Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1103
Skinnerus—Skioptikon
1104
re ofta läderartade, blott i spetsen
hinnaktiga, el. också båda paren hinnaktiga.
Utvecklingen är direkt utan puppstadium;
ungarna likna i allm. de fullvuxna och ha yttre
vinganlag. De flesta s. äro växtätare, som
suga plantornas safter, och många av dem
äro svåra skadegörare på kulturväxterna; ett
fåtal är rovdjur. Antalet svenska arter
överstiger 1,000. S. delas i två underordn.:
Ilete-roptera, s t i n k f 1 y n (se d. o.), populärt ofta
kallade bärfisar och omfattande även
Crypto-cerata, vattenskinnbaggar (se d. o.),
och Homoptera. Av dessa är den förra den
mest homogena, medan den senare omfattar
så vitt skilda grupper som blad- och
barrlöss, strita r, bladloppor, mjöllöss
och sköldlöss (se dessa ord). Om det hit
hänvisade Aphrophora se S t r i t a r, om
Pen-tatoma, Pentatomidae och rapssugare se
Stinkflyn. I. T-dh.
Skinnerus, Ericus Jacob i,
universitetslärare (d. 1597), studerade vid Greifswalds
(från 1570) o. a. tyska univ. Han förordnades
1584 till prof, i matematik vid det av Johan
III inrättade Stockholmskollegiet, där han
även undervisade i latin. Vid Uppsala univ:s
återupprättande 1593 blev S. dess rektor.
Ivrig ramist, ägde S. stort anseende som
latinsk skald och vältalare. G. B-l-n.
Skinnskatt, kam., i Jämtland förr utgående,
till jordeboksräntan hörande räntetitel (jfr
Grundskatt).
Skinnskatteberg. 1. Härad, förr bergslag, i
Västmanlands läns n. v. hörn, kring
Hedströmmens och dess biåars sjörika lopp (se kartan);
694,26 kvkm, 6,666 inv. (1932). Socknar: Hed,
Gunnilbo och Skinnskatteberg. Genom
nordvästra S. går gränsen mellan den
storkupe-rade Norrlandsterrängen, som i S. når 331 m
ö. h., och den småkuperade mellansvenska
skogsbygden. Den sparsamma
jordbruksbygden följer huvudsaki. vattendragen och
rull-stensåsarna. Den största handels- och
industriorten är Skinnskattebergs kyrkby och
stationssamhälle, de förnämsta gruv- och
bruksorterna Riddarhyttan och Färna (se dessa ord).
4,811 har åker, 45,532 har skogsmark.
Industri, främst gruv- och bruksrörelse men
även trävaruhantering, därjämte jordbruk och
skogsbruk. Kommunikationer: se kartan vid
V ästmanland. Tillhör Kungsörs fögderi
och Västmanlands v. domsaga.
2. Socken i Västmanlands län, omfattar
den stor kuperade n. v. hälften av S:s härad;
356,81 kvkm, 4,117 inv. (1932). 2,143 har
åker, 24,019 har skogsmark. Huvudort är
S:s kyrkby och stationssamhälle (omkr. 600
inv. 1921). I S. ligga större delen av
Riddar-hyttans gruv- och bruksanläggningar samt
Baggå och Uttersbergs (se dessa ord) gamla
bruksegendomar. Pastorat i Västerås stift,
Köpings kontrakt.
3. Bruksegendom i S:s socken (se ovan och
kartan), förr järnbruk (nedlagt 1909), nu
sågverk, hyvleri, lådfabrik och kolugnar. Äges
av S:s bruks a.-b. (gr. 1907) men arrenderas av
a.-b. S:s såg & lådfabrik (gr. 1922, aktiekap.
150,000 kr., 250 arb.). — S. bildades genom
sammanslagning av enskilda hyttor och
hammare på 1600-talet genom släkten Hising
m. fl. Det köptes och utvidgades på 1730-talet
av greve F. Gyllenborg och ägdes sedan bl. a.
av kemisten W. Hisinger, som lät uppföra den
ståtliga bruksbyggnaden, samt slutligen
familjen Heijkenskjöld, som bildade ett a.-b.
Skioptikon [Jiå/p-], apparat för att på en
skärm projiciera en förstorad bild av ett
föremål, varigenom det kan betraktas av ett
större antal åskådare samtidigt; särskilt
apparater för visning av vanl. på glasskivor
monterade bilder, som framställts t. ex. genom
teckning el. kopiering av ett fotografiskt
negativ (diapositiv). Detta projektionssätt
kallas diaprojektion. En gammal form
av s. är lat er na magi c a (se d. o.).
För detta ändamål placerar man föremålet,
starkt belyst, något utanför brännpunkten på
en positiv lins, objektivet, vilken ger en
reell bild på skärmen. Diapositivet insättes i
s. upp och ned för att ge en rättvänd bild.
Förstoringen är lika med förhållandet mellan
skärmens och föremålets avstånd till
objektivet. För att uppnå skarp avbildning göres
objektivet förskjutbart.
Som ljuskälla begagnas vid mindre och
medelstora s. vanl. särskilt konstruerade p r
o-jektionsglödlampor, vid de största s.
båglampor. Till avbildningen bidra tydligen
endast de strålar, som efter att ha passerat
diapositivet träffa objektivet. Man anbringar
därför emellan ljuskällan och diapositivet ett
positivt linssystem, kondensorn, som
avbildar ljuskällan i objektivet. För att
ytterligare öka ljusstyrkan i bilden kan man bakom
lampan placera en konkavspegel. Särskilt vid
kinematografer användas även s. k.
spegelbåglampor, där endast den bakåt utgående
ljusströmmen nyttjas och av en konkavspegel
samlas i objektivet. För projektion av
ogenomskinliga föremål, t. ex. bilder i böcker
(episkopisk projektion), brukas speciella
s., e p i s k o p. Då härvid ingen inriktning av
ljusströmmen från föremålet mot objektivet
med hjälp av kondensor är möjlig, måste man
för att få någorlunda ljusstarka bilder
använda objektiv med stor relativ öppning (se
SKINNSKATTEBERGS HB
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
