Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skallerormar - Skallighet - Skallmeja - Skallsjö - Skalmeja - Skalp - Skalpell - Skalpering - Skalsfjället - Skalunda - Skalåra fält - Skamander, Skamandros, Scamander (Menderez) - Skamlingsbanke - Skampall, Pliktpall - Skampåle - Skamstraff - Skanda (Karttikeya, Kumara) - Skandera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1035
Skallerormar—Skandera
1036
Skallerorm, Orotalus horridus.
Skallerormar, Cro’talus, släkte av underfam.
näsgropormar (se d. o.) bland huggormarna.
Mest utmärkande för s. är »skallran», ett
antal (högst 20) på stjärtspetsen sittande, i
varandra trädda klockliknande hornkapslar,
med vilka ett rasslande ljud kan
åstadkommas. S. finnas i Amerika, talrikast i
Nordamerika, företrädesvis i torra, sandiga
trakter. De leva av smärre däggdjur, fåglar och
grodor. De större arterna, som nå en längd
av intill 2 m, kunna tillfoga även människan
dödsbringande bett. T. P.
Skallighet, med., se II å r s j u k d o m a r.
Skallmeja, socken i Skaraborgs län,
Skånings härad, på Skaraslätten, v. om Skara;
14,73 kvkm, 494 inv. (1932). Skoglös
slättsocken, i v. begränsad av Lidans biå Flian. 1,459
har åker. Ingår i Synnerby, S. och V. Gerums
pastorat i Skara stift, Domprosteriet.
Skallsjö, socken i Älvsborgs län, Vättle
härad, s. v. om Alingsås, kring den av Säveån
genomflutna sjön Sävelången; 75,42 kvkm,
2,274 inv. (1932). Bergs- och skogstrakt med
bebyggda dalar och talrika sjöar. 866 har
åker, 4,592 har skogsmark. I S. ligga Floda
(se d. o.) säteri, Nääs (se d. o.) slöjdseminarium
m. m. samt Nääs fabriks-a.-b:s
bomullsspinneri (gr. 1833, a.-b. 1880, aktiekap. 3,2 mill.
kr., 400 arb., tillv.-värde per år 3,3 mill. kr.).
Ingår i Stora Lundby och S. pastorat i
Göteborgs stift, Domprosteriets n. kontrakt.
Skalme’ja (fr. chalumeau, av lat. ca’lamus,
rör), urgammalt folkligt träblåsinstrument,
oboens föregångare (se Oboe), anses ha
fordom använts i svenska fältmusiken men
kommit ur bruk efter Karl Xll:s död. S. är även
benämning på det lägsta registret hos
klarinetten (se d. o.) och på den melodiförande
stämman i säckpipan samt på en äldre
orgelstämma (4- el. 8-fots tungstämma). A. L.*
Skalp, anat., se Skalpering.
Skalpe’11 (lat. scalpe’llum, av sca’lpere,
inskära), en- el. tveeggad kniv med fast klinga,
som begagnas vid kirurgiska operationer el.
anatomiska dissektioner.
Skalpering, bruket bland Nordamerikas
indianer att från en, död el. levande, fiende
lösskära skalpen, d. v. s. bakre delen av
huvud-svålen med virveln och den s. k. skalplocken
som segertecken. S. var smärtsam men
behövde ej medföra döden. Att märka är, att s.
från början endast förekom i de s. ö. staterna
och bland irokeserna men spriddes över hela
n. Amerika (utom längst i n. och v.) genom de
vita, engelsmän, fransmän och amerikaner,
som i krigen med varandra och mot
indianerna premierade skalper, även av kvinnor
och barn, vita såväl som röda. Med den
ursprungliga s. voro många riter och magiska
föreställningar förbundna, och den torde \ ara
en relikt av huvudjakt (se II u v u d j ä g a r e).
I Sydamerika är s. endast känd från Gran
Chaco, vidare sporadiskt från Gamla världen:
galler, sky ter (enl. Herodotos) m. fl. — Litt.:
G. Friederici, »Scalpieren» (1906). K. G. L.
Skalsfjället, äldre namn på Skarsfjället (se
d. o.).
Skalunda, socken i Skaraborgs län, Kållands
(se d. o.) härad, på Kållandshalvöns
långgrunda v. kust, innanför llindens udde; 10,13
kvkm, 259 inv. (1932). Genomlöpes av en
betydande ändmoränrygg, varpå bl. a. kyrkan
ligger; f. ö. slättbygd. 709 har åker, 178 har
skogsmark. Kyrkans långhus trol. från
1000-talet. Ingår i Rackeby och S. pastorat, som
1 maj 1933 förenas med Sunnersbergs (se
d. o.), Gösslunda och Strö pastorat, Skara
stift, Kållands kontrakt.
Skalåra fält, fys., se F ä 11 2.
Skama’nder, Skam a’n dros, Scam
a’n-d e r, nu M e n d e r e z, flod i Turkiet, n. v.
Mindre Asien, upprinner på berget Ida och
flyter över slätten vid Troja till Dardanellsundet.
S. har blivit berömd genom Homeros’ lliad.
Skamlingsbanke, en 113 m hög backe, s. om
Kolding fjord, Vejle amt. På S. hölls 1843—
59 varje år en stor folkfest till stöd för
danskheten i Slesvig.
Skampall, Pliktpall, en i kyrkan
stående pall av trä, varpå personer, som ådömts
uppenbar kyrkoplikt (se d. o.), hade att stå
under högmässan en till tre söndagar å rad.
Avskaffades i Sverige 1855. G. O. G.
Skampåle, pelare av trä på en schavott
(se d. o.), vid vilken förbrytare utställdes i
halsjärn att skämmas i 1—2 tim. tid 1—3
dagar å rad. Vanligt var, att den brottslige
i handen skulle hålla någonting, som antydde
brottet: en tjuvmjölkare en mjölkstäva, en för
falskare det falska papperet, en giftmördare
en strut etc. Var skamstraffet förenat med
spöstraff, verkställdes detta vid s. Särskilda
spöpålar funnos ibland. Jfr Kåk. G. O. G.
Skamstraff, sådana straff, vilkas huvudsyfte
är att genom offentlig skymflig el.
förödmjukande behandling av den brottsliges person
reagera mot brottet. De ha numera överallt
avskaffats såsom blott ägnade att försämra el.
etiskt nedbryta den brottslige. Bland s. i
Sverige märkas stockstraffet (avskaffat 1841),
kyrkoplikt (se d. o.; avskaffad 1855) samt
utställning att skämmas (avskaffad 1864); jfr
Skampall och Skampåle. N. S-g.*
Skanda (även kallad Kär t ti k ey a, [foster-]
son av Plejaderna, Kumära, ynglingen, etc.),
den indiske krigsguden. Enl. sydindisk
tradition är S. son av Siva (se d. o.) och hans
gemål, medan episk litt. omtalar hur Siva göt
sin säd i elden, som kastade den i Ganges;
härur uppkom ett barn, som levde bland säven
och ammades av Plejaderna. Redan som gosse
förde han gudarna i striden och dödade
demonen Täraka. J. Ch-r.
Skandera, läsa upp vers taktmässigt (efter
versfötterna) för att klargöra den metriska
byggnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
