Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skånska prästerskapets byggnadskassa - Skånska Socialdemokraten - Skånska trängkåren (T. 4) - Skånska yllefabriken - Skånsk fibla - Skåp - Skåpafors - Skåra - Skårby - Skårdals skans - Skåre, Skåre läge - Skåre (jaktväsen) - Skårkas - Skårman, Johan Albert Otto - Skåängsstenen - Skäck - Skäckerfjällen - Skädda - Skäfthammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Skånska Socialdemokraten—Skäfthammar
1258
kassan erlägga de avgifter, som förut skolat
utgöras av boställshavaren. Fråga om
kassans avveckling är under handläggning. (Schg.)
Skånska Socialdemokraten, tidning i
Hälsingborg, uppsatt 1907; förste redaktör A. J.
Christiernson (t. o. m. 1917). Tidningen
utkommer sedan 1907 sex ggr i veckan med en
uppl. för Hälsingborg och en för Landskrona;
huvudred, sedan 1921 K. Bergström (f. 1888).
Skånska trängkåren (T. 4) tillhör Södra
ar-méfördeln. och är förlagd till Hässleholm.
Kåren började uppsättas 1893 under namnet
Wendes trängbataljon, 1902 ändrat
till Wendes trängkår och 1904 till
det nuv.
Skånska yllefabriken, a.-b., se
Kristianstad, sp. 95.
Skånsk fibla, bot., se C r e p i s.
Skåp, förvaringsmöbel, som nära
sammanhänger med olika hyllformer och som torde
ha utvecklats ur dessa. Redan under
medeltiden voro olika former, dels väggfasta och
dels fristående, fullt utvecklade. I hemmen
blevo s. i Sverige dock först under nyare tid
allmänna. Bland olika former urskiljer man
skänk (se d. o.), ståndskåp, dubbelskåp,
skänkskåp (se d. o.), snedklaffsskåp, hörnskänk,
hängskåp o. s. v. G. Brg.
Skåpafors, pappersbruk och sågverk i
Laxarby socken, n. Dalsland, vid sjön Svärdlångens
avloppsfall (utbyggda till 3,130 hkr) till
Laxsjön, strax ö. om Bengtsfors köping. Äges av
Gustavsfors (se d. o.) fabrikers a.-b., som har
sitt huvudkontor i S.
Skåra, her., dets. som skura, se Sköld,
sp. 1269 och bilder på plansch.
Skårby, socken i Malmöhus län, Ljunits
härad, n. v. om Ystad, på den från Romeleåsen
mot s. ö. sluttande slättbygden; 20,14 kvkm,
1,019 inv. (1932). Når i Knickarpshöjden på
gränsen i n. v. 133 m ö. h. 1,748 har åker,
145 har skogsmark. Ingår i Balkåkra,
Snåre-stads och S. pastorat i Lunds stift, Ljunits
och Herrestads kontrakt.
Skårdals skans, i Västergötland, anlades i
juli 1644 som brohuvud av Hannibal Sehested
på norska området ö. om Göta älv, s. ö. om
Bohus. Under kriget 1643—45 växlade den
ägare upprepade gånger. I juni 1678 befästes
platsen av överste M. Hamilton, och
därifrån underhölls förbindelse med det belägrade
Bohus. Wdt.
Skåre, Skåre läge, fiskläge i Maglarps
(jfr d. o.) socken på Skånes sydkust, v. om
Trälleborg och Stavstensudde. Mellan S. och
Stavsten finnas lämningar av en under Karl
XII anlagd skans. Vid Stavstensudde
landsteg Karl XII 23 dec. 1715; monument.
Skåre, jaktv., skyddsskärm, bakom vilken
jägaren döljer sig, särskilt vid jakt på
sjöfågel med vättar. S. uppföres vanl. av
uppstaplade stenar el. med hjälp av på medförda
stänger upphängda tygstycken el. dyl. av ej
iögonenfallande färg. Lönnb.
Skårkas, förr även Skuorkas, se Sarek.
Skärman, Johan Albert Otto,
botanist och skolman (f. 1862 12/i2), fil. dr i
Uppsala 1892. lektor vid Högre allm. läroverket
å Östermalm i Stockholm 1905—27, har
författat floristiska skrifter, särskilt om släktet
Salix och Västergötlands växtvärld, bl. a. »Om
Salixvegetationen i Klarelfvens floddal» (1892)
samt (i Sv. Bot. Tidskr.) »Floran i Undenäs
och Tived» (1916), »Bidrag till nordöstra
Västergötlands flora» (1924) och »Kinnekulles
kärlväxtflora» (1931). S. har även utgivit
mycket spridda läroböcker i botanik. K. A.
Skåängsstenen.
Skåängsstenen, runsten vid Skåäng i
Vagnhärads socken, Södermanland, har en inskrift
med urnordiska runor i stenens mitt och en
omkr. 500 år yngre inskrift (från 1000-talet)
med vanliga runor längs stenens kant. Den
äldre inskriften betyder trol. »Härjes (son)
Leug (vilar här)», den yngre »Skanmals och
Olov (kvinnonamn) de läto göra dessa
minnesmärken efter Sven, sin fader. Gud hjälpe
hans själ!» E. W-én.
Skäck (ty. Schecke), häst, vars grundfärg
är sammansatt av vita och färgade täckhår
med de olikfärgade håren sammanförda till
större el. mindre fält el. fläckar. S. kallas
alltefter färgen brunskäck, svartskäck
el. gulskäck. Tigerskäck anger, att
fläckarna äro små, ung. handstora, täml.
regelbundna och likformigt spridda. E. T. N.
Skäckerfjällen, sammanfattande namn för
Anjeskutan (se d. o.), Manshögarna (1,185 m),
Sandfjället (1,229 m), Lågsjöskutan (1,189 m)
m. fl. fjäll i västligaste Jämtland (se karta
vid d. o.) och Skjækerhatten (1,137 m) m. fl.
närliggande fjäll i Norge. Invid S. ligger
Kolåsen (se d. o.).
Skädda. 1. (Skpsb.) Plåt el. ram, som på
vissa enpropellerfartyg nedtill förenar
ror-och propellerstäven samt utgör skydd för
propellern mot grundberöring. Ax. L.
2. (Sjöv.) Se Logg.
3. (Zool.) Namn på vissa arter av
flundre-fiskar (se d. o.).
Skäfthammar, socken i Uppsala län, Olands
härad, s. v. om östhammar, invid gränsen
mot Stockholms län, vilken här bildas av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
