Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skriftexpertis - Skriftgranit - Skriftgranskning - Skriftlav - Skriftlig handling - Skriftligt bevis - Skriftlärda - Skriftspråk - Skrikfåglar - Skrikörn - Skrin - Skrinda - Skriptum - Skritt - Skrivarklass (Skrivklass) - Skrivarsjuka - Skrivkramp - Skrivkrita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
Skriftgranit—Skrivkrita
1186
ter (även för ultraviolett ljus, kvartslampa,
se d. o.) samt framför allt fotografikameran
med alla dess många hjälpmedel, olika
belys-ningssätt samt varierande framkallning m. m.
Många av den egentliga s:s resultat kunna
vara i hög grad säkra och entydiga och därför
i rättssaker fullt och objektivt beviskraftiga.
S. kan sägas ha i huvudsak utvecklat sig
efter slutet av förra årh.
Litt.: W. E. Hagan, »Disputed
handwri-ting» (1894); A. Langlet, »Stilgranskning och
dess värde som bevismaterial i rättegångar»
(i Sv. Advokatsamf :s Årsmötesförhandl. 1911);
A. S. Osborn, »Der technische Nachweis von
Schriftfälschungen» (övers, från eng., 1921)
och »Questioned documents» (1929); H.
Söderman och E. Fontell, »Handbok i
kriminalteknik» (1930). A. Lgt.
Skriftgranit, petrogr., se Granit, sp. 945.
Skriftgranskning, se Skriftexpertis.
Skriftlav, Gra’phis scri’pta, bot., se bild 4
vid Lavar.
Skriftlig handling, jur., brukas vanl. i
samma betydelse som skriftligt bevis.
Skriftligt bevis, jur., skriftlig handling,
som genom sitt innehåll tjänar till bevis i
rättegång. Handlingen skall alltså genom
sitt innehåll vara bevisande; om
handlingen användes t. ex. blott för jämförelse av
handstilar, utgör den ej ett s. i rättegången.
Det, som genom handlingen skall bevisas, kan
vara antingen själva den i handlingen
innefattade förklaringen eller ett annat faktum,
till vilket man sluter från nämnda
förklaring. Till s. har man att hänföra ej blott
sådana handlingar, som äro upprättade just
för att tjäna till bevis, urkunder i trängre
mening, utan även andra handlingar, t. ex.
enskilda brev. — Svensk rätt innehåller i
rättegångsbalken kap. 17 § 1 det allmänna
stadgandet om s., vilket ger domaren fri
prövningsrätt med avseende på s:s bevisvärde
och sålunda icke binder honom vid legala
bevisregler. Denna fria prövningsrätt
omfattar såväl handlingens tillförlitlighet i
yttre måtto, d. v. s. dess äkthet (el. att den
verkligen är utfärdad av den person, som
framstår som dess utfärdare), och dess i
övrigt oförfalskade beskaffenhet (eller att
handlingen icke efter utfärdandet obehörigen
blivit ändrad) som ock handlingens inre
bevisvärde, dess vitsord och verkan i saken, d. v. s.
det bevisvärde, som kan tillkomma den i den
skriftliga handlingen innehållna förklaringen.
Vissa regler för särskilda fall äro dock
antingen utbildade i praxis, t. ex. presumtion av
äktheten hos en handling, som till det yttre
framstår som härstammande från viss
offentlig myndighet, el. fastslagna i lag, ss. i
rättegångsbalken kap. 17 § 26 el. kap. 11 § 38 el.
i §§ 12 ff. i förordn. 4 maj 1855 ang.
han-delsböcker och handelsräkningar. — En för
s:s användbarhet i det praktiska
rättsli-vet avgörande fråga är i vad mån plikt
att i rättegång ställa s. till parts
förfogande föreligger för motparten el. tredje
man, som innehar handlingen, s. k.
editions-plikt. Svensk rätt saknar bestämmelser
härom, och domstolarna äro i praxis mycket
återhållsamma. Har part en privaträtt till ett hos
annan befintligt s. el. rör detta ett för parten
och innehavaren gemensamt rättsärende el.
rättsförhållande, torde editionsplikt föreligga;
eljest är frågan tvivelaktig. — Se E. Trygger,
»Öm skriftliga bevis» (1887). T. E.
Skriftlärda (hebr. soferim, grek,
gramma-téi’s) kallades ett strängt exklusivt andligt
stånd bland judarna, som uppkom i
Babylo-nien efter exilen. Den förste kände
skriftlärde är E s r a på 400-talet f. Kr. S. ägnade
sig h. o. h. åt lagstudium och undervisning.
S. voro avgörande auktoriteter i alla religiösa
och juridiska frågor och åtnjöto ett
utomordentligt anseende. Vanl. tillhörde de
fariséernas riktning, men även sadducéerna hade
sina s. Jesus stod i skarp opposition till
deras skriftutläggning. Det judiska rabbinatet
är en forts, av skriftlärdomen. A. Fr.
Skriftspråk, se Riksspråk.
Skrikfåglar, Anisomydi, underordn. bland
tättingarna. S. utmärkas framför allt av
osymmetriskt utbildad sångmuskulatur och
omfattar huvudsaki. i Amerika
hemmahörande former, ss. ugnfåglar, tyrannfåglar och
klockfåglar (se d. o.). T. P.
Skrikörn, zool., se Kungsörnsläktet.
Skrin, husgerådssak av trä el. metall i
form av en helt liten kista, ägnad att hållas
tillåst för förvaring av smärre förnödenheter
(sy-, socker-, matsäcksskrin o. s. v.) el.
dyrbarheter (juvel- och dokumentskrin). Under
medeltiden inneslötos helgons kvarlevor i
dyrbara s. (se R e 1 i k v a r i u m). G. Brg.
Skrinda, numera oftast arbetsvagn med korg
av grindar, för forsling av stråfoder m. m. I
äldre tid betecknade s., såsom också ännu i
de n. delarna av Sverige, korgen el. lådan på
släden, ofta också överfört som namn på
släden i sin helhet (»färdskrinda» etc.). G. Brg.
SkrFptum (lat. scri’ptum, det skrivna), plur.
s k r i p t a, skriftlig (skol)uppsats.
Skritt, se Gång, sp. 118; jfr R i d n i n g.
Skrivarklass (S k r i v k 1 a s s), se
Skolväsende, sp. 1152.
Skrivarsjuka, ett sjukdomstillstånd, som
uppträder hos vanl. psykiskt nedsatta
personer, sysselsatta med skrivning, sömnad och
liknande precisionsarbeten, och utmärkes av
småningom tilltagande kramptillstånd i
handens och underarmens muskler. S. hör till
de yrkesneuroser, där musklernas
koordination är rubbad endast när dessa muskler
användas till ett visst ändamål. S. torde
närmast kunna jämföras med stamning vid tal.
En skrivarsjuk kan obehindrat använda
samma muskler till annat arbete. Man har
därför antagit, att s. är av central natur.
Utgången är alltid oviss; många gånger
måste den sjuke för alltid övergå till
skrivmaskin. Behandlingen består först och
främst i en längre tids vila. Många gånger
kan omväxling i pennskaftens form och
sättet att hålla dem göra nytta. Galvanisk
elektricitet har ibland haft god effekt, likaså
massage samt systematisk gymnastik för
inövning av skrivrörelser. All denna
behandling bör dock ej äga rum förrän efter minst
ett par månaders vila. E. L-g.
Skrivkramp, med., dets. som
skrivarsjuka (se d. o.).
Skrivkrita, geol., se Krita och Skåne,
sp. 1239.
XVII. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
