Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Sjökrigsspel—Sjömannaföreningen
1000
méns flotta. 1756 tillkom vid
Amiralitetet i Karlskrona en sjökadettskola,
vilken 1761 ombildades till en för sjö- och
landstaten gemensam uppfostringsanstalt. Från
1792 förlädes sjöofficersutbildningen till en
för armé och flotta gemensam krigsskola (se
d. o.). 1867 upprättades Sjökrigsskolan, vilken
från 1879 är inrymd i en byggnad på
Skeppsholmen, Stockholm. Efter 1911 fordras för
inträde studentexamen. Skolans verksamhet är
förlagd dels i land med två läsår för
sjöoffi-cerslinjen och ett läsår för kustartillerilinjen,
dels ombord på kadettfartyg under ett
vinter-och tre sommarhalvår för sjökadetterna och
en kortare tid för kustartillerikadetterna.
Sjökrigsskolan har en officer vid flottan till
chef; högsta inseendet utövas av
försvarsministern. ö-g.
Sjökrigsskolans byggnad på Skeppsholmen.
Sjökrigsspel, se Krigsspel.
Sjölagstiftning, lagstiftning ang. sådana
företrädesvis privaträttsliga rättsförhållanden,
som röra sjöfarten. Sveriges äldsta sjölag av
1667 ersattes av 1864 års sjölag, vilken i sin
ordning avlöstes av den nu gällande, efter
samarbete med Danmark och Norge tillkomna
sjölagen av 12 juni 1891. I 1891 års sjölag ha
dock viktiga förändringar ägt rum. En del
av sjölagen har sålunda utbrutits till en
särskild lag, sjömanslagen, tillkommen efter
nordiskt samarbete 1917 ff. för revision av s.;
Sveriges sjömanslag är av 15 juni 1922. Den
reglerar bl. a. befälhavarens och besättningens
tjänsteavtal, skeppstjänsten och
disciplinstraff. S. inbegriper även föreskrifter med
avseende på skydd mot yrkesfara m. m.; se
härom
Sjöfartssäkerhetslagstift-n i n g. En annan del, sjölagens tionde
kapitel, »Om sjöförsäkring», har upphört att gälla
på grund av tillkomsten av lagen 8 april 1927
om försäkringsavtal; se Sjöförsäkring.
Genom 192? års lagstiftning om redaransvar
och sjöpantratt ha ändringar skett i reglerna
om ansvarsbegränsning; se
Sjöfordring-a r. Genom samma lagstiftning upphäves
bod-merikapitlet i sjölagen och reformeras
reglerna om sjöpanträtt och sjöfordringars
preskription; se Sjöpanträtt. Denna lagstiftning
har emellertid ännu icke trätt i kraft. — Se
även I. Afzelius, »Sjölagen jämte viktigare
författningar rörande sjöfarten» (12 :e uppl.
1926), och J. Alsén, »Sjömanslagen» (1931).
Ä. H-k. (H. W-r.)
Sjölejon.
Sjölejon el. H å r s ä 1 a r, Ota/ria, släkte av
fam. öronsälar av säldjurens ordning.
Hithörande former utmärkas av ytteröron, stödda
av brosk, nakna fotsulor och tydlig hals.
Extremiteterna äro långa, och bakbenen
kunna böjas under kroppen. S. förekomma runt
kusterna av Stilla havet från Beringssund till
Falklandsöarna och uppsöka under
fortplant-ningstiden bestämda yngelplatser, där de
samlas i tusental. Bland viktigare arter må
nämnas Stellers sjölejon, O. (Eumetopias)
jubatus, den största av alla, med en
kropps-längd hos hanen av 4 m och en omkrets av
3 m. Den finnes i n. delen av Stilla havet.
Närstående är det kaliforniska s., O.
(Eumeto-pias) californianus. I s. delen av Stilla havet
finnes mansälen, O. byronia. S. jagas
ivrigt för späckets och skinnets skull. De låta
sig lätt tämjas och dresseras. T. P.
Sjömakt, dels en stats örlogsflotta, dels en
stat, som äger örlogsflotta. På segelflottornas
tid voro England och Holland de egentliga s.
I närvarande tid äro England och Förenta
staterna de förnämsta s., varefter komma
Japan, Frankrike och Italien.
Sjömalm, på sjöbottnen på ringa djup
bildade avsättningar av oren limonit
(järnoxid-hydrat) i korn och klumpar. Alltefter dessas
form har s. växlande benämning (pärl-,
penning-, bön- och skraggmalm o. s. v.; se
Limonit). I Sverige (särskilt Småland, n.
Svealand och Norrland) och Finland äro s. vanliga.
Järnet härstammar, liksom i fråga om
myrmalmerna (se d. o.), från de lösa jordlagren
och berggrunden, varur det löses av
grundvattnet. Där detta senare kväller fram som
undervattenskällor nere på sjöbottnen, fälles
järnet åter ut, varvid s. bildas. I äldre tider
spelade s. en ej obetydlig roll som järnmalm.
S. upptages bäst på vintern. Då den ganska
hastigt nybildas, händer det, att ett malmtag
ibland ånyo kan skattas redan efter ung. 30
år. S. hålla avsevärda mängder fosfor.
Järnhalten är vanl 30—45 %. Jfr Järnmalm. N. Zn.
Sjöman. 1. Person, som ägnar sig åt
sjölivet som yrke. Jfr J u n g m a n och M
a-t r o s. — 2. Envar, som förrättar
skepps-tjänst, varpå sjöarbetstidslagen (se
d. o.) äger tillämpning. G. B-s.
Sjömana, ombord utföra arbeten med
tågvirke, ss. splitsa, lägga platting, vevla och
tagla. — Subst.: Sjömaning.
Sjömannaföreningen i Stockholm, stiftad 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
