- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
1115-1116

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skodon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1115

Skodon

1116

Bild 1. Lappsko.

Bild 2. Medeltida biskopssko i
Strängnäs domkyrka.

Bild 3. »Styltsko» från
1600-talet.

Bild 4. Medeltidssko. Jordfynd frän
Stockholms slott.

Bild 5. Kvinnosko från Leksands
socken.

rigt (se Dräkt). Under medeltiden möter
man praktfullt utstyrda exemplar, ofta i
textilt material (bild 2), barocka och originella
former som snabelskon (bild 6) men också
enkla och vardagliga former (bild 4) av ett
slag, som i stor mängd ingår i svenska
medeltida stadsfynd. Under 1600-talet blev
stöveln allt vanligare i mannens klädedräkt,
till en början som låga kragstövlar (bild 7)
men mot årh:s slut betydligt högre (bild 8).
Detta årh. var det också, som klacken kom i
bruk; rätt snart utnyttjades den som ett
formbildande element för kvinnoskon, ss. i
»styltskorna» (bild 3). En besläktad form,
med klacken placerad under mellanfoten,
levde länge kvar i Siljanstraktens folkdräkter
(bild 5). Den form av stövel, som nu är i bruk,
spreds genom franskt inflytande under
1800-talets första år men undanträngdes som
sa-longsskodon på 1860-talet av resårstövletten.
Senare kommo snörkängor i användning, för
kvinnorna dock ännu under detta årh.
omväxlande med knäppkängor. I våra dagar har
särskilt lågskon — hos män ofta i förening

Utsikt över en del av Skodaverkens fabriker i Pilsen.

med den låga damasken — i hög grad vunnit
terräng på bekostnad av övriga s.

Det vanligaste materialet för s. är alltjämt
skinn och läder, men särskilt för finare
damskodon kommer också textilt material till
användning, överskodon (bottfor, galosch,
pampusch, se dessa ord) ha i Sverige varit i
bruk sedan 1800-talets början. G. Brg.

Till förekommande av underhaltigt
materials användning vid tillv. av s. är genom
1919 års k. f. ang. förbud mot användning av
papp och konstläder i s. stadgat, att vanlig
papp ej alls får användas i s. samt konstgjort
läder, konstläderpapp och kemiskt beredd
fiberpapp endast i vissa angivna delar av s.
S. av inhemskt fabrikat skola i hålfoten
stämplas med A, om de äro uteslutande
av läder, samt med B, om
ersättningsmaterial använts. Importerade s. märkas på
samma sätt, men därjämte åsättes
importörens varumärke el. firmabeteckning jämte
ordet »import».

Skotillverkning. Hantverksmässig
tillv. av läderskodon (handskomakeri) är nu
så gott som utträngd av
ma-skintillv. och bibehåller sig
blott för lyxbetonade och
ortopediska s. Fabrikationen är
uppdelad i: 1) tillskärning och
sömnad eller nåtling av
överdelen (ovanlädret), 2)
sulans fästande vid överdelen,
3) bottning och klackning samt
4) putsning och polering m.
fl. avslutningsarbeten. Arbetet
följer alltjämt i princip den
från handskomakeriet
härrörande proceduren.

Formen bestämmes av en
läst, d. v. s. en träkloss i
fotform, som varierar efter det
mycket stora antalet
modeller. På lästens undersida
fäster arbetaren en första tunn
sula (bindsulan), som formas
efter lästens böjning. Med
kniven göres runtom denna
sula nära kanten en skåra

(»rits») för att utmärka syl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jul 26 12:47:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free