Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Skriftepenningar - Skriftermål - Skriftexpert - Skriftexpertis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skriftepenningar—Skriftexpertis
1183
ett slags symbolisk framställning av
tilldragelser (t. ex. hieroglyfinskrifterna; se
Egyptiska språket och skriften). Med
tiden övergingo bilderna till mer el. mindre
godtyckliga former, på samma gång som vissa
ljud fixerades vid vissa tecken. Så hade på
ett tidigt stadium vart ord sitt givna tecken
(o r d s k r i f t, så i stort sett ännu hos
kineserna ; se Kinesiska språket och
litteraturen, sp. 740 ff.), därnäst varje
stavelse (stavelseskrift) och till sist
vart enkelt ljud (ljudskrift). Med den
sista utvecklingen har man hunnit till b o
k-stavsskriften.
Huruvida den feniciska s. härstammar
från hieroglyferna el. den babyloniska
kilskriften (se d. o.) är en omtvistad fråga.
Ur den feniciska s. utvecklade sig det
ara-meiska alfabetet (i Assyrien), som åter var
ursprunget till den hebreiska
kvadratskriften (se Hebreisk skrift). Från
nordsemitiska (ej feniciska) alfabet härstamma
Indiens skrivtecken. Indiernas heliga
alfabet är det s. k. devanägari (se d. o.; jfr
även Indiens språk och litteratur,
sp. 532 med bild). — Den grekiska s.
härledes från fenicierna (se Alfabet och
Grekiska språket, sp. 1005 ff.; jfr
även Papyrus). — Romarna fingo sitt
alfabet närmast från grekerna (se Alfabet),
och bokstävernas äldsta latinska namn likna
mycket de grekiska. Till följd av
Ijudskilj-aktigheterna mellan romarspråket och
grekiskan måste en och annan bokstav där
beteckna ett annat ljud än i det grekiska alfabetet
(se vidare Latinska språket). —
Kyrkslaviskans (se d. o., med bilder) båda former,
glagolitisk s. och cyrillisk s.,
härstamma från grekisk minuskel- och
majuskel-skrift. — De gotiska skrivtecken, som
brukas av Wulfila (300-talet) i hans
bibelövers. (se C o d e x 2; en sida därur finnes
avbildad vid art. Handskrift), äro i vissa
punkter fritt utbildade men erinra i
andra både om det grekisk-latinska alfabetet
och om runraden. — Om runskriften se
Runor. Om den keltiska skriften o g h a m
se d. o. — Av svensk medeltidsskrift finnas
prov återgivna i art. Handskrift,
Landskapslagar och Pergament.
Semitisk s. liksom pehlevi skrevs från höger
till vänster, den kinesiska och möjl. den
äldsta kilskriften uppifrån nedåt. Även grekerna
skrevo i början från höger till vänster, och en
lämning därav är det i vissa gamla
inskrifter förekommande s. k. bustrofedon,
»plogskrift», i vilken varannan rad går från höger
till vänster, varannan däremot från vänster
till höger. Vid bokstavsskriftens första
framträdande (hos egypter, fenicier m. fl.)
betecknades i allm. blott konsonanterna.
Vokalbeteckning infördes först senare av judar,
syrer och araber.
S., som är avsedd att kunna tolkas blott
av den, som har nyckeln därtill, kallas kr y
p-t o gr af i (se d. o.; jfr även Chiffer).
Konsten att skriva med förkortningar kallas
snabbskrift (takygrafi) el. kort skrift
(se Stenograf i). — Om internationella
skriftspråk se Pasigrafi. — Om
blindskrift se Blindundervisning. Se
även Paleografi med skriftprov från hela
1184
medeltiden. — Litt.: H. Jensen, »Geschichte
der Schrift» (1925); A. Lombard, »Europas och
den vita rasens språk» (1926), s. 15—28. R. G.*
2. Eg. det, som är nedskrivet, skriftlig
handling, uppsats, avhandling, bok, skriven
(se Handskrift) el. tryckt. Om tryckt s.
se även Tryckfrihet,
Tryckfrihetsförordningen och Äganderätt.
Inom förvaltningen betecknar s. av enskild
person el. enskilt företag ingiven handling, i
motsats till skrivelse, uppsatt av off.
myndighet. — I bestämd form betyder
Skriften »den heliga skrift», bibeln. (E. F-ck.)
3. Dets. som bikt (se d. o.) el. »hemligt
skriftermål» enl. 1686 års svenska kyrkolag.
— Skrifta sig, bikta sig. — Gå till
skrift, »gå till nattvarden». Jfr
Skriftermål. J. p.*
Skriftepenningar, se Dukpenningar.
Skriftermål, den kyrkliga handling, som
enl. svensk kyrkolag är en förberedelse till
begåendet av Herrens heliga nattvard. S.
hålles samma dag nattvardsgången äger rum
el. någon föreg. dag. Akten börjar och
slutar med en psalm och består f. ö. av en kort
betraktelse (skriftetalet), syndabekännelse
och avlösning (absolution) i villkorlig form.
Obligatorisk anmälan till s. och
nattvardsgång upphävdes 1910. S. upphörde 1916
även att vara obligatorisk
förberedelse till nattvardsgång. I vissa fall må
s. med nattvardsgång kunna förrättas under
högmässa. — S. i ovannämnda mening kallas
i 1686 års kyrkolag »allmänt skriftermål».
»Hemligt skriftermål» (se B i k t) försiggår
enskilt inför prästen (kyrkolagen kap. 7). Jfr
kyrkohandboken kap. 5 »Om allmänt
skriftermål». — Jfr Gudstjänst,
Kommuni o n och Nattvardsgång. O. Hpl.
Skriftexpert (jfr Expert), person, som
utövar skriftexpertis (se d. o.).
Skriftexpertis, sammanfattning av de
metoder, som användas för undersökning av
skrifts tillkomstsätt el. därmed
sammanhängande frågor. När undersökningen avser att
genom jämförande av stilegenheter
fastställa om viss skrift härrör från samma hand
som en annan, kallas den
stilgranskning (se d. o.). S. kan ha att utreda hur
gammal en skrift är, antingen absolut —
vilket emellertid ofta är ogörligt — el. i
förhållande till annan skrift. Det sistnämnda
kan ofta med full säkerhet avgöras. Vidare
har s. ofta att utreda om viss del av en
skriven text, oberoende av tiden, tillkommit i
samband med övriga delar el. om ändringar
skett i en text genom raderingar el.
tillskrift. Återställandet av utplånad skrift
och borttagandet av överstrykningar, som
göra skriften oläsbar, äro också uppgifter för
s. En ofta förekommande fråga är huruvida
en av stilen att döma äkta namnteckning
tillkommit genom efterbildning av en sådan.
Sekundärt äro undersökningar av bläck o. a.
skrivmaterial ofta av stor betydelse. I
enstaka fall förekomma även problem av helt
annan art.
S:s huvudsakliga hjälpmedel äro dels
kemiska — t. ex. undersökning av bläck,
återställande av utplånad skrift —, dels
fysikaliska. Av de sistnämnda kunna nämnas
mikroskopet, spektroskopet, belysningsappara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
