Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1163
Skoskav—Skott
1164
netecknade av ojämnheter, skorp- el.
sprickbildning i hudpartier på växtdelar. På
fruktträd förekomma fruktskorv (se d. o.), på
potatis lackskorv (se F i 11 s j u k a), pulverskorv
och vanlig s. (se Potatissjukdomar);
vanlig s. angriper även betor, rovor m. fl.
rotfrukter. Selleriskorv, förorsakad av Phoma
apii, förvandlar knölarnas hudlager till en
brun, skrovlig skorpa, under vilken
vävnaderna lätt gå i förruttnelse. Th. Lfs.
Skoskav, hudskador (blåsor, sår) på fotterna,
bero vanl. på olämpliga skodon. Särskilt inom
infanteriet är en rationell fotvård en av
militärbefälets och militärläkarnas viktigare
uppgifter. Behandlingen är först och främst
pro-fylaktisk: anskaffning av ändamålsenlig
fotbeklädnad. S. skötes aseptiskt el. antiseptiskt
(borsyresalva, salicyltalg o. dyl.). J. K.*
Skot (fr. écoute), det tåg, kätting el. talja,
varmed ett segel halas ut, så att det får sin
rätta ställning. S. benämnes efter seglet, ss.
fockeskot, märseskot och klyver skot. Vid till
en bom uthalat gaffelsegel fästes s. till
bommen och kallas bomskot. Jfr Segel. ö-g.
Skoter [skå’-], den keltiska stam, som givit
sitt namn åt Skottland. Under namnet Scotti
omnämnas de f. ggn 360 e. Kr. av Ammianus
Marcellinus (se d. o.) såsom bosatta i n.
Irland; men redan före denna tid hade de
börjat infalla i Skottland och England, ehuru
de först på 400-talet synas ha gjort större
erövringar i det förra landet. De slogo sig
ned i n. v. delen av nuv. Skottland och
utvidgade därifrån sitt välde över pikterna i
n. ö. (844), det britanniska riket i s. v.
och Cumberland (945) samt det angelsaxiska
i s. ö. Skottland (1018). Pikter och britter
(i den mån dessa icke drogo söderut)
upp-gingo i s. S. voro sålunda utan tvivel urspr.
ett iriskt folk. De kvarleva ännu tämligen
oblandade i skotska högländerna, där också
det gaeliska språket delvis bevarats. — Jfr
E. Windisch, »Das keltische Brittannien bis
zu Kaiser Arthur» (1912). K. F. J. (J. Ch-r.)
Skotfoss, industrisamhälle i Telemark fylke,
Norge, vid utbyggt fall av Skienselven
nedanför Norsjö, med träsliperi och Norges
största pappersbruk, tillhörande Unionkonsernet;
2,130 inv. (1931). Vid S. Löveids slussar. Ax. S.
Sköthending, isl., se Assonans.
Skothorn, det hörn av ett segel, vari skotet
(se d. o.) är fäst.
Skotfsm (S c o t i’s m), den åskådning, som
utvecklades av skolastikern Johannes Duns
Scotus (se Duns S c o t u s). — S k o t i’s t e r
(s c o t i’s t e r), anhängare av s. S-e.*
Skotom [skåtå’m], defekt el. lucka i
synfältet. S. kallas positivt el. negativt,
allteftersom patienten märker det el. ej. Blinda
fläcken (se d. o.) är ett fysiologiskt negativt s.,
flimmerskotom (se d. o.) är ex. på ett
positivt s. K. G. P-n.
Skotska frikyrkan (eng. Free church of
Scot-land), se Skottland, kyrkliga förhållanden.
Skotska högländerna, se Skottland
och Storbritannien.
Skotska tyger, se T a r t a n.
Skotsk-gaeliska, se Gaeliska språket
och litteraturen.
Skotsk setter, zool., se Hundraser, sp. 135.
Skotsk terrier, zool., se Hundraser, sp. 132.
Skotsk vallhund, se Hundraser, sp. 136.
Skotstek, se Knut, bild 7.
Skott. 1. (Bot.) S. består av en ogrenad
stamdel (skottaxeln) och därpå sittande blad.
Axelns längdtillväxt förmedlas genom
celldelning i en i spetsen befintlig växtpunkt.
Bladen anläggas ytligt (exogent) i form av
utbuktningar omedelbart nedanför denna. De
tillväxa i början snabbare än skottaxeln samt
böja sig över växtpunkten och skydda denna
för torka, frost o. s. v. På det unga s.
(knoppen) sitta bladen el. bladanlagen tätt hopade,
men när s. sträcker sig (»knoppen slår ut»),
avlägsna de sig mer el. mindre långt från
varandra. Den del av axeln, som ligger
mellan två på varandra följ, blad, kallas
ledstycke el. mellanled (internodium), den, där
bladet utgår, led el. nod (nodus). 1 bladvecken
anläggas knoppar, som ge upphov till
sidoskott (grenar). Dessas läge blir således
beroende av bladställningen (se Blad). Ilos
groddplantan kallas det ledstycke, som ligger
mellan roten och hjärtbladen (el. hjärtbladet),
hypokotyl, det, som ligger omedelbart
ovanför dem, epikotyl. Ledstyckenas längd
är i viss mån beroende av yttre faktorer. I
fuktig luft el. vid riklig bevattning bli de
längre. Även otillräcklig ljustillgång
förorsakar förlängning (se E tio ler ad e). Hos
många växter, särskilt träd (t. ex. bok och
tall), finnas två slags s.: långskott,
långgrenar, med långa, och kortskott,
dvärggrenar (b r a c h y b 1 a s t), med korta
ledstycken. I fråga om symmetrien skiljer man
mellan r a d i ä r a s., med runt om
stående blad och vanl. trind axel, och d o r
siven t r a 1 a s., med olika rygg- och buksida
och ej sällan tillplattad axel. Vanl. tillhöra
upprätta s. den förra, snett ställda
(plagio-tropa) den senare typen. Dorsiventraliteten
är i vissa fall betingad av yttre faktorer
(tyngdkraften, ensidig belysning) och kan då
experimentellt ändras (t. ex. hos gran); i
andra fall är den autonom och ej möjlig att
ändra (t. ex. hos alm). Dorsiventraliteten kan
också taga sig uttryck däri, att de på
flankerna sittande knopparna äro kraftigast
(»gynnade») och att således sidoskotten på
huvudskottets flanker bli kraftigast el. över
huvud ensamt komma till utveckling. För
trädens arkitektonik spela s:s
symmetriför-hållanden en stor roll (jfr t. ex. almen, som
h. o. h. är uppbyggd av dorsiventrala, och
granen el. Araucaria, hos vilka huvudstammen
är bildad av radiära s.).
Ett s. med sina sidoskott (grenar) av olika
ordningar bildar ett skottsystem (jfr
Förgrening).
Dödas toppskottet hos ett träd med
mono-podialt byggd stam (t. ex. gran el. tall), växa
en el. flera av de översta grenarna i
huvudstammens riktning och övertaga dess
funktioner: regeneration. För regeneration
kunna även tjänstgöra adventivknoppar på
avhuggna stammar (stubbskott hos t. ex.
björk) el. på rötter (rotskott hos t. ex. asp).
Vid regeneration hos ett avskuret skott
framträder bipolaritet; grenar utveckla sig vid el.
nära toppändan, rötter vid el. nära basändan,
även om s. ställes upp och ned. På ett snett
ställt el. horisontellt liggande s. gynnar
tyngdkraften knoppbildning på översidan (nära
toppändan), rotbildning på undersidan. G. M-e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
