Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Skodsborg—Skog
1118
styngens plats och åstadkomma en smal ränna
för becktråden. Det tillskurna och nåtlade
ovanlädret lägges därefter över lästen, sträckes
medelst lädertång el. dyl. och vikes runt
omkring över bindsulan samt fästes provisoriskt
med kanten vid denna genom stift. En andra
sula lägges på, och de tre delarna
förbindas genom hopsyning med tråd el. genom
indrivning av trä- el. metallpligg. Så
tillverkas genomsydda (durksydda) samt
pliggade skodon. I de randsydda
förenas ovanlädret och bindsulan på samma sätt,
men sedan lägges en smal läderremsa
(»randen») över den nedvikta kanten av ovanlädret
samt hopsys med denna och bindsulan,
varefter den tjockare sulan lägges på randen och
hopsys med denna. Lästen kan därunder
behållas kvar ini det randsydda s., varemot den
i de genomsydda och pliggade måste tas ut,
innan syningen el. pliggningen sker. För att
ge stadga åt hålfoten inlägges där ett
stöd (»gelänk») av läder el. annat styvt
material på bindsulan, varefter yttersulan
pålägges. Den formas väl efter bottnen
(»klappas») och fastsys. De vända skodonen (av
lätta material) göras så, att själva sulan
fästes vid lästen, ovanlädret spännes över lästen
med insidan utåt och förenas med sulan, lästen
dras ut, skon kränges rätt, varefter en lös
bindsula inlägges och fastlimmas. Klacken
göres av flera läderskivor, som limbestrykas
och fästas inbördes med stift, el. ock av trä,
som beklädes med skinn el. celluloid.
Bakkappan (s:s bakre del) göres styv genom
stadigt materialinlägg innanför ovanlädret.
Sulans kant formas medelst skarpa verktyg
samt glättas med ett hett järn, och hela s.
putsas. Randsydda s. äro de bästa, smidigare
och hållbarare än de genomsydda samt
lättare att reparera (halvsula). —
Skofabrikationen har efter symaskinens
uppfinning utvecklat sig hastigt och starkt sedan
1870-talet och utgör nu i flera länder, även i
Sverige, en storindustri, som betjänar sig av
ända till ett 100-tal olika maskiner.
Ovanlädrens el. skaftens olika delar stansas på
stansmaskin och sammansättas till »reseft»
(hela skaftstycken), sulorna stansas på
stansmaskin, sulans förening med ovanlädret
(»svickning» el. »montering») verkställes
genom maskiner, som kunna både spänna lädret
över lästen och slå in stiften. Sulan sys fast
medelst kedjesöm (Mac Kaymaskiner),
efter-styng el. dubbelsöm samt för randsydda s.
särskild söm på s. k.
Goodyear-weltmaski-ner. För annat fall har man
pliggningsma-skiner. Vidare nyttjas särskilda maskiner
för snörhåls anbringande o. dyl.,
klacknings-maskiner (som fästa den i skivor
utstansade klacken vid s. medelst stift, antingen
inifrån el. utifrån), fräs- och
glättningsmaskiner samt för avslutningsarbetet
putsnings-och polermaskiner.
I Sverige funnos 1930 232 skofabriker med
sammanlagt 11,289 arb. S. å. tillverkades 7,7
mill. par s. av läder till ett värde av 94 mill.
kr. Importen s. å. av dylika s. omfattade
huvudsaki. dyrbarare s. till ett värde av 1,2
mill. kr. Ang. s. av gummi och kautschuk se
Gummifabrikation. G. H-r.
Skodsborg [skå’sbårg], en av Nordens
förnämsta kurorter (S. badesanatorium), på öre-
sundskusten av Själland. Hålles öppen hela
året. Kom 1900 under ledning av J. C.
Otto-sen (se d. o.), vars system även tillämpas vid
Hultafors. — Vid möte i S. mellan Fredrik
VII och Karl XV 22 juli 1863 utlovade den
senare en svensk-norsk hjälpkår på 20,000
man vid ev. tyskt angrepp på Slesvig (jfr S.
Clason i Hist. Tidskr. 1914).
Skofjärden, fjärdliknande utvidgning av
Stockholm—Uppsalaleden i Mälaren, genom
Stavsund i n. förenad med Ekoln. Vid S.
ligger Skokloster.
Skofteby, f. d. socken, sedermera förenad
med Norra Härene (jfr d. o.).
Skog, större sammanhängande trädbevuxet
område. Bestämmande för en s:s typ och
karaktär äro dels växtbeståndet, dels själva
marken och dess egenskaper. Växlingar däri
skapa en mångfald olika huvudtyper (se
Skogstyper). Inom varje sådan skoglig
huvudtyp uppdelas s. efter den ingående
trädvegetationens beskaffenhet på olika
skogsbestånd (se d. o.). I de skogrikare nord- och
mel-laneuropeiska länderna har s:s utnyttjande
blivit en särskild näringsgren (se
Skogshushållning).
S:s insats i folkens liv och hushållning är
dock ej inskränkt till dess egenskap av
leverantör av virke m. m. S. har ansetts genom
sin blotta förefintlighet vara av värde,
särskilt ur klimatisk synpunkt, även om dess
betydelse på detta område tidigare mycket
överskattats. I Sverige trodde man ännu
kring mitten av 1800-talet, att s. i landets n.
delar för landets sydligare nejder voro ett
skydd mot de kalla vindarna från Ishavet,
men s:s klimatiskt skyddande egenskaper äro
av mycket lokal natur samt av betydelse
huvudsaki. för s. själv. Det har visat sig, att
s:s bevarande och återväxt i fjälltrakter, efter
havskuster eller eljest i starkt exponerade
lägen ofta äro beroende av att det
förefintliga skogsbeståndet behandlas med största
varsamhet (se Skogslagstiftning). I starkt
kuperade bergländer, där trånga dalgångar
skola avvattna betydande nederbördsområden,
kan skogsvegetationen ha den största
betydelse genom att fördröja och utjämna
neder-bördsvattnets avrinnande, varigenom häftiga
vattenflöden och översvämningar i dalbott-
Bild 6. Snabelsko från
medeltidens senare del.
Bild 7. Kragstövel.
Omkr. 1630.
Bild 8. Stövel. Omkr.
1700.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
