Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1055
Skarpö—Skarvsläktet
1050
Skarpö, se V ä r m d ö.
Skarsfjället, fjäll i n. v. hörnet av
Härjedalen; 1,593 m ö. h. På dess sydsluttning
upprinner Ljusnan. S. fortsättes i n. av
Bullfjäl-let (1,408 m).
Skarstad, socken i Skaraborgs län, Barne
härad, på Skaraslätten, n. ö. om Vara köping;
20,02 kvkm, 632 inv. (1932). Begränsas i ö. av
Lidan. 1,793 har åker, 12 har skogsmark.
Ingår i Vara, S:s, önums och Hällums
pastorat i Skara stift, Barne kontrakt.
Skarstedt, Carl Abraham
Waldemar, tidningsman (1861—1931), son till C.
W. S., bror till E. T. S. och halvbror till S.
A. S. Var 1888—94 red. av Hudiksvalls
Allehanda, uppsatte 1894 Falukuriren, vars red.
han var till sin död. 1912—14 var S. led. av
Första kammaren (frisinnad). S. utgav bl. a.
»Nykterhetsrörelsens banerförare» (1903).
Skarstedt, Carl Wilhelm, teolog och
kyrkomän (1815—1908). Prästvigd 1841 och
fil. dr 1842 i Uppsala, blev S. 1848 docent i
exegetisk teologi i Lund, 1856 kyrkoherde i
Solberga (Göteborgs
stift), var 1865—79
prof, i praktisk teologi
och 1879—96 i
exege-tik vid Lunds univ.
Tillika var han
kyrkoherde i Stångby och
Vallkärral859—65 och
i Uppåkra och
Flack-arp från 1865. Han
var led. av
kyrkomötena 1878, 1888 och
1893. S., som
mottagit starka intryck från
den av Schartau
be
stämda fromhetstypen, anslöt sig vid seklets
mitt till den lågkyrkliga, av Thomander och
Wieselgren påverkade riktning, som stod den
rosenianska väckelsen nära men hade starkare
kyrkliga och humanistiska intressen. Livligt
intresserad av hednamissionen, författade S.
några av de bästa svenska missionspsalmerna.
Bland S:s många arbeten må nämnas
förklaringar över Matteus’ och Johannes’
evangelier, breven till romarna och korintierna samt
Uppenbarelseboken (1853 ff.; i P. Fjellstedts
bibelverk), »Samling af korta predikoutkast
öfver högmesso- och aftonsångtexter» (1858;
ny följd, »Textutläggningar», 3 bd, 1886—88),
metrisk övers, av Psaltaren med förklaringar
Storskarv, Carbo carbo.
(1862), »Kyrklig själavårdslära» (1877),
»Göteborgs stifts herdaminne» (1878—85),
»Predikoverksamhetens och den andliga
vältalighetens historia i Sverige till 1850» (1879) samt
»Kristlig kyrkohistoria i lifsbilder» (1891).
Flera av hans skrifter utgåvos anonymt,
somliga under sign. Carl A b r ah a m s s o n.
Kvick och snarfyndig, med en kärlek till
anekdoten och ordleken, som icke alltid var till
båtnad för hans författarskap, blev S. med
åren ett av Lunds mest karakteristiska
pro-fessorsoriginal. E. Nwn.
Skarstedt, Ernst Teofil, författare
(1857—1929), son till C. W. S., bror till C. A.
W. S. och halvbror till S. A. S. Utvandrade
1878 till U. S. A., där han ömsevis var
jordbrukare och
tidningsman (red. av Svenska
Amerikanaren och
Svenska Tribunen i
Chicago, Vestkusten i
San Francisco,
Nord-stjernan i New York
m. fl.). S. skrev en
mängd verk om
svensk-amerikanernas
historia och litteratur
(bl. a. om svenskar i
Washington,
Kalifornien och Oregon, 1908
—11,
»Svensk-ameri
kanska folket», 1917, »Pennfäktare.
Svenskamerikanska författare o. tidningsmän», 1897;
2:a uppl. 1930) samt den intressanta självbiogr.
»Vagabond och redaktör» (1914). R-n B.
Skarstedt, Sigfrid Adalvard, jurist,
led. av Högsta domstolen (f. 1867 19/2), son till
C. W. S., halvbror till E. T. S. och C. A. W. S.
Blev 1895 jur. dr i Lund och 1900 assessor i
Göta hovrätt. S. var 1903—08 led. av
Lagberedningen och blev 1908 justitieråd. Han
har författat bl. a. »Om straffprocessuella
tvångsmedel» (2 bd, 1895—96) och utgivit
kommenterade upplagor av åtskilliga nya
lagar. Sedan 1910 har S. utgivit avd. T av
Nytt Juridiskt Arkiv (se d. o.), sedan 1927
»Sveriges rikes lag». C. G. Bj.
Skarvdörrfjällen, no. Skardörsf jellen,
svensknorska gränsfjäll (riksröse 153), belägna inom
Jämtland och Härjedalen, Sverige, samt
Sör-Tröndelag fylke, Norge; nå i Norge 1,534 m.
Genom Skarvdörren (no. Skardöra) gick
fordom en väg över gränsen. Ax. S.; G. R-ll.
Skarven, mindre, av
Stockholm—Uppsala-leden passerad fjärd av Mälaren. Invid S.
ligger Rosersberg.
Skarvsläktet, Ca’rbo (Phalacrocörax),
un-derfam. av ordn. storkartade fåglar.
Hithörande arter ha täml. lång hals och litet huvud,
långa men trubbiga vingar, korta tarser och
kort, mycket styv stjärt. Den kraftiga
näbben bär i spetsen en hake. Alla fyra tårna
äro förenade med simhud (årfötter). Skarvar
förekomma vid både hav och sötvatten i alla
världsdelar. De flyga ej särdeles väl men
simma och dyka skickligt. Alla äro glupska
fåglar, som leva av fisk. De häcka i kolonier
och bygga bon av ris antingen på
klippavsatser el. i träd. Vid Sveriges västkust
påträffas storskarven, havstjädern el.
ålkråkan, C. carbo, som häckar vid
Norges kust. Vintertiden, då den är vanligare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
