Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1301
Slave river—s. 1. e. a.
1302
begränsande el. avskaffande vidtagits bl. a. i
Abessinien, Sudan och Burma. (L-ts.)
Slave river [slei’v ri’vo], se Stora
Slavfloden.
Slavernas apostlar, se K y r i 11 o s, sp. 408.
Slavgorod [sla’vgeret], stad i Västsibiriska
området, Asiatiska Ryssland, 250 km s. v. om
Novosibirsk; 17,784 inv. (1926). Snabbt
växande centrum för stäppområdets
kolonisations-områden.
Slavhandel, se Slaveri.
Sla’vici [-vit/], J o a n, rumänsk författare
(1848—1925). Skrev noveller, romaner och
skådespel, mest med motiv från Siebenbürgens
bondebefolkning.
Slavisk, adj. till slaver (se d. o.) och slav.
Slaviska språk benämnes den östligaste av
de till Europa förlagda språkfamiljerna av den
indoeuropeiska språkstammen. Utom Europa
talas slaviska språk (ryska) i n. Asien; vidare
finnas slaviska kolonier på skilda håll,
särskilt i Förenta staterna. S. talas av närmare
200 mill. människor.
S. uppdelas i tre grupper: v ä s t s 1 a v i
s-k a n (polskan med kasjubiskan samt den
utdöda polabiskan; vidare tjeckiskan och
slovakiskan samt hög- och lågsorbiskan), s y
d-sl a v i s k an (serbokroatiskan och
sloven-skan samt bulgariskan med dess något
avvikande makedoniska dialekt, från vilken
forn-bulgariskan el. fornkyrkslaviskan, jfr K y r
k-slaviska, utgått) och östslaviskan
(ryskan med vitryskan samt ukrainskan el.
lillryskan).
S., vilka f. ö. äro jämförelsevis nära
förbundna med den baltiska språkfamiljen, ha
utgått från ett gemensamt språk, u r
slavi sk an, som, mer och mer uppdelad i
dialekter, ung. under 600-talet kan anses ha
övergått till sam slavisk a. Ung. fr. o. m.
800-talets början kan man räkna med skilda
s., vilka dock länge bibehöllo stor likhet
sinsemellan. Ännu i vår tid skilja sig s. mindre
från varandra än de romanska, vilka kunna
sägas ha uppstått ung. vid samma tid.
S. äro i fråga om ljudutveckling i hög grad
konservativa. Dock ha de indoeuropeiska
främre (palatala) k och g, gh övergått till s
och z. Det sv. hundra, lat. centum, heter på
urslav. süto. S. höra därigenom till den
öst-indoeuropeiska gruppen (satem-språken, jfr
avest. satøm), under det att de västerländska
bilda centwm-gruppen. En stark tendens att
flytta fram ljudbildningsläget hos
konsonanter före i- och e-vokal och hos konsonanter,
förbundna med j, har utlösts i
konsonantuppmjukning (muljering), som medfört
ljudförändringar (affriciering). Så ha tidiga k, g,
ch övergått till c, z, s, i vissa ställningar
till c, (d)z, s o. s. v. Denna muljering har
fortsatt under nya villkor och med nya
resultat fram till vår tid, särskilt i ryskan och
polskan; mindre utpräglad el. stadd i
tillbakagång är den i de övriga s. Intressant i
detta sammanhang är, att ursprungligt ü
utvecklats till ett dovt mellanljud mellan u och
i, vilket bibehållits i östslaviskan och
polskan men i övriga språk utvecklats till i, och
att gammalt jo övergått till je.
Urslaviskan undvek diftonger, och så gott
som alla dess stavelser slutade på vokal,
vilket i stor utsträckning möjliggjordes
därige
nom, att konsonant före annan konsonant och
i slutet av ord nästan alltid föll och att m
och n ofta förbundos med föreg. vokal till
nasalvokal. Emellertid blevo i samslavisk tid
de korta t och u i slutet av ord och ofta inuti
ord starkt förkortade, och vid den
särspråk-liga tidens början försvunno de alldeles.
Härigenom uppstodo nya konsonanthopningar, och
en mängd ord kom åter att sluta på konsonant.
Accentens ursprungliga rörlighet har bäst
bibehållits i östslaviskan och bulgariskan. I
västslaviskan är accenten fast. Tydliga spår
av de ursprungliga, musikaliskt skilda
accent-arterna framträda i serbokroatiskan,
sloven-skan, tjeckiskan och slovakiskan.
S. ha vanl. sju kasus, dubbel
adjektivböjning, och som deras preteritum fungerar ett
particip på -l. Verbet har skilda aspekt, av
vilka numera den imperfektiva, som anger
pågående el. upprepad handling, och den
per-fektiva, som antyder, att en handling inträder
el. är fullbordad, äro de viktigaste.
Litt.: W. Vondråk, »Vergleichende
slavi-sche Grammatik» (2:a uppl., 2 bd, 1924—28);
J. J. Mikkola, »Urslavische Grammatik», I
(1913); O. Broch, »Slavische Phonetik» (1911);
E. Berneker, »Slavisches etymologisches
Wör-terbuch» (1908 ff.); A. Meillet, »Le slave
com-mun» (1924). — Tidskr.: Archiv für Slavische
Philologie 1876—1929; Rocznik Slawistyczny
1908 ff.; Revue des Études Slaves 1921 ff.;
Slavia 1922 ff.; Zeitschrift für Slavische
Philologie 1925 ff. R. E-m.
SlavFst, vetenskapsman, som sysslar med
slaviska språk el. slavisk kultur. — S 1 a v
i-s 11 k, slavisk filologi.
Slavja’nsk, industristad i Donetsbäckenet,
sovjetrepubliken Ukraina, 40 km n. v. om
Artemovsk (Bachmut); 28,771 inv. (1926);
porslinsfabrik, kalkbrott, saltberedning. S 1 a
v-janskij kurort, 10 km v. om S.,
bad-och luftkurort med flera sanatorier.
Slavkusten, förr namn på övre
Guineakus-ten ö. om Voltas mynning.
Slavofili’sm, rysk kulturrörelse på 1840- och
1850-talet, som på religiöst mystisk grund
sökte frigöra Ryssland från den tysk-latinska
kulturen. S. förkastade Peter I:s reformverk
såsom ett brutalt avbrott i den nationella
utvecklingen och hyste naiv beundran för det
ryska bondefolket och dess förment
patriar-kaliska institutioner. Bland slavofilerna
märkas Samarin, bröderna Aksakov samt i viss
mån Dostojevskij. Rörelsen bidrog kraftigt
till livegenskapens upphävande och
utmynnade senare i panslavismen (se d. o.). C. F. P-a.
Slavönien, serb. Slavonija, landsdel i n.
Jugoslavien mellqn Drava och Sava.
S. utgjorde under romarväldet en del av
prov. Pannonien, kom sedan under
östromer-ska riket och besattes efter folkvandringarna
av slaver. På 900-talet erövrades S. av
Ungern och blev i slutet av 1400-talet skådeplats
för strider med turkarna, som 1524 erövrade
det. Genom freden i Karlowitz 1699 kom S.
till Österrike, stod länge som gränsprovins
under rent militär förvaltning och delade i
stort sett Kroatiens öden (se vidare
Kroatien och Kroatien-Slavonien).
Slavsjön, Stora, se Stora Slavsjön.
s. 1. e. a., förk. av lat. si’ne lo’co et a’nno,
utan (tryck-)ort och årtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
