- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
935-936

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sisksläktet - Sisley, Alfred - Šišman - Sismondi, Jean Charles Léonard Simonde de - Sisning - Sista dagarnas helige (De yttersta dagarnas helige) - Sistan - Sista smörjelsen - Sistina - Sisu - Sisyfos - Sisymbrium - Sita - Sitasjaure

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

935

Sisley—Sitasjaure

936

av spetsig, starkt hoptryckt näbb med skarp
rygg och kluven stjärt. I Sverige häcka följ,
arter. Grönsiskan, A. spinus, är gulgrön
(honan mer gråaktig) med mörkare färg på
strupe, rygg, vingar och stjärt och blir 12—
13 cm lång. Boet bygges vanl. i en gran.
Vintertiden stryker den söderut i flockar, som
livnära sig huvudsaki. av alfrö. Gråsiskan
el. a 1 s i s k a n, A. linaria, är gråspräcklig
med röd hjässa. Den häckar vanl. i fjällens
björkbälte men drar vintertiden liksom föreg.
art söderut i landet. Båda äro omtyckta
burfåglar. T. P.

Sisley [sislä’], Alfred, fransk målare
(1839—99), av engelsk börd. S. målade små
landskap närmast i Corots o. a.
Fontainebleau-mästares anda, enkla motiv från Paris’
utkanter, vinter- och vårstämningar. I mitten
av 1870-talet slöt han sig till impressionisterna
(se Impressionism, sp. 483 och bild 2).
Han är representerad i Louvre (bl. a. av
»Allén», hans kanske yppersta verk), i
national-galleriet i Berlin (av »Fransk bygata med
nyfallen snö»), i Nationalmuseum i Stockholm
(av »Vid Loings strand», 1896). G-gN.*

sisma’n [/i/-], tsar i Bulgarien (se d. o.,
sp. 217).

Sismo’ndi [fr. uttal sismädi’], J ean
Charles Léonard Simonde de, schweizisk
nationalekonom, historieskrivare (1773—1842).
Emigrerade till följd av revolutionen med
sina föräldrar först till England, sedermera
till Italien. Återkommen till Genève, utgav
han »De la richesse commerciale» (2 bd, 1803),
grundat på A. Smith. Hans förnämsta
ekonomiska arbete är »Nouveaux principes
d’écono-mie politique» (2 bd, 1819; 2 :a uppl. 1827). Han
utgav vidare »Études sur les Sciences sociales»
(3 bd, 1836—38). S. opponerade sig mot den
klassiska skolans starkt
egoistisk-individua-listiska anda. Med en i övrigt ohållbar
sär-skillning mellan nationalprodukt och
nationalinkomst sökte han bevisa faran av en av
maskinerna alltmer främjad allmän
överproduktion, vilken utgjorde orsaken till kriserna.
Arbetsgivarna skulle åläggas att garantera
arbetarna underhåll i sjukdomens,
arbetslöshetens och ålderdomens dagar. Staten måste
inskrida med lagstiftning om en nödvändig
lön och ingripa för en jämnare
förmögenhets-fördelning i allm. S. blev förelöpare till de
positiva socialpolitikerna (se
Katedersocialister). — S:s historiska,
statsvetenskapliga och även litteraturhistoriska
författarverksamhet var utomordentligt omfångsrik.
Han utgav bl. a. även »Histoire des
répub-liques italiennes du moyen age» (16 bd, 1807
—18; 2:a uppl., 10 bd, 1840—44), »Histoire des
franQais» (31 bd, 1821—44), »Histoire de la
renaissance de la liberté en Italie» (2 bd, 1832),
»De la littérature du midi de 1’Europe» (4
bd, 1813—29; 4:e uppl. 1840). Led. av sv.
Vet.-akad. (1826). — Litt.: A. Aftalion,
»L’æuvre économique de S. de S.» (1899); H.
Grossman, »S. de S. et ses théories
écono-miques» (1924). E. H. T.*

Sisning, jaktv., se Tjädern.

Sista dagarnas helige (De yttersta
dagarnas helige), se Mormoner.

