- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
1085-1086

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Skerike - Skerlić, Jovan - Skernaa el. Skjernaa - Sketch - Skev - Skeva linjen - Skevikare - S. K. F. - Skibton - Skida - Skíðaríma - Skidbindning - Skiðblaðnir - Skidfrukt - Skidfrämjandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1085
samt skeppsmätare och biträdande
skeppsmä-tare. Gällande bestämmelser rörande s.
innehållas huvudsaki. i förordn. ang. s. och instr.
för skeppsmätare (1880, ändringar 1894 och
senare). Jfr Dräktighet och Ton. Ax. L.

Skeppspenningarna (eng. ship money}, se
England, sp. 858—859.

Skeppspräst, se Fartygspräst.

Skeppsredare, se Rederi; jfr Nordisk
skibsrederforening.

Skeppssättning, se Skeppsformig
stensättning.

Skeppsumgäld, se Sjöfartsavgift.

Skeppsvarv, se Varv.

Skeppsvist (fsv. skipvist, av skip, skepp,
och vist, mat). Det under medeltiden för
le-ding (se d. o.) indelade landet hade skyldighet
att även lämna proviantutredning för
skeppen. Denna »skipvist» övergick till en
stående skatt, som förekommer ännu i
1600-ta-lets jordeböcker. Jfr J. Sandström, »De
stående skatterna i Svealand under medeltiden»
(i Hist. Tidskr. 1913) och »Markland och
bördsrätt» (i Upplands Fornminnesfören:s
Tidskr., bd 10, 1927). K. G. Wn.

Skeppsås, Skepsås, socken i Östergötlands
län, Bobergs härad, på östgötaslätten, n. ö. om
Skänninge; 13,77 kvkm, 439 inv. (1932).
Bördig slättbygd med åskullar och lövdungar.
1,017 har åker, 142 har skogsmark. Vid
Svartån på gränsen i s. ö. Vågforsens elektr.
kraftstation. Ingår i Fornåsa, Lönsås, S. och
Älve-stads pastorat i Linköpings stift, Gullbergs
och Bobergs kontrakt.

Skepptuna, socken i Stockholms län,
Se-minghundra härad, v. om Rimbo, på
vatten-delaren mellan Laggaån och Närtunaån; 38,88
kvkm, 679 inv. (1932). Kring vattendragen
odlad slättbygd, omgiven av högre
skogspartier. 1,971 har åker, 1,496 har skogsmark.
Egendom: Vasa. Ingår i S. och Lunda
pastorat i Ärkestiftet, Seminghundra och
Ärling-hundra kontrakt.

Skeppund, gammal nordeuropeisk vikt, i
Sverige avlyst 1855. Räknades vanl. = 20
lispund (jfr d. o. och Mark).

Skepsis [ske’p-], grek., tvivel.

Skepsis [ske’p-], fornstad i övre Troas, i
äldre tid behärskad av en furstesläkt, som
ledde sina anor till Aeneas. Senare tillhörde
S. Pergameniska riket.

Skepsås, se Skeppsås.

Ske’pter, S c e’p t e r, se Spira 3.

SkeptieFsm [skep-] (av grek. skeptiko’s, en
som tvivlar), vanl. = tvivel, tvivelsjuka;
filos., den kunskapsteoretiska riktning, som
förnekar kunskaps möjlighet. S. kan gälla
visst område el. art av kunskap, t. ex.
metafysisk el. moralisk s. och s. beträffande
sinnena el. förståndet. S. i egentlig mening,
radikal s., förnekar möjligheten av a 11
kunskap. I äldre grekisk filosofi funnos
skeptiska tankar särskilt inom sofistiken (se d. o.).
I den efteraristoteliska filosofien funnos flera
betydande skeptiska skolor: pyrrhonismen på
300-talet f. Kr. (se P y r r h o n), den nyare
akademien (Arkesilaos, Karneades — se dessa
ord — m. fl.), den senare s. (Ainesidemos,
Sex-tus Empirikus m. fl.). I nyare tidens filosofi
representeras s. särskilt av Hume. — Radikal
s. godtager vanl. det vanliga
kunskapsbegreppet utan undersökning såsom motsägelsefritt

