Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolväsende - Litteraturanvisningar - Skolålder - Skolästsläktet - Skolöverstyrelsen - Skomakare - Skonare, Skonert - Skonertbark el. Barkskonare - Skonertbrigg - Skonertskepp - Skonåtling - Skopas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Skolålder—Skopas
1158
undervisningens historia» (1900) och »Svenska
folkskolan efter år 1842» (1911); N.
Fredriksson, »Våra praktiska ungdomsskolor» (1925);
B. J:son Bergqvist, »Våra skolor» (1923) och
»Sveriges ungdomsskolor» (1931). Fr. Sg.
Skolålder, off. beteckning för den tid,
under vilken ett barn skall erhålla allmän
skolundervisning (se S k o 1 p 1 i k t). I fråga om
barn, som åtnjuta högre skolundervisning,
brukas stundom uttrycket s. om barnets hela
normala skoltid. Fr. Sg.
Skolästsläktet, Coryphaenoi’des (Macrürus),
tillhör fam. långstj ärtfiskar, Macruridae, bland
de torskartade benfiskarna. Den långsträckta,
framtill täml. tjocka kroppen avsmalnar bakåt
i en lång, spetsig stjärt utan stjärtfena,
ögonen äro mycket stora. Hithörande arter äro
alla djuphavsfiskar. Skolästen, C.
rupest-ris, anträffas vid Bohuslän. Den lever
huvudsaki. av nordhavsräkan och blir 1 m lång. T.P.
Skolöverstyrelsen, ett under
Ecklesiastik-dep. lydande centralt ämbetsverk. I samband
med den 1904 beslutade omorganisationen av
de allm. läroverken tillkom 1905 en central
styrelse för dessa läroanstalter,
överstyrelsen för rikets allmänna
läroverk, med en överdirektör och fyra
läroverks-råd. Dess namn förändrades 1914, då
Folkskolöverstyrelsen (se d. o.) inrättades, till
L ä r o v e r k sö ver styrelsen. Sedan
Folkskolöverstyrelsen utvidgats med en
yrkesskol-avd. till ett gemensamt ämbetsverk,
Skolöverstyrelsen, sammanslogs denna enl.
beslut av 1919 års riksdag med
Läroverksöver-styrelsen. Härigenom uppkom 1920 nuv. S.
(instr. 31 okt. 1919). Denna har inseende över
1) allm. läroverk och med dem jämförliga
kommunala och enskilda läroanstalter,
statens och enskilda högre lärarinneseminarier;
2) folk- och småskolor, anstalter för fortsatt
folkundervisning och för
abnormundervisningen, anstalter för utbildning av lärarkrafter
för förutnämnda läroanstalter samt anstalter
för allmän folkbildning i övrigt; 3) tekniska
läroverk, handelsläroverk, kommunala
lärlings- och yrkesskolor samt statsunderstödda
kommunala och enskilda anstalter för
lärlings- och yrkesutbildning, vissa särskilda
anstalter för teknisk o. a. yrkesutbildning samt
anstalter för utbildning av lärare för
yrkesundervisningen. S. utgöres av 1 generaldir.
som chef och ett antal led., undervisningsråd
(se d. o.), fördelade på 3 avd., läroverk
s-a v d. (f. n. 5 led.), folkskolavd. (f. n. 6
led.) och yrkesskolavd. (f. n. 3 led.),
envar under en led. såsom avdelningschef. Till
S. höra vidare en statistisk avd. under
en byråchef, en särskild föredragande för
husligt arbete, ett antal konsulenter,
inspektörer och sakkunniga biträden samt sekr.,
notarier, registrator, vissa lägre kvinnliga
befattningshavare och e. o. personal. Generaldir.
äger i regel ensam beslutanderätt i de
ärenden, i vilkas handläggning han deltar. Fr. Sg.
Skomakare, zool., se S u t a r e.
Skönare, S k o n e’r t, segelfartyg med
fock-och stormast. Den ursprungliga s., kallad
märssegelskonert (bild 1), har rår
(råsegel) på fockmasten; nu vanligast
förekommande typer äro toppsegelskonerter
med lättare råsegel på fockmasten (bild 2)
och slättoppade s. utan rår (bild 2).
Bild 1. Märssegelskonert.
S:s stormast saknar alltid rår. Jfr
Skonertbark och Skonertskepp. ö-g.
Skonertbark el. Barkskonare,
tremastat segelfartyg med lättare (övre) råsegel på
fock- och stormasterna. Jfr Barkskepp
och Skonertskepp.
Skonertbrigg, se B r i gan ti n.
Skonertskepp, segelfartyg med tre el. flera
(ända upp till sju) master. Ursprungliga s..
ha råsegel på fockmasten, under det att
övriga master sakna rår. Slättoppat s.
saknar h. o. h. råsegel (tremastat sådant s..
benämnes ofta »hundraelva»);
toppsegel-skonertskepp har lätta (övre) råsegel
på fockmasten. (ö-g.)
Skonåtling, förfärdigande av ovanlädret
(»skaftet») till skodon.
Sko’pas från ön Paros, jämte Praxiteles
den störste marmorkonstnären i mitten av
300-talet f. Kr. En rad statyer av S. nämnes
av antika skriftställare, bl. a. en Afrodite,,
som vissa konstkännare satte över
Praxiteles’ knidiska Afrodite. Man tvekade om den>
nu i Florens befintliga Niobidgruppen
(se-Niobe 1, med bild) var ett verk av S..
el. Praxiteles. Den är betydligt yngre men<
synes i sin patetiska framställning dock
ytterst böra föras tillbaka till S. Den fasta,
punkten för S:s konstnärskap är
underrättelsen, att han byggt Athena Aleas ett
tempel i Tegea säkerligen ganska långt efter
branden 395. Ty de huvuden från
gavelgrupperna, som påträffats (nu i Aten), måste vara
S:s verk. Även statyn av Meleagros (se-:
Bild 2. Toppsegelskonert (t.h.) och slättoppad skonare..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
