Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093 Skiffrighet—Skifteslinjer 1094
bensin, dieselmotor- och pannbrännolja. Dock
synes även en högvärdig asfalt kunna
utvinnas. På grund av sin låga fenolhalt är
den svenska s. särdeles lämpad som brännolja
på fartyg. Försöksresultat vid prov på flottans
fartyg ha varit synnerligen lyckade. B. T. Z.
Skiffrighet, Skiffring, egenskapen hos
en bergart att efter ett plan lättare än i
andra låta dela upp sig i mer el. mindre tunna
skivor. Stundom sker detta efter de skiktytor,
efter vilka bergarten urspr. avlagrats, men
vanligast efter ett plan, som bildar en
vinkel mot den ursprungliga skiktningen (falsk
skiffring, förskiffring). Genom de vid
skiff-ringen verkande krafterna undergå
bergartens beståndsdelar ofta en ganska
genomgripande mekanisk omvandling, vanligast
genom sträckning men ofta även genom
kross-ning av mineralindividerna. Massformiga
bergarter ombildas därvid till kristalliniska
skiffrar ( e Bergartsmetamorfos),
t. ex. granit till gnejs. K. A. G.
Skifte, jordområde, byte av fastighet;
delning, särskilt arvskifte (se d. o.) och ägoskifte.
Skifte av jord är en av lag reglerad
jorddelning, som avser utbrytande av ägor för
ideell andel i samfälld mark eller,
beträffande förut delad jord, utbyten av ägor för
sammanförande av fastighets spridda ägor
till så få områden (skiften) som möjligt, i
båda fallen med hänsyn tagen till dels det
ändamål fastigheten är avsedd att tjäna, dels
andra delägares berättigade krav (laga skilte
enl. lagen om delning av jord å landet 18
juni 1926). — De äldsta bestämmelserna om
s. i Sverige förekomma i landskapslagarna.
Solskifte kallades den skiftesmetod, som
påbjöds i svealagarna och sedermera i
landslagarna och i 1734 års lag. Vid solskiftet
ut-lades först tomten, som delades efter
bya-målet. Tomten utgjorde därefter grunden för
delningen av övriga ägoslag (jfr
Forn-skifte). Orubbligheten av solskiftet — i
senare tid även benämnt tegskifte —
utgjorde ett av de största hindren för
jordbrukets utveckling. Förtjänsten av att en
reform av skifteslagstiftningen omsider
genomfördes tillkommer främst Jacob Faggot (se
d. o.). 5 april 1757 utfärdades en förordn.
om hemmansägors läggande i storskifte.
Denna sedermera i vissa delar ändrade och
kompletterade förordn. är grundförfattningen
rörande storskiftesväsendet. Med storskiftet
åsyftades, att varje delägare skulle få sina
ägor på ett ställe el. under alla förhållanden
i så få skiften som möjligt. Detta skulle
möjliggöras bl. a. genom ägogradering (se
d. o.) samt visst likvidförfarande beträffande
odling, vanhävd och ståndskog. Till följd av
dels böndernas misstro mot ägograderingen,
dels vissa ofullkomligheter i skiftesmetoden
kom resultatet av storskiftet i allm. icke att
motsvara, syftet. Uppslaget till en ny
skiftesmetod gavs i slutet av 1700-talet av ägaren
till Svaneholms gods i Skåne frih. Rutger
Maclean (se d. o.). Förordningar om
enskifte, som den nya skiftesmetoden
kallades, utfärdades i början av 1800-talet, först
endast för Skåne (1803), därefter för
Skaraborgs län (1804) och slutligen (1807) för
landet i övrigt med undantag av Dalarna och
Norrland. Storskiftesförfattningarna fortforo
dock att gälla. Möjligheten att verkställa
enskifte befordrades genom tvånget att
under vissa förutsättningar utflytta från byn.
Insikten om omöjligheten av enskiftets
genomförande överallt i Sverige ledde till
skiftesförfattningarnas omarbetning. Resultatet
härav blev stadgan om skiftesverket i riket 4
maj 1827 med bestämmelser rörande laga
skifte. En ny, föga förändrad skiftesstadga
utkom 9 nov. 1866. Laga skiftet innebar i
fråga om ägoarronderingen en medelväg
mellan storskiftet och enskiftet. Laga skifte
förrättades på ett skifteslag, varmed avsågs all
den jord, som låg inom gemensamma
rågångar, alltså i första hand by el. enstaka
hemman. Enskiftet och laga skiftet ha ej
blott förändrat lantbefolkningens
levnadsförhållanden, främst genom sprängningen av dé
gamla byarna, utan även medfört en kraftig
utveckling av jordbruket. Sammanförandet
av de spridda ägostyckena till större enheter
och bytvångets hävande möjliggjorde
tillämpning av jordbruksteknikens framsteg. Tiden
för skiftets allmänna genomförande blev
också en utpräglad uppodlingsperiod. Landets
odlade ytvidd beräknas ha ökats från 850,000
har vid 1800-talets början till 2,500,000 har
1860. — Den fortskridande utvecklingen bl. a.
på jordbrukets område har nödvändiggjort
och nyligen även medfört en vittgående
reformering av skifteslagstiftningen. Fr. o. m.
1928 förrättas laga s. på landet enl. lagen
om delning av jord å landet 18 juni 1926 (se
Jorddelning). — Beträffande skifte av
stadsjord innehöllo äldre skiftesförfattningar
inga särskilda bestämmelser. Sådana
infördes först i 1827 års skiftesstadga. Enl. lagen
12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad (se
d. o.) får laga skifte i stad äga rum
huvudsaki. allenast för utbrytande av kvotdel av
fastighet. — Litt.: E. J. Schütz, »Om skifte
af jord» (1890); G. Grefberg, »Lagen om
delning av jord å landet» (1927); »Svenska
lant-mäteriet 1628—1928», II (1928). E. W-s.
Skiftesbruk, lantbr., växelbruk (se d. o.).
Skiftesgodman, person, som blivit vald att
biträda vid jorddelningsförrättningar. Vid
laga skifte är biträde av gode män
obligatoriskt vid behandlingen av vissa frågor men
ej vid avstyckning. För varje landskommun
och stad skola finnas minst två gode män.
Den, som utses till god man, skall vara i
lanthushållning kunnig, boende inom
kommunen, resp, staden, och valbar till
nämndeman samt må ej ha uppnått 65 års ålder.
Valet förrättas beträffande landsbygden på
kommunalstämma av de i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigade, som
äga el. inneha jordbruksfastighet. I stad
förrättas valet av stadsfullmäktige eller, där
sådana icke finnas, av allmän rådstuga. — S..
kan utses att biträda vid vissa andra legala,
förrättningar, ss. vissa syneförrättningar enl.,
vattenlagen och vägdelningar. E. W-s.
Skifteslag, se Jorddelning och Skifte.
Skifteslinjer, de gränser, som efter skifte
av jord på skifteskartan och på marken
utmärka skillnaden mellan de särskilda
ägolotterna. S. skola utstakas på marken och
utmärkas med vederbörliga gränsmärken, i skog
dessutom genom upphuggning el. märkning
av intill linjen stående träd. E. W-s^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