Sistan, landskap, se S e i s t a n.

Sista smörjelsen (lat. u’nctio extrema,
u’nc-tio infirmörum), sakrament inom katolska
kyr

kan. S., som meddelas endast åt mycket svårt
sjuka personer, består däri, att prästen,
under bön, med en invigd olja (se K r i s m a)
bestryker den sjukes ögon, öron, mun, näsa
och händer samt i fråga om män även länder
och fotter. Katolska kyrkan grundar
denna religiösa handling, bestyrkt från början
av 400-talet och antagen som sakrament
under 1100-talet, på Mark. 6: 13 och Jak. 5: 14.
S. kan åtnjutas mer än en gång. G. A-n.

Sistlna, konsthist., vanlig förk. av Cappella
Sistina, Sixtinska kapellet, i Vatikanen (se
d. o.).

Sisu [si’so], finskt ord, som närmast
sammanhänger med finska sisä = det inre, insida,
betyder enl.Lönnrot, »Finskt-svenskt lexikon»: 1)
det inuti befintliga, innanmäte, 2) inre,
sinnelag, lynne, hjärta, 3) mod, ilska, ondska. 1
betydelserna 2) och 3) har ordet under de senaste
årtiondena utvecklats till ett modeord, som
även funnit väg till det Finlandssvenska
folkspråket och t. o. m. upptagits i finländsk
högsvenska och rikssvenska, åtm. i dagspressen.
I vår tid användes ordet kanske oftast om
finnarnas prestationer inom idrotten. Ordet
betecknar då en energi och kraftansträngning,
som bottnar i människans känslo- och
vilje-liv. Den s., som här kommer till uttryck,
hänvisar på andens makt över kroppen. Men den
finska s. framträder icke blott i idrottslig
bragd utan ock i företeelser, som ingalunda
äro prisvärda, ss. slagsmål. Framför allt talar
man om s., när det, som döljer sig i en
människas inre (sisä), kommer till ett häftigt och
våldsamt utbrott. Hos finnarna råder ej
sällan föreställningen, att det finnes mer av s.
hos dem än hos andra folk. Är uppfattningen
riktig, beror den därav, att finnarna äro ett
ungt folk, närmare naturen och ett naturfolks
seder än de gamla kulturfolken. Urspr. är
den finska s. en rå och ohejdad naturkraft,
och däri söker mången i vår tid ett
berättigande för densamma. T. E. K.

Sisyfos, grek, myt., konung i Efyra
(Korint), bekant för sin slughet och list. S. skall
t. o. m. ha bedragit Hades. I underjorden
straffades S. därigenom, att han måste vältra
en sten uppför ett berg, vilken ständigt åter
rullade ned igen. »Sisyfosarbete» betecknar
varje på en gång mödosamt och lönlöst
strävande. M. Pn N-n.

Sisy’mbrium, släkte av fam. korsblommiga.
I Sverige äro sedan gammalt vildväxande (på
vägkanter och vid gårdar i nästan hela
landet) två arter, båda omkr. 5 dm höga, enåriga
örter med små, gula blommor. Den ena, S.
officinale, vägsenap, duvkål, har
parflikiga blad och till stjälken tryckta, täml.
korta skidor, den andra, <8. sophia, d i 11 s
e-nap, stillfrö, har dubbelt parflikade blad
och utstående, långa skidor. G. M-e.

Sitä, ind. myt., dotter till konung Janaka
i Mithilä (Tirhüt), förmäld med sagohjälten
Räma (se d. o. 3). Om hennes vidare öden se
Rämäyana. Liksom Räma är en
inkarnation av Visnu, så betraktas S. som en
inkarnation av Laksmi (se d. o.). J. Ch-r.

SFtasjåure, fjällsjö i Gällivare socken,
Lappland, vid norska gränsen, i
S.—Satisjaure-dalen, som av Vietasjokk avvattnas till Lule
älv (se d. o.); 45 km lång, 68 kvkm, 616 m
ö. h. Vid S. en turiststuga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jul 26 12:47:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free