Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogshushållning, Skogsbruk - Skogshögskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
Skogshögskolan
1130
bestämda trädens stämpling el.
bläck-ni n g. S-r.
Historik. Skogsvård och skogsodling äro
gamla begrepp i kulturländerna. I Grekland
funnos särskilda skogstillsyningsmän, och
skogarna kring templen och offerlundarna voro
nästan helt skyddade. I Romerska riket stod
skogsvården på en höjd, som icke mycket ger
nutidens skogshushållning efter. Romarnas
skogliga praxis kvarlevde delvis i Frankrike
och Österrike. Särskilt i Venezia fanns ordnad
skogshushållning införd under
1300—1500-ta-let. Under 1400-talet utfördes skogssådd i
Tyskland, och från samma tid omtalas
skogsodlingar i England. Under medeltiden hade de
germanska stormännen skaffat sig allt större
inflytande över skogen, till en början mest
för jaktens skull men sedan även för andra
skogens produkter, ss. ollon och honung i
lövskogarna samt tjära och kol i barrskogarna.
Även kronan ansåg sig som ägare, helt eller
delvis, av de stora herrelösa allmänningarna.
I Tyskland och Österrike hade skogarna vid
nyare tidens början sin största betydelse för
jakten och bergsbruket. Vid 1700-talets mitt
utvecklade sig skogssådd och skogsplantering
kraftigt. Omkr. 1760 uppstodo mönsterskolor
för s., och vid universiteten begynte
undervisning att anordnas i s. I slutet av 1700-talet
och början av 1800-talet vann
trakthuggningen allt starkare insteg i de tyska
skogarna. Mot den schablonmässiga tyska
skogshushållningen uppträdde på 1880-talet J. K.
Gayer (se d. o.). Han ville återföra de genom
trakthyggesbruket uppkomna rena likåldriga
skogarna till gruppvis blandade olikåldriga.
Den mera rena blädningen fick på 1890-talet
en entusiastisk anhängare i B. Borggreve. Till
sist bör inom den tyska
skogshushållnings-läran nämnas C. Wagner (se d. o.), som 1907
framkom med ett nytt skogsbrukssätt,
kant-blädningen. — I England var s. i livlig
utveckling omkr. 1800 men gick sedan tillbaka.
Först på senare tid är den åter stadd i
utveckling. — Kort före 1790 gjordes de första
skogs-odlingsförsöken i Frankrike på
flygsandsfäl-ten i s. v. I Frankrike stå eg. två slags
skogsvård högt: återerövrandet genom skogsodling
av tidigare ödelagda skogar i bergstrakterna
samt skogsodlingar på hedmarker och
flyg-sandsfält. — Se vidare Amerikansk
skogshushållning samt avd. om s. i
art. om olika länder, t. ex. Danmark, sp.
453—454, Finland, sp. 378—379, och
Ryssland, sp. 1320—21.
I Sverige funnos stora skogstillgångar
under äldre stenåldern, men när den yngre
stenålderns folk lärde sig bruka jorden till åker,
blev det nödvändigt att här och där avröja
skogen. Ju mera folkmängden ökades, desto
större sträckor uppodlades. Vad som i de
bebyggda trakterna ej fick falla för yxan,
skövlades längre fram för tjärbränning och
pottaskeberedning. Gränsstriderna mot
Danmark och därunder rasande skogseldar förödde
skogen. Vackra ek- och bokskogar blevo kala
ljunghedar. Från Gustav I:s regering började
staten genom olika förordningar och lagar
ingripa i s. (seSkogslagstiftning).
Sedan genom riksdagsbeslut 1810, 1818 och 1823
skatteköpta bergverksskogar bortslumpats,
började man åter intressera sig för skogen.
Ett skogsinstitut inrättades 1828, och dess
förste styresman, I. A. af Ström (se d. o.),
kan anses som skogshushållningslärans fader
i Sverige. Under senare hälften av 1800-talet
genomfördes successivt en skogslagstiftning,
som avsåg att skydda skogen. 1859
inrättades Skogsstyrelsen för förvaltningen
av statens skogar, vilken 1882 övergick i
Domänstyrelsen. En yttring av det ökade
intresset för s. äro statens egna markinköp, som
började 1875 (1875—1930 har staten inköpt
omkr. 1/2 mill. har). Se vidare
Skogslagstiftning. G. Sch.*
1923—29 verkställdes en fullständig
undersökning av Sveriges skogar och deras
virkes-förråd, dettas tillväxt m. m.,
riksskogstaxe-ringen (se d. o. och där lämnade uppgifter).
Av den skogsproduktiva arealen äro 14,673
kvkm kala, 19,332 kvkm äro i behov av
dikning, och 9,701 kvkm utgöras av hagmark.
Myr- och kärrmarker upptaga 58,366 har,
varav 27 % anses dikningsbara. Trädantalet i
landets samtliga skogar utgör 10,348 mill.,
därav 3,729 mill. tallar, 4,531 mill. granar
samt resten lövträd av olika slag (allt träd
över 10 cm i grovlek vid brösthöjd). Per har
skogsproduktiv mark finnas i genomsnitt 59
kbm. Virkesrikast är Gävleborgs län med 85
kbm per har, virkesfattigast Norrbottens
lappmark med 36 kbm per har. Ärliga tillväxten
inom bark utgör 47,65 mill. kbm, därav 18,16
mill. kbm tall och 19,81 mill. kbm gran. Ärliga
medeltillväxten per har skogsproduktiv mark
i hela landet är 1,99 kbm. Av hela
skogsarealen ägas 23 % av staten eller
allmänna inrättningar, 26 % av trävarubolag, 1,5
% av andra bolag, 3,4 % av större
egendomsägare och 46,1 % av bönder.
Sammanlagda värdet av själva
skogsmarken uppskattades vid 1928 års
fastighetstaxering till 514,36 mill. kr. Den växande skogens
värde taxerades då till 1,565,37 mill. kr.
(sammanlagda taxeringsvärdet å all
jordbruksfastighet i landet utgjorde 6,35 7,57 mill. kr.).
Vården av dessa värdefulla skogstillgångar
har under de senaste årtiondena oavlåtligt
förbättrats och får numera anses stå på ett
täml. högt plan. S-r.
Litt.: B. Boethius, »Ur de stora skogarnas
historia» (1917); Th. Streyffert, »Sveriges
skogar och skogsindustrier» (1931) och »Världens
barrskogstillgångar» (s. å.).
Skogshögskolan, vid Experimentalfältet på
N. Djurgården i Stockholm, började sitt
arbete 1915 och har övertagit den
undervisningsverksamhet, som tidigare bedrivits vid
Skogsinstitutet (se d. o.). Enl. stadgar av 14 dec.
1917 omfattar högskolan dels en högre kurs,
jägmästarkursen, dels en lägre,
forstmästar-kursen. Jägmästarkursen, som består av en
förberedande kurs, huvudsaki. förlagd till
Garpenbergs kronopark i Kopparbergs län,
och en till högskolan i Stockholm förlagd kurs,
har till ändamål att utbilda för självständig,
större skogsförvaltning väl skickade
skogs-hushållare samt att utveckla
skogsvetenska-pen på nationell grund. Forstmästarkursen
har till ändamål att utbilda biträden vid
större skogsförvaltning eller ledare av
mindre krävande sådan. S. och Statens
skogsför-söksanstalt ha gemensam styrelse.
För att antagas till elev vid förberedande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
