Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara domkyrka - Skara stift - Skara stifts domprosteri - Skara—Timmersdala järnväg (S. T. J.) - Skarabina, Franz - Skardörsfjellen - Skare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1051
Skara stift—Skare
1052
så sätt, att mittskeppet förlängts åt ö. och
att intill dess n. och s. murar anbragts
kapell el. andra rum, som till det yttre givit
koret utseende av en treskeppig anläggning
av samma bredd som långhuset. Det i
verkligheten alltjämt enskeppiga koret, som fick
rak östvägg med två små torn, täcktes av tre
spetsbågiga valv, över det n. »sidoskeppet»,
som utgjorde ett enda rum, låg en övre
våning. Till korets n. sida slöt sig ett högt
tvåvånings stenhus med kopplade fönster i
bottenvåningen och höga, smala fönster i
övervåningen. Det ombyggda korets totalform och
detaljer, i den mån dessa äro bevarade
(skulpturfragment i kyrkan och i museet), röja
tydligt ett sammanhang med England, möjl.
förmedlat genom Norge (Stavanger domkyrka).
Under 1300-talets förra hälft ombyggdes S.
i fransk höggotisk stil. Man högg då in
väggpelare i långhuset, byggde om arkadpelarna
till gotiska knippepelare och påbörjade ett
grunt galleri, s. k. triforium. Tydliga spår av
triforierna anträffades av Zetterwall vid hans
restaurering, vilket föranledde honom att vid
kyrkans nygestaltning upptaga detta
tacksamma motiv även i koret och tvärskeppet,
där det aldrig förekommit. Det nuv. koret,
liksom tvärskeppet, är praktiskt taget en helt
modern byggnad i gotik. Ornamentiken är i
långhusets s. sidoskepp tydligt fransk, medan i
långhusets andra delar ornamenten äro grövre
och av ett inhemskt provinsiellt kynne.
Avbrottet i byggnadsarbetet kan sannolikt
förläggas till digerdödens tid vid 1300-talets
mitt. I rimkrönikan om Skarabiskoparna
för-täljes, att biskop Sven Grotte (biskop 1430—
49) kraftigt verkat för domkyrkans
förskönande och inredande.
S:s öden efter reformationen äro en enda
lång lidandeshistoria, vållad av den medeltida
byggnadens ömtåliga och bristfälliga
konstruktion och av eldsvådor, för vilka den vid
olika tillfällen varit utsatt. Johan III
befordrade domkyrkans återställande, sedan den
blivit bränd av danskarna under Daniel
Rant-zau 1566. 1600-talets åtgärder inskränktes
till nödvändigt underhåll och olika
inredningsarbeten. På 1700-talet uppgjordes förslag till
ombyggnad av konstmästaren G. A. Wiman,
överintendenten C. J. Cronstedt och
arkitekten Jean Desprez. Deras ritningar följdes dock
icke. Endast den s. tvärskeppsgaveln blev
ombyggd i barock efter Cronstedts förslag
1765, och västtornen erhöllo 1809—10 en
torftig, halvt antikiserande form i anslutning
till Desprez’ ritningar. Under 1830- och
1840-talet ombyggdes koret efter ritning av J. A.
Haverman, så att det erhöll tre mot varandra
öppnade skepp. När Helgo Zetterwall 1875
tog initiativ till en ny restaurering,
genomförd 1886—94, ansåg han sig som västgöte
fylla en pietetsplikt. Med raserande av nästan
hela den gamla domkyrkan skapade han
emellertid ett i det väsentliga nytt byggnadsverk,
som är ett alster av 1800-talets nygotiska
arkitektur. S. har ägt en rik utstyrsel från
1600- och 1700-talet, altaruppsats,
predikstol, kungsstolar, epitafier m. m. En del av
de gamla inventarierna förvaras i
Västergötlands fornminnesförems museum i Skara. Det
praktfulla marmormonumentet över Erik
Soop av den holländske bildhuggaren P. de
Keijser finnes ännu kvar i kyrkan, likaså ett
gravmonument över generalguvernören Anders
Hästehufvud och en mängd gravstenar från
olika tider.
