Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997 Sjökrig—Sjökrigsskolan 998
utvecklad hudmuskelsäck. I den främre
ändan sitter munnen, omgiven av en
tentakelkrans, som utgöres av utstjälpningar från
vattenkär Isystemet. Nära analöppningen
mynnar i tarmen ett par greniga, vattenfyllda
organ, vattenlungorna. Masklika äro arterna
av släktet Synapta, som finnas i alla hav
och kunna bli ända till 2 m långa. Andra
former, t. ex. det på stort djup i n. Atlanten
levande släktet Elpidia, ha kort kropp med
platt buk och välvd ryggsida. Helt avvikande
byggda äro de som planktondjur levande
djuphavsformerna av fam. Pelagothuriidae,
med främre delen av kroppen utbildad till en
simklocka. På lerbotten vid kusterna
förekomma släktena Ilolothuria och Stichopus,
av vilka den vid Sveriges västkust levande
arten Stichopus tremulus blir ^2 m lång.
Dessa former utstöta, då de oroas,
vattenlungorna jämte delar av tarmen (autotomi, se
d. o.), vilka sedan snabbt återbildas. Arter
av dessa släkten ätas, dels i Sydeuropa (biche
de mer), dels i Kina (trepang), där de skattas
så högt som läckerhet och även som
afrodi-siaka, att import sker från s. ö. Asien och
s. Nordamerika. T. P.
Sjökrig, se K r i g 2.
Sjökrigshistoria, se Krigshistoria.
Sjökrigshögskolan inrättades genom regi. 11
mars 1898 som undervisningsanstalt för högre
utbildning av flottans och därefter även av
kustartilleriets officerare. Undervisning sker
dels i en ettårig allmän kurs, dels i ett- eller
tvååriga fortsättningskurser. Till allmänna
kursen kommenderas marinens
subalternoffi-cerare i tur och ordning; kommendering till
fortsättningskurs sker på ansökan och efter
prövning av elever, som genomgått allmänna
kursen. Chef för S. är en kommendör vid
flottan. ö-g.
Sjökrigskonst, sammanfattning av
grundsatserna för sjökrigs förande.
Sjökrigsrätt, sammanfattning av de enl.
internationella överenskommelser el. sedvänja
tillämpade reglerna om behandling av fiender
och neutrala under sjökrig. En samling
rätts-sedvänjor i dessa ämnen innefattades redan i
den medeltida Consolato del mare (se d. o.).
Enl. dess regler om den neutrala handeln med
krigförande skulle fientligt gods få
uppbringas ombord å neutralt fartyg, medan
neutralt gods å fientligt fartyg skulle vara
skyddat. Dessa principer ansågos under
århundraden ge uttryck för erkänd sedvänja, om än
även andra grundsatser tidtals gjordes
gällande. I början av 1700-talet vann t. ex. den
ståndpunkten stor utbredning, att fartygets
nationalitet skulle vara avgörande för rätten
till uppbringning av både fartyg och last, i
det att allt gods å fientligt fartyg finge
konfiskeras (»ofritt skepp, ofritt gods»), medan å
andra sidan fientligt gods å neutralt fartyg
borde vara skyddat (»fritt skepp, fritt gods»).
Ett intressant skede i s:s historia bilda
försöken av en del nordeuropeiska stater mot
slutet av 1700-talet att genom örlogskonvoj
åt handelsfartygen skydda sin neutrala
handel mot de krigförandes godtyckliga
ingripanden, den »väpnade neutralitetens» princip (se
Väpnad neutralitet). Genom en
internationell överenskommelse i samband med
den fred, som 1856 avslutade Krimkriget, an-
togos av åtskilliga stater de liberala regler
om handelsfrihet för neutrala under krig, som
innefattas i 1856 års Parisdeklaration
(se d. o.): 1) neutral flagga (d. v. s. fartygets)
skyddar fientligt gods, frånsett kontraband;
2) neutralt gods (frånsett kontraband) må ej
uppbringas ens å fientligt fartyg; 3) blockad
måste vara effektiv för att behöva
respekteras; 4) kaperiet avlyses. Två huvudfrågor
på detta område voro ej behandlade i
Parisdeklarationen: anordnandet av ett
internationellt domstolsförfarande i prisrättsfrågor, åtm.
såsom överinstans över nationella
prisdomstolar, och bestämmandet av begreppet
kontraband. Den förra frågan nådde en lösning i
princip vid 1907 års Haagkonferens, men
avtalet härom blev aldrig ratificerat. Den andra
frågan upptogs jämte andra spörsmål inom s.
till internationell behandling vid
Londonkonferensen 1908—09, där ett antal makter enade
sig om de regler, som innefattas i den s. k.
Londondeklarationen (se d. o.),
vilken emellertid ej heller blev ratificerad. Vidl
1907 års Haagkonferens antogs f. ö. en rad
andra avtal, som efter ratifikation blevo
gällande mellan åtskilliga stater, bl. a. en
konvention om neutralas rättigheter och
skyldigheter under sjökrig (se Neutralitet), en
konvention om vissa inskränkningar i
utövandet av rätten till uppbringning i sjökrig och
en annan om utläggandet av minor, vilka båda
gällde såväl neutrala som krigförande, samt
några konventioner ang. huvudsaki. de
krigförandes inbördes förhållande: om
handelsfartygs omdaning till krigsfartyg, om fientliga
handelsfartygs behandling vid
fientligheternas utbrott, om bombardemang i krigstid
genom sjöstridskrafter, om tillämpning på
sjökriget av Genövekonventionens principer (ang.
behandlingen av sårade, krigsfångar m. fl.
samt av sjukvårdsfartyg). Under världskriget
iakttogos endast i ringa utsträckning dessa
avtalsregler av de krigförande. De neutralas
rättigheter med avseende på handeln blevo
genom rättskipningen vid de krigförande
staternas prisdomstolar i hög grad kringskurna^
varvid den rättsliga argumentationen byggdes
såväl på de nya förhållanden, som inträtt
genom undervattensbåtkriget och genom krigets
förändrade karaktär över huvud, som på
nödvändigheten att öva repressalier mot fienden
för övergrepp, oavsett om åtgärderna
måste-drabba även neutrala stater. Likaså
överträddes i stor omfattning övriga regler för
krigföringen till sjöss, som upptagits i avtal el.,
vunnit hävd. Det må anmärkas, att de
ingångna avtalen vanl. innefattade klausuler
om ömsesidighet, varigenom de formellt sett,
behövde iakttagas blott när samtliga
krigförande parter hade ratificerat dem, vilket
villkor under världskriget ej var uppfyllt. —
Litt.: Hj. Hammarskjöld, »La neutralité en
général» (1924); C. A. Reuterskiöld,
»Folkrätt», d. 2 (1928). ö. U.
Sjökrigsskolan, militärläroverk för
utbildning av kadetter till officerare vid marinen.
Då 1683 bestämmelser utfärdades om
sjöofficersexamen, ägde sjövapnet av
utbildningssko-lor endast styrmans- och
artilleriskolorna i Karlskrona. Senare
upprättades i Sveaborg en sjöskola för
underofficerare och kadetter av ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
