Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skadeersättning, Skadestånd - Skadeförsäkring - Skadegörelse - Skadegörelsebrott - Skadeinsekter - Skadestånd - Skadeståndsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1023
Skadeförsäkring—Skadeståndsfrågan
1024
ras ansvarig för bristande uppfyllelse, då
han garanterat el. anses ha garanterat
riktig uppfyllelse. I svensk rätt ligger
sålunda huvudprincipen till grund för
stadgan-dena om hyresgästs ansvar för skada å den
förhyrda lägenheten (se Hyresavtal, sp.
227), om säljares ansvar för dröjsmål med
avlämnande av det sålda (individuellt
bestämda) godset (se Dröjsmål) o. s. v. När
däremot gäldenär förpliktas att betala
upp-skovsränta (se d. o.) el. när säljare ålägges
att ansvara för hemul, »ändå att han var i
god tro» (se Eviktionsskyldighet),
liksom för dröjsmål med avlämnande av det
sålda, för såvitt leveransavtal föreligger (se
Dröjsmål), allt utan villkor av skuld, så
grundas detta ansvar (=
skadeersättnings-skyldighet) på en garanti, som anses ligga i
gäldenärens, resp, säljarens åtagande.
Arbetsgivares ansvar för olycksfall i arbete
(se d. o.) är ännu en tillämpning av samma
grundsats. Bägge grundsatserna förekomma
f. ö. i åtskilliga modifikationer. C. G. Bj.
Skadeförsäkring, se Försäkring, sp. 266.
Skadegörelse, jur., handling, som förorsakar
annan person skada (företrädesvis av
ekonomisk art). Uttrycket nyttjas i synnerhet om
handlingar, som följas av
skadeståndsskyldig-het el straff. För dessa påföljder är av
betydelse i vilken mån den handlandes vilja varit
riktad på skadans åstadkommande, sålunda
om dolus (uppsåt), culpa (vållande,
oaktsam-het) el. casus (våda, olyckshändelse)
förelegat. Dolus förutsättes i ett flertal fall för
straff, medan åter skadeståndsskyldighet
inträder redan vid culpa. Jfr Kasus 1 och
Skadeersättning. C. G. Bj.
Skadegörelsebrott, sådana egendomsbrott
(se d. o.), som typiskt innefatta förstörelse
el. annat skadande i yttre, kroppslig mening
av annans sak. S. behandlas av sv.
strafflagen i kap. 19. Enkelt s. (§ 20), d. v. s. sådant,
vid vilket objektet ej är av särskilt
skyddsvärd beskaffenhet, straffas endast såsom
upp-såtligt och fullbordat; straffet utgör böter el.
fängelse i högst 6 mån. el., vid synnerligen
försvårande omständigheter, straffarbete i
högst 2 år. De kvalificerade fallen, ss.
mordbrand, förödelse med sprängämne, sjöskada
och skadegörelse å vissa
kommunikationsan-stalter, utmärkas genomgående av en därmed
förenad allmän el. till omfattningen obestämd
fara för person el. egendom; straff inträder
i regel även för gärning, som varit oaktsam
el. stannat vid försök, och det är i övrigt
betydligt strängare än för enkelt s. R. B-l.
Skadeinsekter, zool., se Insekter, sp.
631—632, samt Lantbrukets
skadedjur, med färgpl., Skogsträdens
skadedjur, med färgpl., och Trädgårdens
skadedjur, med färgpl.
Skadestånd, jur., se Skadeersättning.
Skadeståndsfrågan, frågan om
verkställande av bestämmelserna i Versaillestraktaten
28 juni 1919 (art. 231—247 samt annex I—
VII till d. VIII) om Tysklands
skadestånds-förpliktelser efter världskriget. I art. 232
förklaras skadeståndsförpliktelsen omfatta »all
skada, som tillfogats var och en av de
allierade och associerade regeringarnas
civilbefolkning och dess egendom under den tid, som
vederbörande makt befann sig i krigstillstånd
med Tyskland, genom dess angrepp till lands,
till sjöss och från luften». Under
fredsförhandlingarna sökte England och Frankrike
få med även de direkta krigskostnaderna,
men detta strandade på amerikanskt
motstånd. Dock medtogos bland
skadeståndskate-gorierna de allierades utgifter för understöd
åt krigsdeltagares anhöriga samt för
pensioner åt krigsinvalider. Vidare skulle Tyskland
ersätta Belgien dess krigslån av andra
makter (över 5 milliarder guldmark).
Bestämmelser meddelades om en mängd
naturaprestationer (fartyg, maskiner, kol, kreatur m. m.).
Den totala skadeståndssumman skulle
fastställas av s k a d e j cåndskom missi
o-n e n (se d. o.), som efter prövning av anmälda
skadeståndsanspråk och efter Tysklands
hörande skulle senast 1 maj 1921 fixera
summan och framlägga en plan för totalskuldens
betalning inom 30 år därefter. I avräkning
på totalskulden skuile till 1 maj 1921 betalas
20 milliarder guidmark. För
skadeståndsbe-loppets gäldande svarade alla Tyska rikets
och delstaternas förmögenhetsvärden och
inkomstkällor. Om Tyskland avsiktligt
underlät att fylla sina förpliktelser, kunde segrarna
vidtaga straffåtgärder (sanktioner) av
ekonomisk, finansiell el. annan natur. — Enär
Förenta staterna ej ratificerade
Versaillestraktaten och därför ej aktivt deltogo i
skade-ståndsförhandlingarna, blev Frankrikes
inflytande vida större än urspr. förutsatts.
24 jan. 1920 höll
skadeståndskommissio-nen sitt första sammanträde. »Kappkuppen»,
kommunistuppror i Ruhr m. m. bragte redan
våren 1920 oreda i kolleveranserna. De
allierade överläde först i San Remo (april) och
därpå med tyska ombud i Spa (juli), där segrarna
bl. a. enades om fördelningen av
skadestånds-betalningarna (52 % till Frankrike, 22 % till
Brittiska riket, 10 % till Italien, 8 % till
Belgien och 8 % till övriga allierade). Efter
förhandlingar i Hythe och Boulogne bestämde en
konferens i Paris 24—29 jan. 1921 preliminärt
Tysklands betalningsskyldighet till 226
milliarder guldmark. På en konferens i London
1—7 mars s. å., där även tyska ombud voro
tillstädes, avvisades de tyska motförslagen,
och man hotade med ockupationer, om ej
Parisbesluten omedelbart antogos. Tyskarna
vägrade, och 8 mars besatte allierade
trupper Duisburg, Ruhrort och Düsseldorf.
Tyskland protesterade. Sedan
skadeståndskommis-sionen (april) formligen fixerat totalskulden
till 132 milliarder guldmark, tillställde de
allierade Tyskland ett Londonultimatum av 5
maj med betalningsplan: fast årlig annuitet
2 milliarder guldmark, rörlig annuitet 26 %
av tyska exportens värde. Första
inbetalningen (1 milliard) skulle ske senast 31 maj.
I händelse av tysk vägran hotades med
ockupation av Ruhrområdet m. m. Tyskland sökte
förgäves amerikansk medling. De allierades
ultimatum antogs 10 maj, och inbetalningen
av den första guldmilliarden var avslutad 31
aug. Frankrike och Tyskland ingingo 6—7 okt.
1921 avtalen i Wiesbaden, enl. vilka viss del
av Frankrikes årliga skadeståndskvot skulle
få gäldas i varor.
Det starka fallet i markvalutan föranledde
Tyskland att redan 15 nov. 1921 begära
revision av betalningsplanen och anstånd. Skade-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
