Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Sivers, J. J.—Sixtus
942
Sivers, J. J., se S i e v e r s, J. J.
Siwertz, Sigfrid, författare (f. 1882 24/i),
fil. kand, i Uppsala 1904, led. av Sv. akad.
1932. S. debuterade som lyriker med »Gatans
drömmar» (1905) och »Den unga lönnen»
(1906), kännetecknade
av ungdomlig
resignation och
kontempla-tion, som gått i
Scho-penhauers skola. Dessa
stämningar utvecklas
vidare i S:s första
lyriskt betonade
novellsamlingar, »Margot»
(1906) och »Cirkeln»
(1907). Bättre än för
ungdomslivet passade
resignationens filosofi
för de gamlas värld,
ämnet för
novellsam
lingen »De gamla» (1909). Nya tankegångar
bröto fram i pojkhistorien »Mälarpirater»
(1911). S. hade 1907 i Paris mottagit
djupa intryck av Bergsons lära om tiden,
viljan och modet. Hans fantasi fann i den
äventyrslystna men rättsinniga och modiga
pojk-viljan, som skall skapa sin framtid, en osökt
symbol för den modets impuls, varur den
danande och skyddande viljan stiger. »Mälar
pirater», diktad i en ström av naturglädje
och glad uppfinning, bröt med föregående
litterär pessimism. S. utvecklade sin nya
åskådning i noveller och romaner, som handla
om viljans växt, konflikter och tukt: i den
festliga satiriska samlingen »Ämbetsmän på
äventyr» (1912), »En flanör» (1914) och
»Eldens återsken» (1916), en Stockholmsskildring
från krigets dagar. Nya krafter och
psykologiska rön visade S. i »Selambs» (1920), hans
mästerverk i gestaltskapande kraft och
väl-övervägd romankomposition. »Selambs» är ett
egoismens epos; förf, hade funnit, att det
finns icke bara den goda utan den onda viljan,
icke bara det fruktbara utan det sterila
äventyret; han upptäckte fruktan som den
egoistiska viljans sjuka punkt: den vågade icke
kärlekens och idélivets fruktbringande
äventyr. Samlingarna »Noveller» (1918),
»Ställverket» (1921) och »En handfull dun» (1922)
innehålla fina noveller ur skiftande miljöer,
bl. a. humoristiska historier ur sjömanslivet.
Sina samtidsskildringar fortsatte S. i
romanerna »Hem från Babylon» (1924), »Det stora
varuhuset» (1926), »Jonas och draken» (1928),
novellsamlingen »Reskamraterna» (1929) och
»Saltsjöpirater» (1931). S. är en av
nutids-livets främsta skildrare i Sverige; de
psykologiska problemen, ej de sociala, upptaga
honom. — »Lördagskvällar» (1917) är en
diktcykel om stockholmskt hantverksliv; i
»Vindros» (1919) och »Ekotemplet» (1930) har
han fortsatt sin lyriska diktning.
Reseskildringar äro »Lata latituder» (1924) och »En
färd till Abessinien» (1926). Dramat har han,
ehuru ej med full framgång, odlat i
»Indiansommar» (1908), »Visdomständerna» (1911; på
Dramatiska teatern), »Storm i vattenglas»
(1918), »Trions bröllop» (1930; uppf. i Sthlm
s. å.), »Jag har varit en tjuv» (1931; uppf. i
Sthlm s. å.); han författade festspelen till
Stockholms stadshus’ invigning 1923 och till
Stockholmsutställningen 1930. — Jfr F. Böök
i »Resa kring svenska parnassen» (1926) och
uppsatser av A. Möller i Ord och Bild 1932
och J. Landquist i Bonniers Litterära
Magasin s. å. J. L-t.
Si vis päcem, pa’ra beTlum, lat., om du
vill fred, så rusta dig för krig!
Sivle, Per, norsk författare (1857—1904),
var tidningsman. Han slog igenom som
lyriker med »Noreg» (1894), »Bersöglis- og andre
viser» (1895), »Skaldemaal» (1896) och
»Olavs-kvæde» (1901); han skrev även prosa (»Streik»,
1891; sv. övers. 1892). Sami, skr., 3 bd, 1909
—10. K. V. H.*
Sixte [sikst], prins av Bourbon-Parma (f.
1888), svåger till kejsar Karl av Österrike.
Var under världskriget jämte brodern Xavier
officer i belgiska armén, medan tre deras
bröder voro officerare i den österrikiska. Vid
ett sammanträffande i Schweiz jan. 1917 med
sin mor, ärkehertiginnan av Parma,
underrättades S. om kejsar Karls önskan att ingå i
förberedande fredsunderhandlingar. Han
anlände 23 mars till besök hos kejsarparet på
slottet Laxenburg nära Wien och framförde
franske presidenten Poincarés meddelande, att
Karl, om förhandlingar skulle inledas, först
måste förbinda sig att stödja de franska
kraven på Elsass-Lothringen. Vid sin avresa
medförde S. ett kejserligt handbrev, vari Karl
lovade kraftigt stödja »Frankrikes
rättmätiga krav i fråga om Elsass-Lothringen». S.
delgav 31 mars Poincaré brevet, som
uppfattades som ett trevande anbud om
separatfred. Det diskuterades på allierade
ministermöten i Folkestone och
S:t-Jean-de-Mauri-enne, varpå ett avböjande besked avläts till
S. Denne besökte emellertid 8—9 maj ånyo
Laxenburg och återförde därifrån ett nytt
handbrev av Karl, vilken där bl. a. påstod,
att han avgivit sina förklaringar i
samförstånd med utrikesministern Czernin.
Hemligheten med de båda Sixtebreven röjdes i april
1918, då en offentlig antydan av Czernin om
franska fredsanbud föranledde Clemenceau att
publicera utdrag ur de båda breven,
österrikiska dementier vunno ej tilltro, Czernin
avgick 14 april, och s. d. telegraferade kejsar
Karl en lika otillförlitlig som bombastisk
dementi till kejsar Vilhelm på Clemenceaus
påståenden. — Litt.: A. Demblin, »Czernin und
die Sixtusaffäre» (1920); Sixte de Bourbon,
»L’offre de paix séparée de 1’Autriche» (1920).
V. S-g.
Sixtlnska kapellet. 1. Ett av påven Sixtus
IV uppfört, rikt utsmyckat kapell i
Vatikanen (se d. o.) i Rom. — 2. (Mus.) Namnet på
det påvliga sångarkapellet i Rom, den gamla
Schola cantorum, vars grundare påven
Gregorius I (d. 604) anses vara. Sin
huvudverksamhet har kapellet vid påskveckans mässor,
vid dödsmässor för påvar, vid invigningen av
en ny påve o. dyl. H. G-t.
Sixtlnska madonnan, se R a f a e 1, med bild.
SFxtus. Fem påvar ha burit detta namn.
1. S. I (Xystus) var enl. traditionen
biskop i Rom omkr. 116—omkr. 125, då han
led martyrdöden. — 2. S. II (påve 256—258)
återknöt förbindelsen mellan öster- och
Västerlandets kyrkor, vilken avbrutits
genom tvister om kättardopet. — Litt.: E.
Cas-par, »Geschichte des Papstthums», I (1930). —
3. S. 111 (påve 432—440) byggde en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
