljudapparat, i vilken en starkt ljudande
ton alstras medelst ånga, luftström el. på
elektrisk väg. S. brukas på fartyg i st. f.
ångvissla, på fyrplatser och fyrar för
mist-signalering, som alarmsignal vid luftanfall
(flygvarning) under fredsövningar och i krig
samt vid brandalarm (se d. o., sp. 1073). Jfr
Signalväsen. ö-g.

4. (Zool.) Se A r m ö d 1 a.

Sirén, Johan Sigfrid, finländsk
arkitekt (f. 1889), prof, i arkitektur vid
tekniska högskolan i Helsingfors. Har främst
gjort sig bemärkt som skapare av Finlands
nya riksdagshus (färdigt 1931), vilket arbete
anförtroddes S., sedan han segrat i tävlan
därom 1924. S:s arkitektbegåvning
karakteriseras av klarhet och sinne för elegans och
monumentalitet. Till prof, i arkitektur
utnämndes S. 1931. B. J.

Sirén, O s v a 1 d, konsthistoriker, museiman
(f. 1879 6/«). Blev fil. dr i Helsingfors 1900,
flyttade s. å. till Sverige, var först docent och
sedan, 1908—23, prof, i konsthistoria vid
Stockholms högskola.
S. blev intendent vid
Nationalmuseum
(måleri- och skulpturavd.)
i Stockholm 1926. Sitt
omfattande
konsthistoriska författarskap
inledde han med
gra-dualavh. »Per
Hille-ström d. ä.» (1900).
Därefter följde bl. a.
»Don Lorenzo Monaco»
(1905; på ty.),
»Giot-to» (1906), »C. G. Pilo»
(1907), »Studier i
flo

rentinsk renässansskulptur» (1909), »Leonardo
da Vinci» (1911; omarb. eng. uppl. 1916),
»Gamla Stockholmshus» (2 dir, 1912—13),
»Nikodemus Tessin d. y:s studieresor» (1914),
»Giotto and some of his followers» (2 dir,
1917), »Rytm och form» (s. å.), »Den gyllene
paviljongen» (1919), »Essentials in art» (1920),
»The walls and gates of Peking» (1924),
»Chi-nese sculpture from the Vth to the XlVth
century» (4 bd, 1924; fr. uppl. 1925—26) och
»Histoire des arts anciens de la Chine» (4 bd,
1929—30; eng. uppl. 1930). G-gN.’

Sirendjur, Sircnia, däggdjursordning,
tillhörande hovdjuren (se d. o., sp. 55). Kroppen
är spolformig, »fisklik», som hos valarna, med
vilka s. förr sammanfördes, med horisontal,
plattad svansfena. Frambenen äro fenlika,
med tårna fullständigt förenade med hud och
blott hos några försedda med rudimentära
naglar. Yttre bakben saknas, men ett
förkrympt bäcken finnes hos de nu levande,
stundom med rudiment av lårben. Huvudet
är jämförelsevis litet och hjärnan svagt
utvecklad. Honans spenar sitta nära
axelvecket. Fostret har en hårklädnad, men hos de
vuxna finnas blott spridda hår utom vid
munnen, där de äro talrika, borstlika. Munnens
främre parti har hornplattor för födans
lös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:20:45 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free