Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Självfertil—Självlysande djur
970
mot bättre vetande eller utan iakttagande av
tillbörlig noggrannhet (§ 143).
Kontrolluppgifter lämnas utan anmaning av arbetsgivare
rörande anställdas löner, pensioner m. m., av
a.-b. rörande av aktieägare åtnjuten utdelning
(§ 33) ävensom efter anmaning (§ 35) av bank,
sparbank o. s. v. rörande för viss skattskyldig
innestående medel och åtnjuten ränta.
Uppgifter i s. må ej yppas; s. förstöras, sedan
fem år förflutit (§ 56). 1902 års förordning om
inkomstskatt (se d. o., sp. 606) införde s. i
Sverige (tidigare försök 1810, uppgivet 1812),
efter mönster från utlandet, där övergången
från objektskatter (se d. o.) till inkomstskatt
(se d. o., sp. 604 ff.) likaledes och redan
tidigare lett till s. — Litt.:
»Taxeringsförord-ningen», utg. av C. W. U. Kuylenstierna m. fl.
(1929). E. F. K. S-n.
Självfertil säges en växt vara, som sätter
frö efter självpollinering. Se Fertil,
Självst e r i 1 och Steril.
Självfrätsten, petrogr., se G r a n i t, sp. 946.
Självförsörjning har av ålder ansetts åligga
varje arbetsför person, ehuru ett uttryckligt
stadgande härom i 1871 års
fattigvårdsför-ordning ej återfinnes i 1918 års
fattigvårdslag. Om försörjningsplikt mot de närmaste
se Fattigvård, sp. 162. — Hjälp till s.
lämnas på olika sätt, ss. genom vissa
förebyggande åtgärder enl. fattigvårdslagen, vissa
grenar av socialförsäkringen och vid
arbetslöshet genom reservarbete och understöd utan
fattigvårdskaraktär. G. H. v. K.
Självhjälp, jur., se Egenmäktigt
förfarande; jfr Självtäkt.
Självhämnd, hämnd, som någon på egen
hand utkräver för oförrätt, som tillfogats
honom eller hans närmaste. I samhällen, där
rättsutvecklingen ännu befinner sig i sin
begynnelse, är s. en tillåten form för
rättsskydd. Såväl aktivt som passivt är den urspr.
icke den enskildes angelägenhet utan ättens.
I den mån ett statligt maktcentrum
utbildas, inskränkes och begränsas s.
Samhälls-myndigheten kräver, att inför den
handlingens karaktär av rättmätig hämndeakt
ådagalägges. Hos de germanska folken
kommer denna tanke redan i äldsta tider särskilt
till uttryck i fredlösförklaringen på tinget
(se Fredlöshet). För att främja
tvisternas biläggande genom uppgörelse fixerar
samhällsmyndigheten storleken av den
er-sättningssumma, som skall lämnas vid olika
slag av rättskränkningar, och erhåller andel
i denna avlösningssumma. Mottagandet av
en dylik s. k. kompositionssumma blir
småningom obligatoriskt för den kränkte, och s.
begränsas till sådana fall, då dess
rättmätighet är särdeles otvetydig. Sålunda tilläto
svenska landskapslagar hämnd, endast då
gärningen var »uppenbar». Slutligen övertar
samhällsmyndigheten själv i form av offentligt
straff även hämndeutövningen. Som ett slags
kvarleva av s. återstår sedan, förutom
rätten till nödvärn (se d. o.) och vissa fall av
tillåten självtäkt (se d. o.), endast den
befogenhet för enskild att å bar gärning gripa
förbrytare, som i vissa fall är medgiven (se
promulgationslagen till strafflagen § 19 punkt
10). Jfr Blodshämnd. N. S-g.*
Självhärskare, se A u t o k r a t.
Självinduktion, fys. En elektrisk ström
åstadkommer, då dess styrka förändras,
elektromotoriska krafter och strömmar i en
närliggande ledare, vilka sträva att
motverka förändringen hos strömstyrkan. På
samma sätt förmår, i en av ström genomlupen
trådrulle, en ändring hos strömstyrkan i ett
trådvarv att uppväcka motelektromotoriska
krafter i de närliggande trådlindningarna.
Denna egenskap kallas s. För strömmar med
föränderlig strömstyrka, ss. växelströmmar,
verkar s. som ett motstånd och är i många
fall hinderlig. Jfr Elektricitet, sp.563 ff.,
och Elektriskt motstånd. S. A-s.*
Självinträde av kommissionär, jur. och
hand. Om en kommissionär, som har uppdrag
att för sin kommittents räkning sälja vissa
varor el. värdepapper, fullgör sitt uppdrag så,
att han för egen räkning köper varorna el.
papperen, säges han själv inträda som köpare.
Likaså kallas det s. av kommissionär med
uppdrag att köpa visst gods, om han för
egen räkning säljer det till sin kommittent.
Lagen tillåter kommissionärer sådant s.
allenast när rätt därtill följer av avtal el. av
handelsbruk el. annan sedvänja. S. måste
uttryckligen tillkännages; det befriar icke
kommissionären från hans förpliktelse att
tillvarataga kommittentens intresse men
utesluter å andra sidan icke kommissionärens
rätt till provision och kostnadsersättning.
För stadsmäklare är s. förbjudet. C. G. Bj.
Självkostnadspris, det pris en vara står
säljaren i, då den är levererad till och betald av
köparen. För en av säljaren inköpt vara
omfattar s. inköpsfakturans nettopris och med
inköpet förbundna direkta kostnader (ss. frakt,
försäkring, tull) samt indirekta kostnader för
inköp, lagring och försäljning (ss. hyra, löner,
reklam, ränta, avskrivningar och
varuförlus-ter). S. för en av säljaren tillverkad
vara omfattar på liknande sätt dels själva
tillverkningskostnaderna, dels andel i af
färskostnaderna (ss. kontorslöner, reklam,
provision, räntor och avskrivningar). Skillnaden
mellan s. och försäljningspriset representerar
säljarens vinst el. förlust. — Litt.: I.
Larsson, »Praktisk handelslära» (1929); O. Sillen,
»Grunddragen av industriell
självkostnadsberäkning» (1913). K. H. A.
Självlysande djur finnas inom de
ryggrads-lösas alla huvudgrupper och bland fiskarna.
Med undantag av de lysande insekterna (se
Eldflugor och Lysmask) äro alla s.
havsdjur. Bland de encelliga organismerna
förekommer lysförmåga inom flagellaternas
grupp; dit hör bl. a. den som orsak till mareld
(se d. o.) kända Noctiluca. Lysande nässeldjur
äro bl. a. vissa sjöpennor och maneter, bland
maskarna lysa många havsborstmaskar, bland
blötdjuren borrmusslan och många pelagiska
havssnäckor och bläckfiskar, bland
tagghu-dingarna några ormstjärnor, bland
manteldjuren de s. k. eldvalsarna, bland leddjuren utom
de ovan nämnda insekterna kräftdjur av skilda
arter. Ljuset kan utstråla diffust från hela
djuret (urdjur, nässeldjur) eller från bestämda
lysorgan, vilka i regel ha formen av körtlar.
Särskilt högt utbildade äro dessa hos
bläckfiskar och fiskar, där de äro slutna,
ögonlik-nande organ, försedda med ett reflekterande
skikt, stundom även med linsformade
anordningar. Ljuset anses i vissa fall tjäna som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
