- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
1065-1066

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1065

Skau, P. P.—Sked

1066

Bild 1. Svensk lersked från stenåldern. — Bild 2. Älghornssked från Sigtuna. 1000-talet. — Bild 3, a—b.
Svensk silversked. 1500-talet. — Bild 4. Svensk silversked. 1600-taIeit. Typen har varit förebild för
»lappskedarna».

vigska föreningen, var 1849—52 led. av
folke-tinget, 1853—54 av ständerförsamlingen och
1854—64 av riksrådet (kungavald). P. E-t.

Skåu, Peder Pedersen, slesvigsk
politiker (1825—1917), bror till L. P. S. Ägde
1856—1905 gården Bukshave vid
Kristians-feld. Efter 1864 blev S. en av
nordslesvigar-nas danska ledare samt medlem av kretsdag
och provinsiallantdag. Ilan utgav 1909
»Min-der fra mit liv og min tid». P. E-t.

Skaugum, se S k o u g u m.

Skavgräs, bot., se Fräkenväxter.

Skavlan, Einar Kielland, norsk
journalist och teaterkritiker (f. 1882). Blev 1915
chefred, och teaterrecensent i vänstertidningen
Dagbladet, vilken ställning han senare
innehaft med ett avbrott 1928—29, då han var
chef för Nationaltheatret i Oslo. S. utgav
1923—24 de två första banden av Sigurd
Bödt-kers artiklar och 1929 en utförlig biogr. över
Knut Hamsun. W-t K.

Skavstick, se Akvatintaskrapning.

Skeaf, nord, myt., se S k j o 1 d.

Skeat [skit], Walter William, engelsk
språkforskare (1835—1912), var först präst,
blev 1860 fellow (se d. o.) i Cambridge i
matematik, ägnade sig därpå åt språkstudier och
vart 1878 prof, i angelsaxiska i Cambridge.
S. utförde ett stort pioniärarbete som
utgivare av medelengelska texter, »Piers
plow-man» (4 bd, 1867—85), John Barbours »Bruce»
(1870—89), Geoffrey Chaucers saml. verk (6
bd, 1894), Aelfric’s »Lives of saints» (2 bd,
1881—1900) m. m. Bland hans arbeten må
nämnas »Etymological dictionary of the
eng-lish language» (1879—82; 4:e, omarb. uppl.
1910), »English dialects» (1912) och »The
Science of etymology» (1912). 1873 stiftade
han English dialect society. A. E.*

Skebo, S c h e b o, numera styckad
bruksegendom i Ununge socken, Stockholms län
(Roslagen), nordväst om Norrtälje. Urspr.

kyrkogods, tillföll S. vid reformationen
kronan och fick sedan lämna underhåll till
Danviks hospital. S. förlänades 1578 till Julius
Gyllenhielm, innehades sedan av släkten Tott,
på 1700-talet bl. a. av A. Bachmanson
(Nor-dencrantz), Jennings, Finlay & co. och J.
Grill, som uppförde manbyggnaden, 1782—
1836 av Tottie & Arfwedson, till 1877 av
släkten Michaelson, därefter av S. bruks-a.-b.
Herrgården inköptes 1928 av stiftelsen Hem
för gamla män (under Diakonistyrelsen).
Bruket anlades 1622 av Henrik Lemmens på
Or-tala. Brukssamhället hade 1921 omkr. 750 inv.

Skeby, socken i Skaraborgs län,
Kinnefjär-dings härad, vid Kinneviken av Vänern, ö. om
Lidköping; 9,40 kvkm, 232 inv. (1932).
Små-kullig slättbygd med skogsdungar, främst på
Skebyåsen. 642 har åker, 163 har skogsmark.
Ingår i Källby, Broby, S. och Hangelösa
pastorat i Skara stift, Kinna kontrakt.

Skebäck, gamla hamnen i Örebro.

Sked, tillverkad av ben, ingår i fynd redan
från den äldsta stenåldern. Från neolitisk
tid känner man också i Sverige en s., formad
av lera (bild 1), under det att man i Finland
funnit ett par i trä vackert skurna s. från
samma tid. Bland svenska fornsaker från
järnåldern ingå vidare icke alltför sällan
ornerade s. av horn (bild 2).

Under medeltiden blev s. av metall, framför
allt av silver, vanlig bland de högre
samhällsklasserna. Bladet var vid denna tid nästan
alltid runt, vilken form bibehöll sig också
under 1500-talet (bild 3). Ofta blev s. föremål
för en luxuös ornering med gravering av
bladet och rikt ornerat skaft. Den rika
utformningen av s. främjades av dess
användning också som liturgiskt redskap. Den äldre
formen av s., särskilt sådan den utformades
under 1600-talet med bl. a. små ringar
hängande i skaftet, upptogs av lapparna och går
ännu i våra dagar igen i »lappskedarna» av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 7 17:22:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free