Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöfartssäkerhetskonvention—Sjöförsäkring
985
Sjöfartssäkerhetskonvention, en i London 31
maj 1929 avslutad internationell konvention
för betryggande av säkerheten för
människoliv till sjöss, vilken 1932 ratificerats av
Sverige. S. fullständigas av den
internationella lastlinjekonventionen av
5 juli 1930, vilken även ratificerats av
Sverige. G. B-s.
Sjöfartssäkerhetslagstiftning,
sammanfattning av rättsreglerna rörande fartygs
sjövärdighet m. m. samt den statliga kontrollen
därå, utövad huvudsaki. genom
fartygsinspek-tionen (se d. o.). Av formella stadganden
rörande fartygsinspektionens
organisationsformer och verksamhet finnas de viktigaste i
lagen om tillsyn å fartyg 16 okt. 1914 och
k. f. med närmare föreskrifter ang. tillsyn å
fartyg 31 dec. 1914. Bland materiella
föreskrifter rörande fartygens konstruktion och
utrustning samt säkerhetsåtgärder vid deras
nyttjande märkas främst stadgandena i
sjölagen §§ 5 a och 26, tillkomna genom lag om
ändring i vissa delar av sjölagen 16 okt. 1914.
Härtill ansluta sig k. f. ang. fartygs byggnad
och utrustning 20 maj 1927 jämte av
Kommerskollegium utfärdat byggnadsreglemente
30 juni 1927, vidare k. f. ang. vissa
säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg 23 dec.
1915, k. f. ang. bostäder m. m. å fartyg för
ombord anställda 20 maj 1927 samt ett antal
författningar rörande
radiotelegrafinstalla-tion, lanternor och kompasser etc. I
ovannämnda författningar ingå även
bestämmelser ang. skydd mot olycksfall och
ohälsa. En mera fristående grupp utgöres
av fribords- el. lastlinjereglerna,
vilkas huvudsakliga stadganden finnas i lagen
om tillsyn § 9 och sjölagen § 26, vartill
administrativa och tekniska detaljbestämmelser
anknyta sig. Ovannämnda författningar
rörande tillsyn å fartyg reglera den statliga
förhandskontrollen (den s. k.
preventiva fartygskontrollen); denna
kompletteras av efter handskontroll (den s. k.
repressiva fartygskontrollen), bestående i
granskning av rapporter över sjöolyckor med
ev. följ, åtal samt utövad av
Kommerskollegium, i första hand genom sjötekniske
konsulenten (se d. o.) och
sjöåklagaren (se d. o.). Till s. i vidsträcktare
bemärkelse räknas även
bemanningsföre-skrifter (sjölagen § 5 a, k. f. ang. befäl å
svenska handelsfartyg m. m. 29 mars 1912
m. fl.), sjövägsreglerna (se d. o.) och
föreskrifter rörande hjälp vid sjönöd
(sjölagen § 34 b jämte administrativa
bestämmelser). Under fartygsinspektionens kontroll
ligger slutligen efterlevnaden av
sjöarbetstidslagen (se d. o.). G. B-s.
Sjöflygplan, se Flygplan, sp. 650.
Sjöfordringar, av sjöfarten uppkommande
fordringar, som enl. lag ha till enda eller
åtm. huvudsakliga föremål den s. k. s j ö f ö
r-mögen heten (fartyg, frakt, i fartyg
inlastat gods m. m.). Hit äro enl. gällande
rätt att hänföra, förutom de i sjölagen §§ 7
och 8 upptagna fordringarna, bodmerilån,
fordran på haveribidrag och bärgarlön. Grunden
till denna begränsning är, att den, som
bedriver en med så stor risk förenad näring som
sjöfarten, ansetts böra kunna åtm. i någon
mån beräkna vad han riskerar. Genom
lag
986
stiftning 18 maj 1928, som träder i kraft den
dag K. m:t bestämmer, genomföras dock vissa
ändringar i fråga om dels för vilka fordringar
ansvarsbegränsning åtnjutes och dels på vad
sätt ansvarsbegränsningen bör genomföras.
Jfr Sjöpanträtt. I. Afz. (H. W-r.)
Sjöfynd, föremål, som utgjort del av el.
tillbehör till ett fartyg el. varit inlastat i fartyg
och som anträffas flytande på vattnet el.
uppkastat på stranden (s t r a n d v r a k) el.
upptages från bottnen (bottenfynd). Ang.
vad den, som gjort dylikt fynd, har att
iakttaga för fyndets kungörande och om de
förmåner, som tillkomma honom, stadgas i lag
(2 april 1918) med vissa bestämmelser om s.
Se vidare Fynd och Strandrätt. C. G. Bj.
Sjöförhör, jur., se Sjöförklaring.
Sjöförklaring, av fartygsbefälhavare till
offentlig myndighet avgiven berättelse ang.
ofall, som träffat fartyget eller personer
ombord. Dess uppgift är närmast att lämna
tillförlitlig utredning ang. timad olycka och att
tjäna till bevisning vid möjl. uppkommande
rättegång. Om dylika händelser åligger det
befälhavaren främst att inge rapport, inom
Sverige till Kommerskollegiüm och utom riket
till närmast varande konsul. Själva s. avges
därefter inom Sverige inför rådstuvurätt i
stapelstad och i utlandet inför vederbörlig
myndighet eller inför svensk konsul.
Är den inträffade olyckan av svårare
beskaffenhet — ss. när fartyget förolyckats eller
när någon ombordvarande dödats eller svårt
skadats —, åligger det vederbörande
myndighet att låta s. övergå till sjöförhör.
Myndigheten har då att söka åstadkomma
fullständig utredning angående orsakerna till
olyckan. I. Afz. (H. W-r.)
Sjöförmögenhet, se Sjöfordringar.
Sjöförsvar, se Marin.
Sjöförsvarsdepartementet tillkom vid 1840
års departementalreform men sammanslogs
åter fr. o. m. 1920 med Lantförsvarsdep. till
Försvarsdepartementet (se d. o.).
Sjöförsäkring, som torde vara den äldsta
och mest internationellt betonade
försäkrings-arten, räknas till skadeförsäkring (se
Försäkring, sp. 266). Av ålder har s. gällt
mot fara p å sjön (perils on the sea), således
t. ex. även mot brand till sjöss, och icke
varit inskränkt till fara från sjön (perils of
the sea). Efter hand har s. i sig upptagit
moment av fara även till lands samt av andra
försäkringsarter. På sina håll betraktas
försäkring av fartyg under byggnad (builders’
risk, building risk) såsom s. I regel
innefattar s. även ansvarighet beträffande bidrag till
gemensamt haveri (se d. o.), och vanlig s.
är också så tillvida en
ansvarighetsförsäkring, som försäkring av fartyg och frakt i
regel omfattar försäkringshavarens
ersättningsskyldighet gentemot tredje man, åtm. i fall
av skada på egendom genom fartygs
sammanstötning. En särskild art av s. är s. k.
klubbförsäkring (protection and
in-demnity), avseende bl. a. redares ansvarighet
gentemot tredje man i fall, då den ej är täckt
genom vanlig s.
S. omfattar tre huvudgrupper,
kaskoför-säkring, varuförsäkring och fraktförsäkring.
Kaskoförsäkringen avser själva
fartyget med inventarier och är i regel mer
lo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
