Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1289
Slagg—Slagprov
1290
typen. Vid världskrigets början (1914)
var deplacementet 20,000—30,000 ton,
artil-leribestyckningen 8—12 tunga kanoner med
28—34 cm kaliber och farten 21—23 knop.
Därefter byggda slagskepp ha nått upp i
40,000 tons deplacement med en bestyckning
av 8—12 kanoner av 38—40 cm kaliber,
varjämte farten ökats ända till 25 knop,
pansarskyddet förstärkts och
undervattenskrop-pens motståndsförmåga ökats. Senast byggda
slagskepp äro sålunda bättre utrustade än
förut att motstå verkan av sjökrigets vapen,
med hänsyn ej blott till skydd mot
artilleriprojektiler, torpeder och minor utan även
mot skador från flygvapnets tunga bomber.
Gränsen för slagskeppens förstoring är f. n.
satt av Washingtonkonferensen 1922, som
föreskrivit för slagskepp ett
maximideplace-ment av 35,000 ton och en största
kanonkaliber av 40,6 cm. Dessa maximigränser ha helt
utnyttjats på de senast byggda brittiska,
amerikanska och japanska slagskeppen. ö-g.
Slagg, vid metallurgiska processer jämte
metallen uppkommande ometalliskt ämne.
Ehuru s. i sig är mindervärdig, är dess
sammansättning ofta av stor vikt. I
masugns-processen anses den skydda utreducerad
metall mot oxidation genom blästern.
Vid tackjärns överförande till stål i
martin-ugnen (se J ä r n, sp. 26) sker tillförseln av
syre till metallbadet via slaggtäcket,
varigenom processen lättare behärskas (se S 1 a g
g-f ä r s k n i n g). En viktig uppgift för s. är
att upptaga vissa i metallen ingående
föroreningar. Är s. rik på kalk och järnoxidul,
renar den järnet från fosfor, som bindes som
kalkrikt fosfat (»basiska processer»). Ä andra
sidan binder vid närvaro av kol kalkrik s.
förekommande svavel (av vikt vid
koksmasugnen och, liksom fosforavlägsnandet, vid den
elektriska stålraffineringen).
S. äro i allm. silikat; vid högre halter av
kiselsyra äro de vanl. glasiga, efter långsam
svalning dock kristalliserade. Masugnsslagg
innehåller sålunda en mångfald
kristalliserande silikat, vilka särskilt undersökts av J.
H. L. Vogt. Många s. bestå av sulfider (bl. a.
den för flera metallers utvinnande
betydelsefulla skärstenen, se Koppar, sp. 1190),
metalloxider (hammarslagg, väsentligen
järnoxid-oxidul) o. s. v. Alltefter
bildningsomständig-heterna talar man om masugns-, m a
r-tin-, b e s s e m e r-, vä llugns-,
hammar-, råkopparslagg o. s. v. Flera
slag kunna på grund av hög metallhalt
tillgodogöras som malmer. Basisk bessemerslagg
utgör på grund av hög fosforsyrehalt ett
värdefullt gödselämne (thomasfosfat). — Alla
tekniska metaller innehålla mer el. mindre av
slagginneslutningar (sed.o.). C.B.; H.L-t.
Slaggfärskning, färskning (nedbringandet
av kolhalten hos tackjärn), vid vilken
erforderligt syre tillföres — ej direkt ur luften
utan — genom förmedling av slagg, hållande
oxider av järn. Vid s. äro i allm. såväl järn
som slagg smälta (smältfärskning, se
Järn, sp. 25); endast vid aducering (se
d. o.) — som är av underordnad betydelse —
ha såväl järn som slagg (hammar-,
lancashire-slagg) eller i stället använd malm fast form
(t o r r f ä r s k n i n g, se Järn, sp. 25). Syre
i slaggen — som dessutom innehåller oxider
av kisel och mangan, ev. kalk — avges till
järnet, under bildning av koloxid; nytt syre
upptages från ugnsatmosfären el. genom
tillsatt järnmalm. C. B.; H. L-t.
Slagginneslutningar. Ehuru man vid en
metalls utvinnande strävar efter att
fullständigt avlägsna slagg (se d. o.), innehålla alla
tekniska metaller större eller mindre korn
av slagg. Som dylika s. måste försämra
metallens egenskaper, äro de föremål för
alltmera ökad uppmärksamhet. Särskilt ha
de visat sig nedsätta utmattnings- och
slaghållfasthet. Endast i några särskilda fall
äro s. till nytta (jfr V ä 11 j ä r n). S. kunna
indelas iendogena s., härstammande från
reaktioner i metallbadet, och exogena s.,
vilka blivit mekaniskt inblandade. Mängden
av s., som tidigare uppskattats genom
mikroskopisk granskning (jfr Metallografi),
kan numera bestämmas för stål genom en vid
Metallografiska institutet utarbetad
elektroly-tisk extraktionsmetod; härigenom möjliggöres
mineralogiskt och kemiskt studium av s. —
Litt.: C. Benedicks och H. Löfquist, »S. i järn
och stål» (1929). C. B.; H.L-t.
Slaggtegel, byggnadssten i tegelform,
bestående av långsamt stelnad masugnsslagg,
gjuten i formar av tackjärn.
Slaghatt, krigsv., se Antändningsmedel.
Slagheck, Didrik, ärkebiskop (d. 1522). Var
av tysk börd, kom till Danmark senast 1517 i
legaten Arcimboldus’ (se d. o.) svit. Denne
sände S. 1517 och 1518 i beskickningar till
Sverige för att mäkla fred mellan Kristian II
och Sten Sture. 1519 svek han Arcimboldus,
som han bakdantade inför Kristian II. På
hösten 1520 följde han Kristian till Sverige
och var sannolikt den förnämste tillskyndaren
av Stockholms blodbad; att han spelade en
ledande roll vid själva utförandet är styrkt.
S. var sedan bisittare i den
regeringskommis-sion, som Kristian vid sin avresa tillsatte i
Sverige, och fick biskopsstolen i Skara. I nov.
1521 blev han på konungens bedrivande
ärkebiskop i Lund men föll snart i onåd och
brändes på bål i Köpenhamn. G. C-n.
Slaghök, benämning på både duvhök och
bivråk, i vissa delar av Sverige även på
orm-vråk och pilgrimsfalk.
Slagkryssare, se Kryssare.
Slaglinje, sjöv., se Bidevind s linje.
Slaglod, Hårdlod, se Lödning.
Slaglås, krigsv., se Handeldvapen, sp. 447.
Slagmask, se Slaktmask.
Slagord. 1. Uppslagsord. — 2. Uttryck, som
genom sin korthet, pregnans och tendens blir
populärt för längre el. kortare tid i den
politiska, religiösa, litterära o. s. v. diskussionen,
t. ex. Catos »Praeterea censeo», Viktor
Rydbergs »krigarens lovliga uppsåt att såra och
döda», »levebrödspolitiker», »Sverige åt
svenskarna!». — Jfr R. M. Meyer, »400
Schlag-worte» (1901), O. Ladendorf, »Historisches
Schlagwörterbuch» (1906), E. Hellquist, »Om
namn och titlar, slagord och svordomar» (1918),
V. Langlet, »Bevingade ord och slagord» (2 bd,
1925—28). R-n B.
Slagordning, sjöv., den ordning, i vilken en
segelflottas fartyg formerades under sjöslaget.
Jfr Bidevindslinje.
Slagprov, materialprov på järn och stål. S.
består i sin enklaste form i att en ända eL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
