Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjösjuka - Sjöskolan - Sjöskum el. Sepiolit - Sjösländor - Sjöspindlar - Sjöstedt, Erik Valentin - Sjöstedt, Yngve - Sjöstjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1013
Sjöskolan—Sjöstjärnor
1014
delning i hjärnan (genom centrifugalkraften),
2) förskjutning av bukorganen, 3) — och
sannolikast — en retning av
vestibularisappa-raten. Att sjukdomen är av cerebral natur
torde nu vara fastslaget.
Symtomen äro: äckelkänsla (nausea),
kväljningar, kräkningar och svindel. Därtill
komma ofta ångest och en så våldsam
sjukdoms-känsla, att den sjuke helst såge, att fartyget
ginge under. — Behandlingen är, framför allt
på grund av suggestibiliteten, utpräglat
individuell. Ett otal läkemedel rekommenderas
och kan göra nytta. Frånsett frisk luft (på
däck) och placering i den del av fartyget,
som gör de minsta rörelserna (midskepps),
äro lugnande och sömngivande medel (brom,
medinal, luminal) många gånger av nytta,
om de givas i god tid och i tillräckligt stora
doser. Enbart eller tills, m. sömnmedel kunna
preparat som papaverin, atropin, chloreton
m. fl. vara värdefulla. Ett vanl. mycket
verksamt, sammansatt medel är Mothersills
seasick remedy (se d. o.). E. L-g.
Sjöskolan (eng. the lake-school), se
Engelska litteraturen, sp. 805; bestod av
Wordsworth, Coleridge och Southey, som en tid
bodde vid Cumberlandsjöarna i n. v. England.
Sjöskum el. Sepiollt, 2MgO . 3SiO2.2H2O,
en vittringsprodukt av magnesiumrika silikat
med en hårdhet av blott 2—2,5 (se II å r
d-hetsskala). Spec. v. är ung. 2, men på
grund av sin porositet flyta torra stycken av
mineralet på vatten. S. har matt, jordartat
brott och vanl. grå-, gul- el. rödaktigt vit färg.
S. låter lätt tälja sig, antar vaxglänsande
polityr samt nyttjas till piphuvuden och
cigarrmunstycken. Råvaran fås huvudsaki. från
Eski-Schehir i Anatolien (Mindre Asien). Svårt
att skilja från äkta s. är oäkta s., som
man får genom att pressa avfall av s. med
lämpliga bindemedel. Vissa förfalskningar av
s. innehålla intet av naturprodukten. N. Zn.
Sjösländor, Pleco’ptera, insektsordning,
tidigare räknad till de s. k. rätvingesländorna,
numera betraktad som självständig. De äro
långsmala, 6—20 mm långa arter med långa,
borstformiga, mångledade
antenner, smala framvingar, i vila
platt hoplagda över varandra
över de bredare, i längdveck
hoplagda bakvingarna, tills,
täckande den vida kortare
bakkroppen, som ofta har ett par
långa, ledade, trådlika bihang.
S. träffas framför allt i
närheten av rinnande vatten på
stenar och buskar, äggen släppas
ned i vattnet från luften, ofta
i stort antal, 1,500—2,000.
Nymferna, som till kroppsformen
likna de fullvuxna, utom att de
sakna vingar, äro rovdjur och andas antingen
med trakégälar el. genom huden. De
fullvuxna nymferna få yttre vinganlag,
puppsta-dium saknas. S. äro allmänna vid floder och
åar särskilt i bergstrakter, de större
formerna äro välkända för fiskare som bete för
laxöring och forell. I Sverige äro omkr. 20
arter kända, varav Perla maxima (fam.
Perli-dae) är den största (20 mm) och släktet
Isopteryx omfattar de minsta arterna. I. T-dh.
Sjöspindlar, dets. som havsspindlar (sed. o.).
Larv av Perlodes
microcephala.
Sjöstedt, Erik Valentin,
skriftställare, tidningsman (1866—1929). Bosatte sig i
Paris 1887, var 1888—1910 korrespondent
bl. a. till Dagens Nyheter och från 1911 till
Stockholms Dagblad och
Stockholms-Tidning-en (sign. Osborne). S. blev tidigt medarb.
för svenska förhållanden i Figaro, Le Temps
m. fl. franska tidningar. 1905 blev han
Ut-rikesdep:s pressombud i Paris, först officiöst,
från 1909 mera fast knuten till dep. S. utgav
bl. a. »Svenskarne i Paris» (i H. Cavling,
»Paris», 1900), »La question des iles d’Aland»
(1919; även eng. uppl. s. å.), »Le secret de la
sagesse frangaise» (1922; omarb. sv. uppl., »En
bok om fransmännen», s. å.). (Lqr.)
Sjöstedt, Yngve, zoolog (f. 1866 3/8). Blev
1902 prof, och intendent vid Riksmuseets
entomologiska avd., vars uppställning han
väsentligen förbättrat. S. har gjort forsknings- och
samlingsresor: 1890—
91 till Kamerun, 1905
—06 till
Kilima-ndja-roområdet, båda med
synnerligen rikhaltiga
resultat, den senares
beskrivna i
samlingsverket »Wissenschaft-liche Ergebnisse der
schwedischen
zoologi-schen Expedition nach
dem Kilimandjaro» etc.
(1907—10). Själv har
S. främst ägnat sig åt
termiterna: »Monogra-
phie der Termiten Afrikas» (1900, »Nachtrag»
1904) och »Revision der Termiten Afrikas»
(1925). Han har även utgivit »Zur
Ornitho-logie Kameruns» (1895) och populära
reseskildringar. Led. av Vet.-akad. (1909). — S.
är sedan 1918 g. m. sångerskan Rosa
Grün-berg (se d. o.). E-k N-d.
Sjöstjärnor. T. v. Asterias rubens, t. h. Solaster
pap-posus.
Sjöstjärnor, Asteroidèa, klass av prov,
tagg-hudingar (se d. o.), med stjärnlik, vanl.
fem-strålig kropp. Huden innehåller rörligt
förenade, taggiga kalkplåtar. Den oväpnade
munnen ligger øentralt på undersidan och
övergår i den rymliga magsäcken, från
vilken rikt förgrenade utskott fortsätta in i
armarna. I en fåra på undersidan av dessa
ligga de talrika, med vattenkärlsystemet (se
Tagghudingar) förbundna sugfötterna,
med vilka s. förflytta sig. Armarna, som
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
