Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skjuts - Skjutsfärdspenningar - Skjutskola - Skjutsväsen - Skjutvapen - Skjutvinkel - Skjuvning - Skjöldebrand (Skiöldebrand), släkt - Skjöldebrand, Anders Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Skjuts—Skjöldebrand, A. F.
1112
Skjuts, se Skjutsväsen.
Skjutsfärdspenningar, kam., en av de
allmännast förekommande räntetitlarna i m a
n-talsräntan (se d. o.). Vid 1642 års
riksdag beviljades, i sammanhang med
inrättandet av gästgivarskjuts mot betalning, s. till
bestridande av kostnaderna för de resor, som
voro erforderliga i kronans ärenden. Jfr
Gästgivarskjuts. Kbg.*
Skjutskola, krigsv. En s. för utbildning med
gevär, kulsprutor och kulsprutegevär, den s. k.
Infanteriskjutskolan, är förlagd till
Rosersberg, en s. för artilleriet,
Artilleriets skjutskola, är under
övningsti-den (omkr. 6 veckor på sommaren) förlagd på
Skillingaryds skjutfält. Båda ha egen chef,
den förra av överstelöjtnants, den senare av
överstes grad. G. af W-dt.
Flottans skjutskola pågår årl. omkr. 2 mån.;
den äger rum på till Hårsfjärden (se d. o.)
förlagd sjöstyrka (kustflottan, se d. o.). ö-g.
Skjutsväsen, kam. Då resande brukade
färdas ridande på egen häst, kunde
lagstiftaren inskränka sin omsorg om dem till att
skaffa härbärge och förplägning. Gustav I
stadgade den s. k. kronoskjutsen (se
d. o.). 1619 omtalas off. åliggandet att
fort-skaffa resande i allm. Ordnandet av skjuts
mot betalning tillskrives 1642 års riksdag.
Gästgivare (se d. o. och
Gästgivarskjuts), som först ensamma uppehöllo
skjutsningen, fingo sedan rätt att påkalla
hjälp av grannbönderna (reserv- och
hållskjuts). På landsbygden vilade skjutsningen
på jorden, i stad däremot först på de borgare,
som hade hästar, sedermera jämlikt 1766 års
gästgivarförordning på var och en, som låg i
borgerlig tunga och skatt. Genom 1878 års
skjutsstadga ersattes i princip
skjutsningsbe-sväret av entreprenadsystemet. För
entreprenadsystemets genomförande fastställdes
maximibelopp, maximilega. Genom
senaste skjutsstadga (22 juni 1911) lädes
ansvaret för s:s uppehållande på landstingen
samt de städer, som ej deltaga i landsting.
För upplåtelse av skjutsning på entreprenad
— i regel under en period av fem år —
an-ställes auktion i stad av magistraten, på
landet av kronofogden el. länsmannen i orten,
varefter länsstyrelsen prövar ärendet och
utfärdar tryckt skjutstaxa med utsatta
specificerade avgifter. Entreprenören åtnjuter,
utom ersättning direkt av den skjutsade,
årliga bidrag, som utgöras delvis av staten
(1930—31 36,079 kr.), delvis av landstingen,
resp, städer utom dessa. Genom bilväsendets
utveckling ha numera de flesta
skjutsanstalter befunnits onödiga och indragits. 30 juni
1931 kvarstodo blott 218. Bilar att hyra äro
att vid alla orter av betydenhet tillgå mot
fastställd taxa. 1932 års riksdag anhöll i
skrivelse till K. m:t om utredning huruvida ej
gällande stadga om s. borde upphävas. Dylik
utredning har också igångsatts. Schg.
Skjutvapen, varje slags vapen, från vilket
en kastkropp framslungas genom en på
mekanisk (bågen, ballisten, katapulten m. m.,
se dessa ord) el. på kemisk väg (de nutida
eldvapnen) framkallad stöt.
Enl. lag av 26 juli 1927 få i Sverige andra
s. än slätborrade jaktgevär ej förvärvas utan
tillstånd av K. B. el. i andra städer än
Stock
holm av poliskammare (magistrat). Ansökan
härom inges till landsfiskal i vederbörlig ort.
Likaså få s. ej i riket införas utan tillstånd
av socialministern. G. af W-dt.
Skjutvinkel, krigsv., vinkeln mellan
kärn-linjen och siktlinjen på ett eldvapen. Är
siktlinjen vågrät, blir s. identisk med
eleva-tionsvinkeln. Jfr Riktmedel och
Riktning. G. af W-dt.
Skjuvning, inom hållfasthetsläran den
på-känning. på ett material, som strävar att
avklippa el. avskära detsamma under inverkan
av två motsatta krafter, verkande i samma
tvärsektion. Jfr Hållfasthet, sp. 244.
Skjöldebrand (Skiöldebrand), svensk
släkt, härstammar från borgaren och
rådmannen i Falun Hans Ersson (d. 1669). Hans
sonsons son handlanden och rådmannen i
Köping Fredrik Brander (1692—1736) var
fader till Erik Brander, som 1767 adlades med
namnet Skjöldebrand (se nedan). Dennes son
A. F. Skjöldebrand (se nedan) blev 1814 frih.
och 1819 greve (grenen utdöd på manssidan
1889), och den sistnämndes bror
landshövdingen, generaltulldirektören och presidenten
Pehr Eri k Skjöldebrand (1769—1826)
blev 1819 frih. (grenen utdöd 1908). B. H-d.
Skjöldebrand, Anders Fredrik, greve,
militär, politiker (1757—1834), son till E. S.
Deltog i kriget 1788—90, bl. a. som
stabsad-jutant hos bertig Karl, hans gynnare och vän.
Till Gustav IV Adolf
blev förhållandet
mindre gott, och S.
lämnade 1797 den kungl.
drabantkåren. På
riksdagen i Norrköping
1800 tillhörde han
oppositionen och
nedlade 29 maj sitt
riks-dagsmannaskap. 1799
hade han företagit en
efter dåtida
förhållanden märklig
turistresa till Lappland,
beskriven och
illustre
rad av honom själv i »Voyage pittoresque
au Cap Nord» (1801—02). I kriget 1808—09
var han först chef för Östgöta lantvärn och
anförtroddes sedan olika militära uppdrag,
bl. a. en landstigning i Finland, vilken
misslyckades. S. tog aktiv del i förberedelserna
till den militärrevolt, som ledde till Gustav
IV Adolfs störtande. På riksdagen 1809
spelade S. en viktig roll. Till stor del genom
hans bearbetningar förmåddes hertig Karl att
avstå från den konstitutionella oktroj planen.
Sedan deltog S. som led. av
konstitutionsutskottet i utarbetandet av den nya R. F. Han
lämnade snart riksdagen för att jämte C. v.
Stedingk underhandla om fred med ryssarna
i Fredrikshamn. Därefter fick S. det
ömtåliga uppdraget att ledsaga den landsflyktiga
kungafamiljen till Baden. Vid Fersenska
mordet förordnad till överståthållare,
återställde han lugnet i huvudstaden. I kriget
1813—14 anförde han kavalleridivisionen och
vann vid Bornhöft (se d. o.) 7 dec. 1813 en
framgång över danskarna. S. var statsråd
1815—28, blev greve 1819, general 1820 och
en av rikets herrar 1822. — S. utgav bl. a.
även »Description des cataractes et du ca-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
