Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skottland (Kyrkliga förhållanden—Författning och förvaltning)
1167
(The Uplands-, når i Merrick 842 m ö. h.), som
ansluter sig till Cheviot hills, gränshöjderna
mot England. Den n. och största delen av S.
utgör Skotska högländerna (The Highlands),
ett vilt och delvis svårtillgängligt bergland,
genomskuret av djupa dalar. Genom den
markerade sänkan Glenmore delas högländerna i
två delar, av vilka den s. ö. bl. a. omfattar
Grampianbergen med Storbritanniens högsta
topp, Ben Nevis (1,343 m). Inom högländernas
västligaste delar samt på Ilebriderna talas
ännu gaeliska språket, som dock snabbt viker
för engelskan. Jfr vidare
Storbritannien. S. F.
Kyrkliga förhållanden. Om reformationens
genomförande i S. på 1560-talet se K n o x.
Den skotska statskyrkan blev då
calvinsk-presbyteriansk; den katolska kvarlevde som
en stor minoritet. Redan 1572 upprättades
till namnet ett protestantiskt episkopat, och
sedan sönderslets S. i mer än hundra år av
strider mellan presbyterianer och episkopaler.
Närmast segrade presbyterianismen på
generalsynoden i Glasgow 1581. På Jakob VI :s
initiativ utformades 1606—12 en
episkopal-kyrka efter engelskt mönster, dock så, att
under biskoparna presbyterier och synoder
fortforo och calvinismen härskade i tro och
kult. Ärkebiskop Lauds (se d. o.) och Karl
I:s överdrivna anglikanska nit framkallade
revolutionen 1637, som fortsatte i den stora
engelska revolutionen. 1638 uppsattes den
berömda National league and covenant, och s. å.
bortsopades av ett kyrkomöte i Glasgow hela
episkopalsystemet till förmån för
presbyterianismen. Alla de av Westminstersynoden 1643
■—49 uppsatta dokumenten: gudstjänstboken,
kyrkoformen, bekännelsen, katekeserna och
psalmöversättningen, godkändes av S:s
kyrkomöte och parlament och fingo sitt förblivande
hem i S. Cromwells independentiska
kyrkoordning kunde ej genomföras i S., men då
presbyterianerna splittrades i de strängare
covenanters och de rojalistiska resolutioners,
kunde Karl II 1662 åter organisera ett skotskt
episkopat. Sedan Stuartarna störtats,
avskaffades 1689 episkopalkyrkan, och 1690—94
kunde William Carstares, skotska
presbyteria-nismens andre fader, utforma den skotska
cal-vinsk-presbyterianska statskyrkans ännu i dag
bestående organisation. — S:s
episkopal-kyrka räknade vid 1928 års ingång 7 stift
ocb 59,657 kommunikanter. —
Romerskkatolska kyrkan återupprättades 1878
med två ärkebiskopsdömen och fyra
biskops-dömen. 1928 räknades 606,650 katoliker i S.
— Mot slutet av 1700-talet började en
kongre-gationalistisk (independentisk) rörelse i S.
Under 1800-talet förde den till flera
separatkyrkor, som 1896 förenade sig till
Congrega-tional union of Scotland. 1928 räknade den
38,832 kommunikanter. Av andra
sektbildningar äro baptisterna talrikast, med
23,000 kommunikanter.
Sedan engelska parlamentet 1712 återställt
patronatsrätten, gav frågan om
församlingarnas fria valrätt upphov till många slitningar
och schismer inom den presbyterianska
statskyrkan. 1733 utbröt sig Secession church
under ledning av Ebenezer Erskine. 1752 följde
en ny utbrytning kring Thomas Gillespie.
Hans frikyrka, Relief, kämpade i motsats mot
1168
seceders för tolerans och nattvardsgemenskap
mellan alla de skotska kyrkorna. 1820
förenade sig flertalet seceders till United
secession church. 1847 förenade sig denna och
Relief till den extremt frikyrkliga United
pres-byterian church. 1843 utbröts ur statskyrkan
Free church of Scotland kring Thomas
Chalmers (se d. o.) m. fl. Denna landets
största frikyrka, som utvecklade en
storartad offervillighet för inre och yttre
mission, sammanslogs 1900 med United
presby-terian church till United free church of
Scotland. 2 okt. 1929 återförenades denna med
statskyrkan, som, sedan patronatsrätten 1874
avskaffats, vunnit i folklighet och livskraft.
Den nya Church of Scotland, som av
parlamentet garanterats rätten till en av
statskontroll oberoende utveckling och lagstiftning
inom sin egen sfär, räknar efter
återföreningen bortåt 2 mill. kommunikanter. En
minoritet, som icke biträdde unionen 1900,
kvarstår som Free church of Scotland. Sedan
1925 äro statskyrkan och de flesta
frikyrkorna representerade i det för ekumeniska
syften verksamma Scottish churches’ council.
Litt.: G. Grub, »Ecclesiastical history of
Scotland» (4 bd, 1861; huvudarbete); C. G.
Mac Crie, »The church of Scotland. Iler
divisions and her re-unions» (1901); J. K.
Hewi-son, »The covenanters» (2 bd, 1908); O.
Dibe-lius, »Das kirchliche Leben Schottlands» (1911);
A. R. Mac Ewen, »History of the church in
Scotland» (2 bd, 1913—18); Svenska Kyrkans
Årsbok 1930, s. 126 ff. E. Nwn.
Författning och förvaltning. Genom en
1707 antagen unionsakt uppgick S. i
Storbritannien; i det nya gemensamma
parlamentet insattes 16 skotska pärer och i underhuset
45 representanter för S. Konungen har ej
rätt att utnämna nya pärer av S. Antalet
underhusled. för S. har höjts, senast 1918 (till 74).
Först genom parlamentsreformen 1918 blevo
villkoren för rösträtt i det stora hela lika i
S. och England. — Genom 1707 års unionsakt
bestämdes, att tullar och förbrukningsskatter
skulle i stort sett ordnas enhetligt för S. och
England, att samma mynt-, mått- och
viktsystem skulle gälla. — De särskilda skotska
lagarna skulle förbli i kraft, tills de genom
parlamentsbeslut ändras. Nya av parlamentet
antagna lagar gälla även S., såvida icke
annorlunda utsäges. I en mängd fall ha givits
och givas alltjämt på vissa områden
särskilda lagbestämmelser för S. — S. har sin
särskilda domstolsorganisation; dock är
Englands högsta domstol (House of lords) även
S:s högsta appellinstans. S:s egen högsta
domstol i civila mål är Court of session
i Edinburgh, i kriminella mål Iligh court
of justiciary. Vanl. handlägger en domare
med jury förekommande mål.
Underdomare är i varje grevskap (county) sheriffen
och i mindre mål fredsdomare (justices of
peace) eller vissa ämbetsmän i städerna. —
De centrala förvaltningsorganen äro i allm.
gemensamma för England och S., men det
finns vissa särskilda organ för skotska
ärenden, så främst en sekreterare för S.
(från 1885), som brukar tillhöra ministären
och ofta även tillhör kabinettet. Han är chef
för Scottish office, där en mängd inre
förvaltningsärenden för S. handlägges. Till
ministä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
