Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skade - Skadedjur, Skadliga djur, Skadliga rovdjur - Skadeersättning, Skadestånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skadedjur—Skadeersättning
1021
vet, och Njord ville ej bo i Trymheim, i
fjällen. De kommo överens om att vistas
omväxlande nio dygn vid havet och nio dygn
i fjällen. S. gick där på skidor och jagade;
hon kallas därför skidgudinnan. Enl.
»Hä-leygjatal» (se Eyvind Skäldaspillir)
var S. Odens maka (jfr Man hem). — Av
verklig dyrkan av S. finnas knappast några
säkra spår; i den övriga germanska världen
är hon okänd. E. W-én.
Skadedjur, Skadliga djur, Skadliga
rovdjur, jaktv. Bland de jaktbara djuren
har man sedan gammalt skilt mellan nyttiga
djur och skadliga (rov-)djur, och
jaktlagstiftningen har uppmuntrat till de mest
skadligas efterhållande. I 1864 års jaktstadga
stadgades: »träffar någon tillfälligtvis, ehvar
det vara må, skadligt rofdjur, då må han det
fälla och behålla» och: »till skadliga rofdjur
räknas björn, varg, lo, järf, räf, mård, utter,
säl, örn, berguf, hök och falk». Dels emedan
vissa rovdjur börja bli så sällsynta, att det
från naturskyddssynpunkt synes önskvärt
att skona dem, dels av andra skäl har den
fria rätten att jaga, resp, att vid tillfälligt
anträffande döda s. betydligt inskränkts i
nu gäljande jaktlagstiftning. Sålunda får
förföljande och anställande av jakt på
annans jaktmark ske endast efter varg och
järv (jaktlagen §§ 10 och 11). »Inkommer
varg, järf, räf, utter, gräfling, iller, mård,
hermelin, vessla, vildkanin, örn, falk, berguf,
duf- och sparfhök, korp och kråka i gård
eller trädgård, hafve den, som där bor eller
trädgården innehar, så ock deras folk rätt
att döda och behålla, ändock att jakträtten
därstädes tillkommer annan.» Lo må där
dödas men ej behållas (§ 13). I många fall är
det svårt att avgöra om en djurart skall
stämplas såsom »skadlig», och från
naturskyddssynpunkt ha åtskilliga djurarter
ansetts behöva skydd mot utrotning. Enl.
jaktstadgan åtnjuta därför numera åtskilliga
rovdjur (bl. a. björn, lo, fjällräv, mård och
utter) samt ett flertal rovfåglar mer el.
mindre fullständigt, temporärt eller till vissa
områden (t. ex. kronans mark) inskränkt
skydd. G. G. (Lönnb.)
Skadeersättning, Skadestånd, jur.,
gott-görelse för liden förlust el. skada. Skyldighet
att betala s. kan bero på frivilligt åtagande,
ss. vid skadeförsäkring (se Försäkring,
sp. 266). Men också i andra fall har den
skadelidande anspråk på s. (enl. svensk rätt
städse i penningar). Sådan
ersättningsskyldighet gentemot den skadelidande är bestämd
efter två olika grundsatser, den ena av
romersk-rättsligt ursprung, åläggande den
person, som genom sitt viljebestämda handlande
medvetet förorsakat skadan och sålunda bär
(subjektiv) skuld till densamma,
ersättningsskyldighet; den andra åter, av germansk
härstamning el. åtm. med förebild i äldre
germansk rätt, innebärande, att skadans
(objektiva) orsak blott behöver ligga hos en
person el. hos någon honom underlydande el. hos
någon hans tillhörighet, för att han skall bli
pliktig till s.
Den förra grundsatsen är numera
allmän-neligen förhärskande. Den uttalas i sv.
strafflagen 6: 1: »Skada, som någon genom brott
annan tillfogar, skall av den brottslige
gäl
1022
das, evad brottet skett med uppsåt eller av
vållande». Uppsåt och vållande äro sålunda
alltjämt de två grader av skuld (se d. o.),
som efter romerska juristers föredöme
uppställas. Regeln tillämpas emellertid även
utanför de brottsliga (straffbara)
gärningarnas område; andra rättsstridiga
handlingar med skadegörande verkan
föranleda likaledes skadeståndsskyldighet. Blott i
särskilda fall utdömes s. för annan än
ekonomisk skada: sålunda för »sveda och
värk, så ock för lyte eller annat
stadigvarande men»; vidare för »lidande, som genom
brott emot personliga friheten, el. genom
falsk angivelse el. annan ärekränkande
gärning, må anses vara någon tillskyndat»
(strafflagen 6: 2, 3). Den ekonomiska skadan skall
gottgöras i hela sin omfattning, ej blott
direkt förmögenhetsminskning utan även
utebliven, under andra omständigheter säkert
påräknelig vinst (lucrum cessans). Utesluten
är dock skada, som visserligen föranletts av
den begångna rättsstridiga handlingen men
endast till följd av mellankommen handling
av annan person el. eljest någon oberäknelig
omständighet. — Av hänsyn till den
skadelidande har i svensk rätt
skadeståndsskyl-digheten utvidgats till fall, där ingen
verklig skuld föreligger; sålunda ha minderåriga
(under 15 år) och sinnessjuka el.
sinnesförvirrade gjorts begränsat skadeståndsskyldiga för
sina handlingar. Vidare har i en del fall,
särskilt inom kommunikationsväsendet,
skadeståndsskyldighet ålagts icke blott den
skadegörande själv utan även hans arbetsgivare
(fartygsredare, järnvägsinnehavare,
automo-bil- el. flygplansägare).
Åt den andra grundsatsen,
ersättningsskyldighet utan skuld, har nutidens civilrätt i
växande omfattning berett plats för att göra
innehavare av farlig egendom (djur,
anläggning) el. utövare av farlig verksamhet
ansvariga för skada, som förorsakas därav.
I svensk rätt är denna grundsats tillämpad
icke blott med avseende på skada, som
kreatur gjort på främmande mark (en urgammal
rättsregel, jfr Intäkt 2), utan även i nyare
lagstiftning vid eldskada, föranledd av
järnväg, skada av automobil i bristfälligt skick
samt skada av elektrisk ström (se J ä r
n-v ä g, sp. 54, Auto mobillagstiftning
3 och Elektricitetslagstiftning 1
c). När enskild rätt måste i det allmännas
intresse offras, ss. vid expropriation el. vid
rekvisition av förnödenheter till försvaret,
skall också full ersättning för därigenom
tillskyndad skada utgå (se Expropriera och
Rekvisition).
En särskild grupp av skadeståndsfallen
tillhör obligationsförhållandenas område.
Underlätet (el. oriktigt el. ofullständigt)
fullgörande av gäldenärens prestationsskyldighet (se
Fordran och Kontraktsbrott)
innebär i regel skada el. förlust för borgenären;
dennes anspråk på ersättning för samma
skada (»skadestånd i obligatoriska
förhållanden») behandlas oftast skilt från s. »i
utom-obligatoriska förhållanden». Jämväl
gäldenärens skadeståndsskyldighet i ett obligatoriskt
förhållande grundas enl. huvudregeln på hans
skuld. Men också här förekommer en annan
supplerande grundsats.: en gäldenär kan
gö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
