Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1291
Slagpåkänning—Slakt
1292
ett hörn av ett stycke avslås med hammare,
varvid materialets egenskap att motstå
formförändring vid slag bedömes av den
erforderliga slagkraften för brott samt brottytans
utseende. S. kan utföras noggrannare med
slagprovmaskin, där brottarbetet
närmare mätes, t. ex. vid provning av
järnvägsskenor. Särskilt har s. betydelse för att
konstatera inverkan av viss värmebehandling på
stålmaterial. G. H-r.
Slagpåkänning, en till sin storlek ej på
förhand bestämbar påkänning i ett material,
uppkommande genom oförutsett slag el. stöt
av en fallande massa, av ett tillfälligt hinder
för rörelsen el. dyl. Slaget åstadkommer en
formförändring, som kan ökas till
materialbrott. Förmågan att uthärda s. beror i första
hand på materialets seghet. G. H-r.
Rutgängare. Träsnitt i Georg Agricola, »De re
metal-lica» (1556).
Slagruta (av slå och ruta, ty. Rute, spö,
kvist), en kvist, ett litet spö el. en metalltråd,
som man tillskriver egenskapen att genom
egen rörelse anvisa dolda skatter, malmstreck,
vattendrag o. s. v. S. utgöres i regel av en
Y-formig kvist; förr brukades i Sverige i
regel hassel el. rönn (särskilt flygrönn). Vid
användningen fattar man med uppåtvända händer
de två smalare grenarna, varvid dessa böjas
utåt från varandra. Huvudgrenen skall därvid
peka rakt ut från bäraren. Till följd av den
uppkomna spänningen böjer den sig dock, även
utan bärarens frivilliga förvållande, mycket
lätt ur detta läge nedåt el. ock uppåt. Det
förra anses vanl. vara det riktiga. Man säger
då, att rutan »slår», och denna rörelse tros
beteckna, att bäraren då befinner sig över el.
invid det, som sökes. N. E. H.
För s:s påstådda förmåga att påvisa
malmstreck o. dyl. ha inga bevis presterats.
Beträffande påvisandet av vatten är frågan mera
komplicerad, då letning med s. sällan
företages på andra ställen än sådana, där man
har utsikt att finna vatten nästan var som
helst, blott man går tillräckligt djupt. Vid
i Sverige anordnade kritiska försök har det
visat sig, att olika »slagrutemän», alla
uppenbarligen i god tro, angivit ytterligt olika
förlopp för »vattenådrorna» inom ett och samma
område. »Intet samband synes förefinnas
mellan utslag med s. el. en slagrutemans
känslighet och grundvatten (vattenådror)»
(Ekström). — Litt. om s. är omfångsrik (oftast
okritisk). Bland vederhäftig svensk litt. må
nämnas A. G. Högbom, »Slagrutor och
rut-gängeri» (1928; i Verdandis Småskrifter),
samt G. Ekström, »S. och vattenådror» (i
Lantbruksakad:s Handl. 1932).
Slagsida (jfr Slag 6). Ett fartyg, som
lutar åt endera sidan, säges ha (styrbords el.
babords) slagsida.
Slagskatt el. M y n t s k a 11, förr avgift till
kronan såsom ersättning för
myntningskostnaden vid rikets myntverk, då enskild
inlämnade metall för att i utbyte erhålla präglat
mynt av guld, silver el. koppar. En kvarleva
av denna skatt är den ännu gällande avgiften
vid prägling av guldmynt för enskilds
räkning. Se även Myntfot. G. H-r.
Slagskepp, se Slagfartyg.
Slagsta, en Stockholms stad tillhörig
lantegendom i Botkyrka socken, Stockholms län,
vid Mälaren; 131 har. Se vidare
Sinnes-slöanstalt.
Slagstift, krigsv., Tändstift, den
framtill spetsiga mekanismdel, som, påverkad av
slagfjädern, vid avfyringen kastas fram mot
patronhylsans tändhatt och därigenom ger
impulsen till krutladdningens antändning.
Namnet s. begagnas vid artilleripjäser, tändstift
vid handeldvapen. Se Handeldvapen,
bild 19. G. af W-dt.
Slagtabell, sjöv., se Fart 1.
Slagtäljare, varvräknare, se Takometer.
Slagvatten. 1. (Farm, med.) Förr namn på
flera flytande läkemedel, använda vid
åtskilliga häftiga sjukdomsanfall (»slag») med
nervösa symtom, t. ex. Spiritus apoplecticus, en
lösning av små mängder timjanolja och
rosmarinolja i utspädd sprit med tillsats av en
mängd små bitar bladguld. S. brukas dels
invärtes, dels utvärtes till ingnidning, som
luktmedel m. m. Den livliga lukt- och
känselretningen torde ej sällan ha påverkat de
nervösa symtomen, stillat kramp el. dyl. S.,
försatt med sumatrabensoe och litet
gurk-mejatinktur — el. blott det senare —,
utgör s. k. rigabalsam (se d. o.). C. G. S.
2. (Sjöv.) Det slamförande vatten, som
samlar sig längst ned i ett fartygs botten och
lätt övergår till förruttnelse. ö-g.
Slagverk, se U r.
Slaka, socken i Östergötlands län,
Hanekinds härad, på östgötaslätten, närmast s. v.
om Linköping; 33,38 kvkm, 963 inv. (1932).
Genomflytes av den lilla Slakaån. 1,938 har
åker, 751 har skogsmark. Ingår i Skeda och
S. pastorat i Linköpings stift, Domprosteriet.
Slakt. När s. främst var en kulthandling,
bestämdes tillvägagångssättet vid s. genom ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