Skeppspenningarna—Skidfrämjandet

1086

men vill av olika anledningar förneka den
faktiska möjligheten av all kunskap. Den
är då en absurditet, då den ju själv skulle
vara en kunskap och därmed motsäger sig
själv. Denna absurditet föreligger icke, om
man som Phalén (se d. o.) söker visa
kunskapsbegreppet vara motsägande. Jfr
Kunskapsteori. Litt.: R. Richter, »Der
Skep-tizismus in der modernen Philosophie» (2 bd,
1904—08); A. Goedeckemeyer, »Die Geschichte
des griechischen Skeptizismus» (1905); R.
Hö-nigswald, »Die Skepsis in Philosophie und
Wisseuschaft» (1914). G. O-a.

Skerike, socken i Västmanlands län, Norrbo
härad, invid Svartån, närmast n. v. om
Västerås; 22,66 kvkm, 363 inv. (1932). Småkullig
slättbygd med mot v. tilltagande bergighet.
990 har åker, 982 har skogsmark. Pastorat i
Västerås stift, Domprosteriet.

Ske’rlic [-itj], Jovan, serbisk
litteraturhistoriker (1877—1914), sedan 1905 prof, i
Belgrad. Som litteraturkritiker, socialistisk
politiker och förkämpe för jugoslavernas
enande utövade S. ett betydligt inflytande.
Hans huvudverk är en översikt över den nyare
serbiska litt. (1912; flera uppl.). A. A-t.

Skernaa [skä’rnå] el. S k j e r n a a,
Jyllands näst största å, upprinner 100 m från
Gudenaas källa, mottar Omme aa m. fl. biåar
och utmynnar i Riugköbing fjord;
flodområde 2,400 kvkm, 90 km lång. Utnyttjas för
konstbevattning av ängar.

Sketch [sketf], eng., skiss (jfr d. o.);
dramatisk scen (följd) i revy, rundradio etc.

Skev, mat., rätlinig yta, som icke kan
utvecklas i ett plan, t. ex. hyperboloiden med en
mantel och hyperboliska paraboloiden. T. B.

Skeva linjen, krig sv., se Epaminondas.

Skeva (el. S k e v r a) årorna, vända årorna
så, att årbladens plan bli parallella med
vattenytan.

Skevikare, se P i e t i s m, sp. 982.

S. K. F., förk. för Svenska
kullagerfabriken (se d. o.).

Skibotn [Ji-], marknadsplats i Troms fylke,
Norge, ö. om Lyngsfjord, på Ishavskusten; 137
inv. (1930). Genom Skibotndalen väg till
Sverige över Helligskogens fjällstuga. Ax. S.

Skida. 1. (Bot.; lat. si’liqua.) Kapselfrukt,
bildad av två med varandra längs kanterna
sammanvuxna fruktblad. Förekommer t. ex.
hos korsblommiga växter och är där genom
en längsgående tunn hinna uppdelad i två
rum (se Frukt, bild 7). I dagligt tal kallas
ofta men oegentligt ärtbaljan »skida». G. M-e.

2. (Krigsv.) Vanligare balja, fodral till
hugg- och stötvapen (sabel, värja, dolk m. m.).

Skfdarima, medelisländskt skämtkväde från
1400-talet. Dess hjälte är den fräcke och
tilltagsne tiggaren Skide, som i drömmen i
Valhall nämner Guds namn, deltar i en
ursinnig strid, utför otroliga hjältedåd och
äntligen vräkes på dörren. Det är utgivet av K.
Maurer (1869) och F. Jönsson i »Rimnasafn»,
I (1905—12), och är mycket fritt översatt till
sv. av A. U. Bååth (»Kvädet om Skide», 1895).
Jfr E. Noreen, »Den norsk-isländska poesien»
(1926). R.N-g.*

Skidbindning, se Skidor.

SkiOblaOnir, skepp, se Frej.

Skidfrukt, bot., se S k i d a 1.
Skidfrämjandet, se Skidlöpning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 2 21:59:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free