Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skare - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Skarga—Skarpsås
1054
solstrålningen alstrar stark uppvärmning
under dagen men utstrålningen är stark under
natten. S. är i nordliga trakter av viss
betydelse för trafik och transport, särskilt vid
timmeravverkningen. A. Ä.
SkaTga, P i o t r, polsk andlig vältalare,
jesuit (1536—1612), hovpredikant hos
Sigismund Vasa från 1588, en av
motreformatio-nens främsta målsmän. S:s
riksdagspredik-ningar, »Kazania sejmowe» (1597; senast utg.
1925; fr. övers. 1916 med biogr. av A. Berga),
ha ett mycket högt litterärt värde. S. utgav
även flera teologiska och polemiska arbeten.
Sami. skr. i 3 bd, 1924—25. A. A-t.
Skarhult, socken i Malmöhus län, Frosta
härad, s. ö. om Eslöv; 22,47 kvkm, 558 inv. (1932).
Småkullig slättbygd kring Kävlingeåns biå
Bråån. 1,755 har åker, 325 har skogsmark.
Egendomar: Skarhult (se följ, art.) m. fl.
Ingår i ö. Strö, S:s, Borlunda och Skeglinge
pastorat i Lunds stift, Frosta kontrakt.
Skarhult, gods, omfattande större delen av
Skarhults socken (se ovan); 1,786 har, därav
1,699 har åker; tax.-värde 2,368,200 kr. (1930).
S. är bebyggt med en av de ståtligaste och
till det yttre bäst bevarade av 1500-talets
skånska borgar och omges av trädgårdar och
parker. S. tillhörde redan på 1300-talet den
danska frälsesläkten Skarholt (Rosensparre,
se d. o.), kom vid ättens utgång 1624 genom
gifte till släkten Rud, sedan till Nils Trolle,
vars son Corfitz Trolle sålde S. till P. F. De
la Gardie. Från dennes änka ärvdes det 1724
jämte Pugerup av Erik Brahe (se d. o.), såldes
av sonen 1826 till Karl XIV Johan och av7
Oskar I till handelshuset Puggard i
Köpenhamn och frih. J. von Schwerin. Den senare
övertog senare ensam S., som nu tillhör hans
sonson frih. H. H. von Schwerin.
Skarificèra, Skarifikatiön, se Ä r r m ä r
k-ning: jfr O c e a n i e n, sp. 126.
Skarln, Anders Reinhold, jurist (1839
—1924). Blev revisionssekr. 1879 och var
ju-stitieråd 1886—1906. S. utgav 21 uppl. av
»Sveriges rikes lag» (1884—1907) och fortsatte
(1895—1901) G. R. Lilienbergs »Svensk
lagsamling». C. G. Bj.
Skarae, socken, som församl. kallad
Värnhem (jfr d. o.), i Skaraborgs län, Valle härad,
på v. sluttningen av Billingen och vid
mynningen av dalen mellan N. och S. Billingen;
27,58 kvkm, 748 inv. (1932). 825 har åker, 981
har skogsmark. Kalkbruk och stenhuggerier.
Många fornlämningar. Ingår i Värnhems,
Istrums, Eggby, öglunda och N. Lundby
pastorat i Skara stift, Billings kontrakt.
Skarlakansfeber, med., se
Scharlakans-feber.
Skarn, smuts, träck.
Skarn, urspr. en vid Persbergs järngruvor
i Värmland brukad beteckning för därvarande
gångart (se d. o.) i motsats till malmen;
numera en allmän term för av silikatmineral
bestående gångart vid kontaktfyndigheter (se
d. o.) och liknande malmförekomster. Den
genom substanstillförsel bildade gångarten
vid typiska kontaktfyndigheter utgöres av
(förutom flusspat) kalcium-, magnesium- och
järnhaltiga silikat, ss. amfibol, pyroxen och
granat. Då de svenska skarnmalmerna
(se J ä r n m a 1 m) ha samma slags s. som
kon-taktfyndigheterna och dessutom likartat upp-
Skarhults slott.
trädande (bortsett från den tydliga
anknytningen till en eruptivbergart), har man dragit
den slutsatsen, att skarnmalmernas
bildnings-betingelser varit jämförbara med
kontaktfyn-digheternas. N. Zn.
Skarndäck, plankgång, som på träfartyg
täcker spantens övre ändar.
Skarnmalmer, se Järnmalm och Skarn.
Skarp, den längst för och akter ut, under
vattenlinjen mellan stävar och köl belägna
delen av ett fartygs skrov.
Skarpnäck. 1. Herrgård i Enskede församl.,
Stockholm; 670 har. Inköptes 1922 av
Stockholms stad för 2,4 mill. kr. Bebyggdes av G.
Gabrielsson Oxenstiernas änka, Maria Sofia
De la Gardie (d. 1694), till säteri och har
senare ägts av bl. a. släkterna Leijonstedt, von
Schantz, Svedelius, Carlström och Neumüller.
2. Trädgårdsstad inom Enskede församling,
Stockholm, kring ändpunkten av
spårvägslin-jen genom Enskede.
Skarp-Runmarö, se R u n m a r ö.
Skarprättare, även Mästerman, Bödel
och R a c k a r e (det sista oegentligt, då
racka-ren eg. var det biträde, som verkställde
sträckbänkstortyren), verkställaren av
dödsstraff. S. och hans drängar ålåg det även att
verkställa tortyr, från gator bortföra döda
kreatur, bortföra och nedgräva självmördare
samt i de f. d. danska provinserna även sota
skorstenar. Yrket ansågs ytterst nesligt och
»oärligt», delvis därför att man ej sällan
måste benåda dödsdömda förbrytare för att
få ämbetet besatt. Detta förbjöds 1699. Sedan
1887 fanns en s. för hela Sverige (A. G.
Dalman), som verkställde sex förrättningar. Efter
hans död 1920 stod platsen ledig, tills
dödsstraffet 1921 avskaffades. — Litt.: H.
Mat-thiessen, »Böddel og galgefugl» (1910); A.
Keller, »Der Scharfrichter» (1921). G. O. G.
Skarpsill, se S i 11 s 1 ä k t e t, sp. 864.
Skarpskyttar, ett slags lätt infanteri (se
Infanteri); även enskilda soldater, vilka, ss.
i Sverige till 1878, uttogos inom kompanierna
för att vid särskilda
skarpskyttemö-t e n bibringas en omsorgsfullare
skjututbildning än de övriga. — S. kallades även medl.
i de frivilliga skarpskytteföreningarna (se
Skytteväsen). A. D-r.
Skarpsås tillredes av hårdkokta el. råa
äggulor, senap, peppar, socker, ättika och
grädde. Den bör ha kraftig, skarp smak,
därav namnet. S. serveras till kalla
fisk-och kötträtter. D-e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