Litt.: A. L. Romdahl och S. Dahlgren, »S:s
byggnadshistoria» (1928). A. L. R.
Skara stift omfattar hela Skaraborgs län,
större delen av Älvsborgs läns västgötadel
(städerna Vänersborg, Trollhättan, Alingsås,
Borås och Ulricehamn samt Väne, Bjärke,
Kullings, Äs, Gäsene, Vedens och Redvägs
härader) samt en mindre del av Jönköpings län
(Mo härad utom Bonstorp, Åsenhöga och
Käl-leryd), d. v. s. största delen av det gamla
landskapet Västergötland samt några socknar
i Småland; 12,725,62 kvkm, 390,432 inv.
(1931). S. består av 16 kontrakt:
Domproste-riet, Barne, Väne, Kinna, Vånga, Falköpings,
Vartofta, Kållands, Kåkinds, N. Vadsbo, S.
Vadsbo, Mariestads, Billings, Redvägs, Ås och
Kullings. Tills. 117 pastorat, 363 lands- och
12 stadsförsamlingar. G. R-ll.
S. kan anses som det äldsta i Sverige; det
härstammar från förra hälften av 1000-talet.
Det omfattade under medeltiden
Västergötland, Dalsland och Värmland. Vid
upprättandet av superintendentian i Mariestad 1581
—84 (se J es per Marci) frånskildes
Värmland och den nordligaste delen av
Västergötland, vilken del 1658 åter lades till S. mot
avträdande av Dalsland. Då superintendentian
i Göteborg 1620 bildades, frånskildes dit från
S. södra delen av Västergötland, varav dock
Mo härad återförenades med stiftet 1658. Jfr
Herdaminne, sp. 897 (det av L. A.
Ceder-bom och C. O. Friberg redigerade avslutades
1931). L. Wll.*
Skara stifts domprosteri omfattar 5
pastorat: Skara stads- och landsförsamlingar,
Här-lunda, Bjärka och Händene; Synnerby,
Skall-meja och V. Gerum; Sävare, Lindärva och
Hasslösa; N. Ving, Stenum, Skärv och
Skå-nings-Åsaka; Vinköl och Marum.
Skara—Timmersdala järnväg (sign. S. T. J.),
spårvidd 0,891 m, 25,8 km lång, förbinder
Skara (Lidköping—Skara—Stenstorps och
Västergötland—Göteborgs järnvägar) med
Timmersdala; öppnades för allmän trafik 1909.
Genom k. resol. 9 sept. 1932 är järnvägen
numera befriad från att uppehålla persontrafik
och annan godstrafik än kalktransporter i
vagnslaster. F. P.
Skarbina, Franz, tysk målare (1849—
1910). Påverkades mest av Menzel, studerade
senare i Paris, Nederländerna, Frankrike och
Italien, överallt målande platser, typer och
stämningar. Bland representativa målningar
äro »Lantgård i Picardie» (1890), »Belgisk
kabaré» (1891), »Spetsknypplerskor i Brygge»
(1896), »Utsikt från Eiffeltornet» och
»Fackeltåg på Unter den Linden». S. utförde
teckningar, litografier och raderingar. Han var
1878—93 lärare vid konstakad. i Berlin; blev
prof, där 1888. G-gN.*
Skardörsfjellen, seSkarvdörrfjällen.
Skare, hård skorpa på ytan av ett snötäcke,
uppkommer i allm., då snöytans temp. efter
töväder sjunker under 0° C, varvid det med
snön uppblandade smältvattnet fryser. S.
uppträder mycket allmänt under eftervintern el.
våren på nätterna, sedan dagsmeja (se d. o.)
varit rådande, särskilt under klara dygn, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
