Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjælland - Sjællands odde - Sjællands rev - Sjafirov, Petr Pavlovitj - Sjaljapin, Fedor Ivanovitj - Sjamyl - Sjangeli kopparmalmsfält - Sjari - Sjavli - Sjeksna - Sjensjin-Fet - Sjeremetiev, Boris Petrovitj - Sjerov - Sjersmin - Sjevtjenko, Taras Hryhorevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Sjælland—Sjevtjenko
946
Sjælland, se S j ä 11 a n d.
Sjællands odde, från Själland utspringande
landtunga i Kattegatt, avslutad av udden
Gniben (se Odsherred och kartan vid art.
Danmark).
Sjællands rev, farligt stenrev i Kattegatt i
fortsättningen av Sjællands odde. Fyrbåk och
torn med rum för skeppsbrutna.
Sjafirov [J*afi’røf], Petr Pavlovitj,
baron, rysk diplomat (1669—1739). Anställdes
liksom sin fader, en döpt jude, i
utrikeskans-liet, följde ofta Peter I på dennes resor och
deltog i diplomatiska förhandlingar, från 1706
som tsarens förnämsta verktyg. S. erhöll 1709
titeln vicekansler och blev 1710 baron. 1711
förde han de underhandlingar med turkiske
storvesiren, som resulterade i att ryska armén
räddades ur sitt förtvivlade läge vid Prut.
S. vistades sedan till 1714 som gisslan i
Kon-stantinopel och motarbetade där Karl XII:s
planer. Han råkade senare i fiendskap med
furst Mensjikov och dömdes för förseelser i
tjänsten till döden 1723 men benådades. Av
Katarina I upphöjdes S. till president i
kommerskollegium, erhöll sedan flera
diplomatiska uppdrag och blev 1733 senator. A. S.*
Sjalja’pin, Fedor Ivanovitj, rysk
operasångare (f. 1873). Son till en bonde, blev
S. korgosse, sedermera operettsångare och
knöts 1896 till en privatopera i Moskva.
Sedan 1899 sjöng han
på Stora teatern i
Moskva. Utomlands
grundlädes hans rykte,
då han 1901 i Milano
med sensationell
framgång uppträdde som
Mefistofeles (i Boitos
opera). De närmaste
åren efter revolutionen
verkade han i
Ryssland men var 1921—
25 engagerad vid
Me-tropolitanoperan i New
York samt har därpå
levat i Paris. — S., som alltsedan början av
1900-talet företagit vidsträckta gästspelsresor,
besökte Stockholm f. ggn i aug. 1922, då han
blott konserterade. Hela vidden av sin
begåvning visade han vid senare gästspel på Kungl.
teatern, näml. 1930, då den geniale
sångskådespelaren gav en imposant och gripande
framställning av Boris Godunov i Musorgskijs
opera, samt följ, år, då han även framvisade
sin både drastiskt humoristiske och
demoniske Mefistofeles i »Faust». Hans övriga
bästa partier tillhöra till stor del den ryska
nationaloperan, men han har även beundrats
som t. ex. Basilio i »Barberaren», Leporello i
»Don Juan», Don Quixote (Massenet) m. fl.
— Hans självbiogr. (1926) har utkommit på
flera språk. H. G-t.
Sjamyl, annan stavning för S c h a m y 1
(se d. o.).
Sja’ngeli kopparmalmsfält, i Jukkasjärvi
socken, Norrbottens län, Lappland, nära
norska gränsen, omkr. 3 mil s. v. om Abisko. S.
är känt sedan 1696; ett par år senare
igångsattes brytning, som pågick till 1702.
Gruvdrift ägde sedan rum även 1841—45, och på
1890-talet utfördes en systematisk
undersökning av fältet. Malmmineralen utgöras av
brokig kopparmalm, kopparglans och
koppar-kis jämte magnetit. Smärre, rika malmlinser
förekomma men uppträda alltför nyckfullt, för
att en regelrätt malmfångst skulle kunna
grundas på dem. Av fattig impregnationsmalm
finnas mycket betydande tillgångar. — Se
även Lappland, sp. 777. F. R. T.
Sjari, dets. som S c h a r i (se d. o.).
Sja’vli, se Siauliai.
Sjeksna’, flod i mell. Ryssland, bildar
avloppet för Bjeloje ozero och utmynnar i Volga
vid Rybinsk. S. är segelbar och tillhör M
a-riinska kanalsystemet (se d. o.).
Sje’nsjin-Fet, rysk skald, se Fet.
Sjereme’tiev [-tjif], Boris Petrovitj,
rysk generalfältmarskalk (1652—1719).
Tillhörde en gammal ätt, besläktad med familjen
Romanov. Var förtjänstfullt verksam vid
Peter den stores modernisering av ryska armén
men mindre betydande som fältherre. S.
kämpade mot svenskarna under stora nordiska
kriget, förde befäl i Östersjöprovinserna 1701
—05 (blev slagen vid Rauge 1701 och vid
Gemäuerthof 1705, segrade vid Erastfer 1701
och vid Hummelshof 1702, erövrade Nöteborg,
Nyen, Dorpat och Narva) samt deltog seden
i fälttåget i Ryssland mot Karl XII 1707—09
ävensom i operationerna mot Turkiet 1711
och i det därpå följ, tyska fälttåget. Wdt.
Sjerov [siä’ref], V., se S e r o v.
SjersmTn, bot., se Schersmin.
Sjevtje’nko, Taras Hryhorevitj,
Ukrainas nationalskald (1814—61). Son till en
livegen bonde i-Kievguvernementet, blev S.
såsom ung målarlärling i Petersburg
omhändertagen av
inflytelserika gynnare, bl. a.
skalden Zjukovskij,
lösköptes av dem ur
livegenskapen och fick
konstnärlig
utbildning vid ryska
konstakad. Sedan han 1840
debuterat som
författare med en liten
samling ukrainska dikter,
»Kobzar» (ukr.
kob-zar, kringvandrande
folkvisesångare,
trakterande nationalin-
strumentet kobza), blev han snart den
ukrainska nationella renässansens diktare genom en
rad poetiska arbeten, i vilka han i litterärt
mästerlig form, som nära anknyter till den
ukrainska folkpoesiens stil, än i ballader, än
i poetiska berättelser, än i episka dikter med
ämnen ur Ukrainas historia (den största
är »Hajdamakerna», 1841, behandlande ett
kosaekuppror 1768) skildrade sitt land och
sitt folk i det förflutna och nutiden, tolkade
dess stämningar under den ryska despotismen
och gav uttryck åt dess
framtidsförhoppningar, en nationell diktning, som samtidigt
uppbars av glödande hat mot förtryck och
social orättfärdighet över huvud. Snart drogs
han in i den samtida revolutionära
rörelsen, bl. a. som medlem av det ukrainska
Kirill- och Metodiossällskapet, som hade på
sitt program en på kristlig moral och
humanitet grundad omdaning av de sociala och
politiska förhållandena i hela den slaviska
världen. 1847 blev S. häktad och — bl. a. för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
