Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skåne - Litteraturanvisningar - Skåne (försäkringsaktiebolag) - Skånela - Skånelagen - Skånelaholm, Skånellaholm - Skåneland - Skånemässan - Skånes enskilda bank - Skånes konstförening - Skåne—Smålands järnväg - Skånes stenkolsförande bildningar - Skåningen el. Stoppen - Skånings härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1251
Skåne—Skånings härad
1252
Skånelaholm.
Roskildefreden» (1932); »Skåne genom
skånska konstnärsögon» (1925). H. W-n.
Etnografi: Bland moderna undersökningar
om skånsk etnografi märkas: G. J:son Karlin,
»Skånsk textil konstslöjd» (i Tidsskrift for
Kunstindustri 1886); »Gammal allmogeslöjd
från Malmöhus län» (8 h., 1916—23); N.
Lith-berg, »Den skånska gården» (i Sv. Turistfören:s
Årsskr. 1919); G. Gustafsson, »Bidrag till den
skånska gårdens historia» (i Hum. Vet.-samf:s
i Lund Årsberättelse 1926—27); B. Engström,
»Åldermansskifte och bystämma» (i
Fataburen 1927); Å. Campbell, »Skånska bygder
under förra hälften av 1700-talet» (1928); S.
Svensson, »Den sista kärven och det sista
lasset» (i Folkminnen och Folktankar 1931);
A. Lindblom, »Från Byzans lejon till S:s
varulv» (i Nordiska Museets och Skansens
Årsbok Fataburen 1932). Uppgifter om möbler
även i S. Erixon, »Möbler och heminredning»
(2 bd, 1925—26), om textilier i Emilie von
Walterstorff, »Textilt bildverk» (1925), och
om dräktskick i S. Svenssons dräktuppsatser
i »Svenska kulturbilder». S. S.
Historia: Utom litteratur vid särskilt
artiklarna Lund, Lunds domkyrka,
Lunds stift, Lunds universitet,
Malmö, Skånska kommissioner
samt Skånska landskapens
historiska och arkeologiska förening
kunna nämnas historiska arbeten av L.,
C. G. och C. Weibull (bl. a. C. Weibull,
»Lübeck och Skånemarknaden», 1922, och C.
G. Weibull, »Skånska jordbrukets
historia», 1923) samt krigshistoriska av A. Stille.
Av urkundssamlingar tillkom 1931
»Bulla-rium Danicum», I, utg. av A. Krarup. Viktig
äldre litt. är Linnés »Skånska resan» (1751;
nya uppl. 1874 och 1920), A. Cronholm, »S:s
politiska historia» (2 bd, 1847—51), J. E.
Rietz, »Skånska skolväsendets historia» (1848),
J. C. Barfod, »Märkvärdigheter rörande
skånska adeln» (1847; 2:a uppl., utg. av G.
Carl-quist, 1925), och G. Ljunggren, »Skånska
herregårdar» (1852—63). Om övergångstiden se
K. Fabricius, »Skaanes övergång» (2 bd, 1906).
Bibliotekshistoriska undersökningar för S. äro
gjorda av bl. a. L. Weibull, Ellen Jörgensen
och O. Walde, kyrkohistoriska för nyare tid
av E. Newman och H. Pleijel. Jfr vidare E.
F. K. Sommarin, »Det skånska jordbrukets
ekonomiska utveckling 1801—1914» (1917);
uppsats av H. Berg i Scandia, III (1930); H.
Wåhlin, »Boken om S.» (s. å.); S. Bolin,
»Skånelands historia», I (s. å.). B. H-d.
Skåne, försäkringsaktiebolag, gr. 1884 i
Malmö för drivande av brand- och
livförsäk
ring. Genom det 1896 bildade
dotterbolaget Aurora drives
återförsäkring i
brandförsäkring m. fl. branscher och
genom det 1902 bildade
dotterbolaget Malmö
brandåterför-säkring, olycksfalls- och
sjukförsäkring samt ansvarighets-,
automobil-, inbrottsförsäkring
m. fl. branscher. Den totala
ansvarssumman för
kapitalförsäkring för dödsfall utgjorde
i S. 31 dec. 1931 206,900,000
kr. och ansvarssumman för
direkt brandförsäkringsrörelse i
Sverige 1,760,788,000 kr. Den totala
premieinkomsten på livförsäkringsrörelsen var 1931
6,700,000 kr. och på brandförsäkringsrörelsen
4,722,880 kr. G. P-e.
Skånela, socken i Stockholms län,
Seming-hundra härad, ö. om Sigtuna, vid sjön
Fy-singen; 39,87 kvkm, 466 inv. (1932).
Slättbygd med skogiga småhöjder, bl. a. Långåsen
(Stockholmsåsen). 1,451 har åker, 1,818 har
skogsmark. Egendomar: Skånelaholm (se d. o.)
och Harg. Ingår i S. och Norrsunda pastorat i
Ärkestiftet, Seminghundra och Ärlinghundra
kontrakt.
Skånelagen, se Landskapslagar, sp.
676.
Skånelaholm, Skånellaholm, gods i
Skånela socken (se ovan); 525 har, därav 199
har åker; tax.-värde 237,700 kr. (1930). Har
tillhört bl. a. Magnus Ladulås, Sko kloster,
1641—1742 släkten Gyldenklou och 1742—
1918 släkten Jennings. S. blev 1753
fideikommiss, 1918 förvandlat till
fideikommisskapital. Nuv. ägare är fil. dr H. Rettig.
Skåneland. Beteckningen S. nyttjades av
t. ex. Linné i betydelsen Skåne. Med
hänsyftning på den medeltida termen Terra Scaniae,
Skåne i vidsträckt bemärkelse (de skånska
landskapen), har ordet i senare tid använts
som sammanfattande historisk beteckning för
Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm och
vann burskap särskilt genom den av M. och
L. Weibull 1901 startade Historisk Tidskrift
för Skåneland. B. H-d.
Skånemässan, se Mässa, sp. 641.
Skånes enskilda bank, se
Skandinaviska kreditaktiebolaget.
Skånes konstförening, se Skånska
konstnärslaget.
Skåne—Smålands järnväg (sign. S. S. J.),
spårvidd 1,435 m, 147,o km lång, förbinder
Kärreberga på Hälsingborg—Hässleholms
järnväg med ö. Ljungby, Markaryd, Ljungby
och Värnamo. Sträckan
Kärreberga—Markaryd öppnades för allmän trafik 1893, övriga
linjer 1897—99. F.P.
Skånes stenkolsförande bildningar, geol., se
Skåne, sp. 1237.
Skåningen el. Stoppen, svensk folkdans,
är en pardans, som dansas efter en
polkett-melodi i 2/4 takt och 2 repriser om 8 takter
var, under vaggning med kroppen; av de 3
stegen tages det andra mycket kort, och vid
10 :e och 12 :e takten stannar paret plötsligt,
vilket även anges i musiken. E. Kl.
Skånings härad, i Skaraborgs län, omfattar
slättbygden närmast ö. om mell. Lidan och
sträcker sig i n. ö. upp till Skara; 505,75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
